DANSKERI dan1skeri4, n.; best. -et, äfv. -t.
(mindre br.) efterhärmning af danska seder l. danskt språk osv.; jfr DANISM 1 o. DANSKHET; öfverhufvud om ngt som (alltför mycket) påminner om danska förh.; stundom: gynnande af l. maskopi osv. med Danmark; alltid i klandrande bem. Den historiska skolans Tyskeri och Danskeri, — Fosforismen och Gothomanien. Argus 1825, s. 15. H. Fröding i Sv. turistfören. årsskr. 1899, s. 118. Det blef .. gagnlöst att besvära sig hos konungen öfver detta danskeri. Högberg Vred. 3: 331 (1906).
