publicerad: 1910
DENAR dena4r (-ár Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er; äfv. DENARIUS dena4rius, äfv. 0302, l. DENARIE -a4rie, äfv. 0302, r. l. m.; best. -arien; pl. -arier. Anm. I ä. tid förekom ordet med lat. böjning. Romerske Denarij. Bib. 1618, s. d 3 a. Tyonde delen aff en denario. Lex. Linc. (1640; under libella). En denarij värde. Gezelius Bibelverk Mat. 20: 2 anm. (1711). 250 Denarii. Nicander Intr. i VetA 1776, s. 20.
Ordformer
(denar Norrmann Eschenburg 2: 274 (1818), Dalin (1850) osv. -arius Bib. 1618, s. d 3 a, Büchner Concord. 987 (1754), J. J. Nordström i VittAH 19: 227, 232 (1849), Linder o. Walberg (1862) m. fl.; -arie Nyström Bibl. ordb. 362 (1883, 1896; uppl. 1868: denarius); -arien (best. sg.) J. J. Nordström i VittAH 19: 227, 232 (1849), Nyström Bibl. ordb. 362 (1868, 1896) m. fl.; -arier (pl.) Nicander Intr. i VetA 1776, s. 25, Börjesson Statshvälfn. 23 (1866), Hildebrand Anglos. mynt IV (1881), Waldenström NT o. Ps. 165 (1904) m. fl.)
Etymologi
[jfr t. denar, eng. denar(e), fr. dénaire, denier, af lat. denarius (hvaraf gr. δηνάριον NT), afl. af deni, tio på l. för hvar, till decem (se TIO). Anledningen till benämningen är, att ifrågavarande mynt urspr. o. i allm. hade en vikt af 10 ass]
(i sht num. o. arkeol.)
1) benämning på vissa fornromerska mynt.
a) ett från 269 f. Kr. prägladt silfvermynt med ett värde af 4 sestertier (i nuv. sv. mynt 75 à 80 öre, i fråga om förh. på NT:s tid ofta = en gr. drakma, dvs. ungefär 67 öre). En t(i)onde del af en denarius eller en åttationde dels riksdaler. Büchner Concord. 987 (1754). Nicander Intr. i VetA 1776, s. 53. Efter tidernas omständigheter hafva Denarierne .. undergått flere förändringar. Lindberg Antiqv. lex. 1: 437 (1802). En denar, 67 öre, var den vanliga dagspenningen för en arbetare. Melin Hel. skr. Mat. 20: 2 anm. (1865). O. Almgren i Sv. fornm. tidskr. 11: 187 (1901). Hvarför har icke denna smörjelse blifvit såld för tre hundra denarier? Waldenström NT o. Ps. 165 (1904; gr. δηναρίων, NT 1526 osv.: penninga(r), öfv. 1907: silfverpenningar). De i Skandinavien till 1906 gjorda fynden af denarer innefattade omkr. 7,000 stycken. 2 NF (1906). — jfr KEJSAR-, SILFVER-DENAR.
b) (mindre br.) ett från 207 f. Kr. prägladt guldmynt med ett 25 ggr större värde än silfvermyntet (från Konstantin den stores tid ersatt med ’solidus'). 2 NF (1906). — jfr GULD-DENAR.
2) [jfr mlat. denarius, fr. denier, it. denaro ss. benämningar på ä. myntsorter] i utvidgad anv. om vissa äldre mynt som efterbildade den romerska denaren. En gammal Tysk Denarius, slagen i Cöln. J. v. Engeström i VittAH 5: 106 (1789). Carl den Store .. föranstaltade om en större utmyntning af denarier, som i hans och hans söners Capitularier kallas ”denarii novi”. J. J. Nordström Därs. 19: 252 (1849). De denarer, som under 1200-talet präglades i Brandenburg. Hildebrand Medelt. 1: 826 (1894). Denar, präglad af konung Knut i England. 2 NF (1906).
Anm. 1:o Under förmedling af gr. upptogs här i fråga varande ord äfv. i arabiska o. persiska under formen dinar ss. benämning på vissa mynt, ursprungligen på guldmynt, sedan äfv. på silfvermynt. Denna form dinar, pl. dinarer, användes äfv. i sv. i fråga om dessa mynt. Stockholms Kabinett .. äger (bl.) en enda, och Upsala två dinarer från den antydda tiden. C. J. Tornberg i VittAH 21: 69 (1857).
2:o I Sv. nyttjades denarius i ä. lat. urkunder ss. beteckning för PENNING (ss. myntsortsbeteckning). I öfverensstämmelse härmed förekommer i (fsv. o.) ä. nysv. efter (l. i sammanhang med) en sifferuppgift ett d l. dr (ofta skrifvet ₰ {denar}?) med bet. penning(ar); jfr Falkman Mått 1: 332 (1884). Så t. ex. ännu i den 1781 utgifna uppl. af Agrelius' i Sv. länge använda räknebok Kårt underv. (1:sta uppl. utg. 1683). I uppl. 1798 har detta tecken ändrats till p(g)r. Ngn utskrifven form denarie(r) med denna anv. anträffas aldrig (i sv. urkunder), o. ifrågavarande tecken har i sv. säkerligen alltid åsyftat läsningen penning(ar). Jfr ℔ (förkortning af lat. libra) ss. tecken för SKÅLPUND. I t., holl. o. i sht eng. fortlefver ännu bruket af d ss. förkortningstecken för motsvarigheterna till PENNING. Jfr för öfr. anm. vid DENNING.
Ssgr (i allm. bl. till 1 a): DENAR-03~, äfv. DENARIE-FYND0300~2. arkeol. Hildebrand Sv. folket 94 (1872). O. Almgren i Sv. fornm. tidskr. 11: 193 (1901). —
-PERIOD(EN)~002, resp. ~102. arkeol. period af Nordens järnålder under hvilken denarer kommo till Norden gm handel med sydligare länder; jfr -TID, -ÅLDER. Denarperiodens senare afdelning, då mynt af Titus och Commodus äro tillsammans i omlopp. Hildebrand Sv. folket 73 (1866). —
(1, 2) -RÄKNING~20. J. J. Nordström i VittAH 19: 231 (1849: denarie-). —
-ÅLDER(N)~20. arkeol. = -PERIOD. Hildebrand Sv. folket 61 (1866). Det synes omöjligt att genomföra en fullständig egoskilnad mellan denarålderns och solidusålderns fornsaker. Dens. i Ant. tidskr. 2: 227 (1869).
Spoiler title
Spoiler content