publicerad: 1919
BONAD bω3nad2, r. l. m. ((†) f. Sahlstedt (1773), Möller (1790); jfr formen bona, pl. bonor); best. -en; pl. -er. ((†) bonar BtFH 3: 232 (1549: wegge bonar), Brahe Oec. 85 (1581), Dahlstierna Kunga skald L 2 a (1698: Wägge-bonar). boner BtFH 4: 195 (1563: Wegh boner), Dahlstierna Kunga skald D 1 a (1698: Wägge-boner). bonor Kolmodin Qv.-sp. 1: 527 (1732: hufvud bonor)).
Ordformer
(bona Girs G. I 190 (c. 1630: klädebona), Stiernhielm VgL 105 (1663: Hufwudbona), Atterbom LÖ 2: 251 (1827: högtidsbona; i rim). bone Helsingius (1587: klädhebone; under mantel), Lex. Linc. (1640); jfr pl. bonar. bon En saml. öfvers. o. bearb. 39 (1712: Hufwudbohn; i vers). bunad Stiernhielm Herc. 49 (1658, 1668), Verelius Götr. 54 (1664))
Etymologi
[fsv. bonaþer, afl. af boa (se BO, v.2); jfr ä. d. boned, nor. dial. bunad, isl. búnaðr. Formen bona har uppkommit ur bonad gm bortfall af -d. Formen bone är en till bona, betraktadt ss. oblik kasus, nybildad nom. l. ock en till pl. bonar, uppkommen af bonader (-adher), nybildad sg.; stundom är den kanske dock direkt utvecklad ur bona gm försvagning af slutvokalen. Formen bunad beror på inflytande från isl.]
ngt (l. koll.: hvad) som hör till en bostads, ett skepps o. d. inredning l. utrustning l. till en persons utrustning. Bonad, .. apparatus, ornatus. Stiernhielm VgL 102 (1663). Verelius Ind. 46 (1681).
a) [jfr motsv. anv. i fsv., nor. dial. o. isl.] (numera bl. bygdemålsfärgadt i vissa delar af Sv.) (hvad som hör till en bostads o. d.) utrustning; inredning; grejor, husgeråd. Jag haffver latid upbyggia .. enn furu skipp, som är all tilredha, så när stong, seigllz och nogon bonetth. G. I:s reg. 24: 566 (1554). Man bygde mig et litet hus .. och skaffade mig så nätt bonad och inreda, som (man) .. kunde åstadkomma. Dalin Arg. 2: 174 (1734, 1754). Uti .. (de nordiska folkens) låga hus sågos inga dyrbara bonader. H. A. Gyllenborg Præs. i VetA 1757, s. 7. Då de kommo till (fäbod)-vallen, voro farn ock drängen längesedan där, ock all bonan var aflassad. Landsm. 1: 235 (1879; i bygdemålsfärgad framställning från Hälsingl.). — jfr BORD-, SKEPPS-BONAD m. fl.
b) [jfr motsv. anv. i fsv., nor. dial. o. isl.] (numera bl. arkaiserande) hvad som hör till en persons utrustning; utstyrsel, klädebonad, dräkt, ornat. (Gustaf Vasa tordes icke stanna i Kalmar) uthan under een gemen Bonat förfogade sig länger in i Småland. Riddermarck Alm. 1691, s. 31. Fram för Altaret satt Archi-Biskopen af Lemberg i Påfvesk bonad. Nordberg C. XII 1: 610 (1740). Egil såg där en fager mö i vacker bonad. Bååth Egils saga 167 (1883). i bild. Thesse begge språken, tyska och svenska, (äro) två fullbördige systrar .., fast the synas något särskilde i theras bonad och munlag. Stiernhielm Vitt. 183 (c. 1650). — jfr BISKOPS-, HOF-, HÄR-, HÖGTIDS-, JUNGFRU-, KLÄDE-, KUNGS-, MUNK-, OM-, PILGRIMS-, RIDDAR(E)-, SOMMAR-, VAPEN-, VINTER-BONAD m. fl.
c) (numera knappast br.) hvad som hör till en kroppsdels beklädnad l. utsmyckning, del af klädedräkt, beklädnadsartikel l. -persedel; särsk.: hufvudbonad. En .. Phantast .., som vthi häfftige Winteren icke tålde på sijne Fötter Skoor, ey heller på Hufwudet någon Bonat. Schroderus Osiander 2: 701 (1635). Största delen lade bortt samma bonad (dvs. fontangen); och lade sig strax .. til en höflig (dvs. höfvisk) och sedig hofwudbonad. Swedberg Sabb.-ro 83 (1705, 1710). Mössan var ynglingens bonad och mannens, då han ej skulle uppträda officiellt. Norlind Sv. allmogens lif 288 (1912). — jfr FOT-, HATT-, HUFVUD-, SKO-BONAD m. fl.
d) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] väfstycke o. d. afsedt att pryda väggar l. möbler l. att tjäna till förhänge l. omhänge l. öfverdrag. Tu skalt .. göra en gård (dvs. omhägnad) til tabernaklet, en boonat aff hwitt twinnat silke. 2 Mos. 27: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: omhängen). (Rummet) innehöll .. en säng, där hela familjen sof gemensamt; — en i sänghimmeln upphängd bonad skilde de två könen åt. Ahrenberg Styrk. rätt 8 (1899). (Spårvagns-)soffornas stoppning (har) utbytts mot lösa bonader. SD(L) 1901, nr 481, s. 2. jfr BÄNK-BONAD. — särsk.: till väggprydnad afsedt, med mönster l. figurer prydt väfstycke l. papper; väggbonad, tapet; jfr BONING, sbst.4 Flamsk Bonadtt medtt Tobie Historie. HSH 37: 35 (1548; bland inventarier i Gripsholms slott). Bond-stugorna (i Småland) hafva merendels på främsta väggen en målad tapet, som här kallas bonad, på hvilken de tre vise män afskildras, som rida til Jungfru Maria och Joseph at offra. Linné Sk. 18 (1751). Vid högtider tillkomma (i halländska bålastugor) bonaderna ... Dessa bestå af med belysande text försedda bilder ur den heliga historien, målade på väf eller groft papper. A. Bondeson i 1 Minnen fr. Nord. mus. II. 1: 5 (1881). Bonaderna .. fästes (på 1500-talet) längs takkanten öfver fönsterna. N. Sjöberg i Fataburen 1907, s. 99. jfr ALLMOGE-, VÄGG-BONAD m. fl.
Ssgr: A: (d) BONADE-VÅD. (-våg Vg. fornm. tidskr.) (förr) väggbonad för en väggs nedre del (i rum där panel o. väggfasta bänkar saknades). En förmåledt bonedt 9 1/2 alne long och en gamel bonede wåg vnder Liike long. Vg. fornm. tidskr. I. 8—9: 88 (i bouppteckn. fr. 1554). Bonadevåderna fästes längs väggens nederkant under fönsterna och mellan dessa. Särskildt gjorda sådana nämnas (i Gripsholms slottsinventarium) först 1553 .. Förut hade som bonadevåder användts lakan eller lärftsdukar. N. Sjöberg i Fataburen 1907, s. 100. —
B: (d slutet) BONADS-MÅLARE. C. Eichhorn i 2 Minnen fr. Nord. mus. I. 1: 11 (1888). (Bonaderna) äro alltid försedda med förtydligande text och utfördes af yrkesmässiga bonadsmålare. Nilsson Hall. mus. 91 (1902). —
(d slutet) -MÅLERI. Man har urskilt hela skolor inom det småländska bonadsmåleriet. S. Ambrosiani i Sv. turistfören. årsskr. 1916, s. 23.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content