SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
BOHEM, sbst.1, m., anträffadt bl. i pl. -er.
Etymologi
[liksom mht. böheim, beheim af mlat. bohemus (jfr BÖM o. BÖMARE)]
(†) bömare. (Luther utgaf) En Förmaningz scrifft til the Bohemer, emot Påwen. L. Paulinus Gothus Thes. cat. A 3 b (1631).
Spoiler title
Spoiler content