SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
BÖRDIG 3rdig2, adj.1 -are. adv. -T.
Ordformer
(-y- (-ij-) 15261748. -o- 1600 (: wälbordig). -ö- 1526 osv. -ig(h) 1526 osv. -ug(h), -og(h) 15261539)
Etymologi
[fsv. byrdhogher, bördh- (i bet. III, IV); jfr (ä.) d. byrdig (i bet. IIIV), mnt. bordich, holl. geboortig, ä. t. bürtig, t. gebürtig (samtliga i bet. III); afledn. till BÖRD, sbst.1]
I. (numera föga br.) motsv. BÖRD, sbst.1 1; om fartyg: som kan bära l. lasta (så l. så) mycket, (så l. så) lastdryg. Ahlman (1872).
II. motsv. BÖRD, sbst.1 5.
1) som (rikligt) bär l. afkastar; äfv. i förb. bördig på, förr äfv. af l. med (ngt); jfr GRÄS-, KLÖFVER-, MALM-, SMULTRON-, SÄDES-BÖRDIG.
a) (numera bl. i fackspr.) om fruktträd l. fruktsort l. säd o. d.: som bär (rik) frukt; äfv. i bild; jfr BÖRDA, v.1, BÖRDIGA. Det saliga tillstånd, som gör menniskohjertat bördigt med oförgängliga frukter. Thomander 1: 44 (1829); jfr b. En af våra allra bördigaste plommonsorter. LAHT 1905, s. 79.
b) om (åker)jord; urspr.: som ger skörd l. afkastning; vanl. o. numera uteslutande: som ger rik l. god afkastning, fruktbar; äfv. i bild. RA 1: 485 (1546). Herrens (dvs. ägarens) fiäät giör Åkeren bördigh. Grubb 321 (1665). Den .. endast af aloë .. bördiga trakten. Fahlcrantz 4: 201 (1836, 1865). Littauens jord är rätt bördig på säd, hampa och lin. AQuennerstedt i SDS 1903, nr 346, s. 4.
c) [utvidgad anv., sannol. hufvudsakligen utvecklad ur b] (i vitter stil, föga br.) som i rikt mått bjuder l. uppvisar l. företer (ngt); förr äfv.: produktiv; numera bl. i förb. bördig på (ngt), rik på (ngt). Rydelius Förn. 315 (1737; om en idé ur hvilken ngt kan härledas). Medelmåttan .. är (ofta) mycket bördig. Kellgren 3: 159 (1785). Finland är .. bördigt på fattig adel. Forssell Hist. 1: 102 (1869). (Petronius') fantasi (är) ständigt .. bördig på nya uppslag. Schück VLittH 1: 610 (1900). jfr (†): Om vatnets utdunstning hindras, blifva icke af det uplösta saltet någre Crystaller, så framt det icke är nog bördigt (dvs. lösningen är tillräckligt mättad), och förut nära til Crystallisation. Klingenstierna Musschenbroek 198 (1747).
d) (†) fruktbringande. Bergklint Vitt. 59 (1774). Ett bördigt regn. Därs. 104 (1778).
2) (†) om djur: fortplantningsduglig; om frö o. d.: grobar. Toma frön, hvilka .. icke äro bördiga. Wahlbom SponsPlant. 61 (1750). Rågeten kan paras med Gumsen och få en bördig afkomma. Svartz PVetA 1797, s. 17.
III. motsv. BÖRD, sbst.1 10.
a) härstammande (från).
α) (utom i ssgr numera knappast br.) i uttr. angifvande den person, familj l. släkt l. det folk från hvilken (hvilket) ngn härstammar: härstammande från, (en) ättling af; i förb. med prep. (i)från, äfv. (i sht förr) (ut)af. Erich (som af Norska Konungaslecht bördigh .. var). LPetri Kr. 28 (1559). Bördig från en af Malmö stads äldsta köpmansfamiljer, var den aflidne född (osv.). SD(L) 1895, nr 281, s. 4. — jfr HÖG-, JÄM-, LÅG-, VAN-, VÄL-, ÄDEL-BÖRDIG.
β) (numera i sht i skriftspr.) i uttr. angifvande den plats l. det landskap l. land osv. hvarifrån ngn är (där ngn är född l. uppvuxen l. har hemortsrätt); i förb. med prep. från, förr äfv. (ut)af. Apollos bördugh vthaff Alexandria. Apg. 18: 24 (NT 1526). KKD 6: 118 (1708: ifrån). Till elev å apoteket i Falköping har blifvit antagen fröken (N. N.) .., bördig från Kristinehamn. GHT 1895, nr 220 B, s. 3. — i utvidgad anv. Den almänna Buffeln .. bördig ifrån det heta Africa och Indien. Svartz PVetA 1797, s. 43. (†) Tiden och rymden måste (enligt Kant) anses såsom bördiga endast från vår egen inre sinnesgrund. Leopold 4: 53 (c. 1820).
b) (†) född. Schroderus Os. 2: 202 (1635). Grefve Gustaf Philip Creutz var bördig i Finland af en der ursprunglig ätt. Franzén Minnest. 3: 227 (1835). — särsk. i attributiv anv.: till börden; jfr BOREN, p. adj. 1. (Påfven Viktor XIII) war en bördigh Africaner. Schroderus Os. 1: 144 (1635). Därs. 2: 67.
IV. (†) motsv. BÖRD, sbst.1 13: som har börds- l. arfsrätt till ngt, i sht fast egendom; stundom allmännare: berättigad till ngt l. att göra ngt; i förb. med prep. till, ngn gg på. Huilkin tompt samme Hieronymus .. var .. byrdigh til. OPetri (1526) i SthmTb. 1: 86. (Om) the äre tuå böndher på ett heman skulle then enne vth nempnas ath vptaga några ödes heman .. (Han o. med honom likställda) skole .. wara bördige på ath koma siig in på (hemman hvars innehafvare ej förmå utgöra skatten till kronan). Thulin Mant. 1: 107 (i handl. fr. 1582). Murenius AV 210 (1650).
Afledn.: BÖRDIGA, v. (†) bot. till II 1 a: befrukta; jfr BÖRDA, v.1 Wahlbom SponsPlant. 3 (1750).
BÖRDIGHET, r. l. f. särsk.
1) (numera föga br.) sjöt. till I; om fartyg: bärkraft, lastförmåga, lastdryghet. Att bestämma bördigheten af öppna fartyg. SPF 1843, s. 308.
2) till II: (god) afkastningsförmåga; produktivitet.
a) (numera bl. i fackspr.) till II 1 a. Ödmann StrFörs. II. 1: 52 (1803). Bördigheten (hos valnötsträdet) inträder först sent, vid 20—30 års ålder. Abelin Frukt 21 (1902).
b) till II 1 b; numera bl.: fruktbarhet. Linc. Gg 6 a (1640). Ängarne äro .. af svag bördighet. VetAH 1783, s. 21.
c) (numera bl. i vitter stil, föga br.) till II 1 c. Bördigheten hos en .. rik skaparkraft. Schück VLittH 1: 541 (1900). (†) Grufvans af- och tiltagande bördighet. VetAH 1767, s. 69.
Spoiler title