publicerad: 1918
BOKHÅLLARE bω3k~hol2are, i bet. 1 hvard. vanl. bω3~kol2are, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 o. 3 r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =. Anm. Som titel omedelbart före personnamn användes i talspr. vanl. den förkortade formen bokhållar.
Ordformer
Etymologi
[liksom d. bogholder efter t. buchhalter l. nt. bookholler, motsv. holl. boekhouder; jfr eng. bookkeeper]
1) [jfr uttr. hålla bok under BOK, sbst.2 1 b α] person som för (räkenskaps)böcker. Bokhållar(e), i skriftspr. äfv. bokhållaren A.
a) (numera underordnad) tjänsteman (i statstjänst l. enskild tjänst) som för (räkenskaps-) böcker i ett ämbetsverk, på ett kontor, i en affär, på en egendom o. d., kontorist. Låta bruka sina Barn .. til Comiser, til Factorer, til Bookhållare och Directorer. Schroderus Uss. G 4 b (1626). Erligh, welförsichtigh och förståndigh man Hans Pedersson i Bogesundh, bockhållare öfver Elfborgs lähn. Vg. fornm. tidskr. II. 8—9: 186 (1626). (Landshöfdingen) skall hafva sig till bistånd en god handskrifvare och en bokhållare. RF 1634, § 25. Bokehållaren i Vässmannelandh, Oluff Erichsson. RP 6: 133 (1636). Domkyrkiones bokhållare. Sv. synodalakter 2: 235 (1670). Kanske ni menar, at jag skulle bestå mig en Bokhållare, som skulle föra mina böcker och skrifva sju för tu? Envallsson Hofsl. 15 (1786). Bokhållare i Stats-Contoiret. Runemarck Sthms vägv. 15 (1789). Bokhållare och Skrifvare (räknas) icke till tjenstehjon. Schrevelius Civilr. 3: 169 (1849). Qvinnliga bokhållare och qvinnliga kontorsbokhållare vid statens järnvägar. PT 1907, nr 102 A, s. 3. — jfr AKADEMI-, BANK-, BRUKS-, FARTYGS-, FÄLT-, HANDELS-, HOF-, HOTELL-, HÄRADS-, KANSLI-, KONTROLL-, KYRKO-, LAGER-, LÄNS-, MATERIAL-, SKEPPS-, SLOTTS-, SMIDES-, SÅGVERKS-BOKHÅLLARE m. fl.
b) bodbetjänt, handelsbiträde; handelsbokhållare. Han tiente i en Krydd-Bod och var som en Bokhållare hos en Änka. Lagerström Westph. 67 (1737).
2) (föga br.) läspulpet, bokpulpet. Bokhållare .. ein kleines bewegliches auf dem Tisch stehendes Pulpet, Bücher und Schriften darauf zu legen. Möller (1790). 1 utskuren bokhållare. Bouppteckn. fr. Växiö 1895.
3) (föga br.) jfr BLAD-HÅLLARE. Bok-hållare .. Ett värktyg hvarmed böker hållas at ligga öpna, Retinaculum. Schultze Ordb. 1771 (c. 1755).
Ssgr (till 1): BOKHÅLLAR- l. (förr vanl.) BOKHÅLLARE-BEFATTNING. —
-LÖN. —
-PLATS. —
-TJÄNST.
Spoiler title
Spoiler content