SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BULLA bul1a, v. -ade ((†) pr. ind. sg. -er Warnmark).
Etymologi
[ordet associeras numera snarast med BULLE 1, men är, såsom af dess äldsta anv. framgår, sannol. urspr. afledt af bulle, dryckeskärl (se BOLLE, sbst.1)]
bl. i särsk. förb.
BULLA FRAM10 4. (mindre br.) = BULLA UPP. FrSkog. 82 (1892).
BULLA UPP10 4 l. OPP4. (i sht hvard.) sätta fram rikligt tilltagen o. god förtäring (i ä. tid hufvudsakligen dryck, numera hufvudsakligen mat), duka upp; stundom i utvidgad o. bildl. anv.: rikligen o. rundhändt bjuda l. ”servera”; tr., stundom intr., i förb. bulla upp ngt, resp. med ngt; stundom abs. Bulla upp (med) hvad huset förmår! Matthz Klämsa buller opp, slår opp dän bäste Tunnan. Warnmark Epigr. K 2 b (1688). Bulla op, sättja bordet fullt med mat. Lind 1: 1392 (1749). Hon bullar opp bröd, de gulaste saffransflätor, / Sockerkringlor och rån. Strindberg Fagerv. 301 (1902). Konstutställningarna och allt hvad där bullas upp under namn af konst. VL 1908, nr 90, s. 12. jfr UPPBULLA.
Spoiler title
Spoiler content