SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
CELLIST sälis4t l. sel-, stundom ɟälis4t l. ɟel-, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. cellist; uppkommet gm stympning af VIOLONCELLIST i anslutning till CELLO l. kanske snarare bildadt direkt till sistnämnda ord (liksom OBOIST till OBOE, FLÖJTIST till FLÖJT m. fl.)]
tonk. violoncellist, violoncellspelare. Höijer Mus.-lex. (1864). Hofkapellets cellister. PT 1895, nr 99, s. 3. Cellisten hr P:s bästa prestation var Goltermanns sångbara romans. VL 1901, nr 17, s. 3.
Spoiler title