publicerad: 1910
DESMAN däs4man l. des4-, l. 32 (de´sman Weste, dä`ssman Dalin), i bet. 1 n. (Rålamb 14: 131 (1690), Sahlstedt (1757), Dalin (1850), Wenström o. Jeurling (1891)) l. r. l. m. (m. Hildebrand Magia nat. 287 (”286”) (1654), Sahlstedt, Weste, Kindblad (1868), r. l. m. Linderholm Prakt. handlex. 1: 422 (1802)), i bet. 2 m.||ig. l. r., i bet. 3 r.; best. ss. n. -et, ss. m.||ig. l. r. -en;
i bet. 1 o. 3 äfv. DESMA däs4ma l. des4-, l. 32, i bet. 1 r. l. f. l. n., i bet. 3 r. l. f.; best. ss. r. l. f. -an, ss. n. -at;
i bet. 1 stundom DESMER däs4mer l. des4-, r. l. n.
Ordformer
(desman Fasciculus (1677; under moscus), Spegel Gl. (1712), Triewald Förel. 1: 13 (1728, 1735), Ihre Gl. (1769), Sahlstedt (1773), SFS 1826, s. 499, Sundevall Zool. 44 (1835, 1864), Dalin (1850), Larsen (1884; i bet. 1), Wenström o. Jeurling (1891; i bet. 1) m. fl.; dessman Ench. (1652), Hildebrand Magia nat. 287 (”286”) (1654), Rålamb 14: 131 (1690), Brander Naturalh. 22 (1785; i bet. 2); däsman (dæsman) Linné Fauna 11 (1746, 1761; i bet. 2), Dens. Syst. nat. 10 (1748; i bet. 2), Orrelius Köpm.-lex. (1797), Lyttkens o. Wulff Utt. (1889). desma Chesnecopherus Reg. iter ag. C 2 a (1613), Lex. Linc. (1640), Kalm Resa 3: 19 (1761), SPF 1816, s. 225, Fries Ordb. (c. 1870; i bet. 1 o. 3 a), Larsen (1884; i bet. 3 a), Björkman (1889; i bet. 3 a), Wenström o. Jeurling (1891; i bet. 3 a) m. fl.; dessma Schroderus Albertinus 4: 127 (1638), Roberg Beynon 95 (1727); däsma Brisman (1801, 1815; under musk), Lundell (1893; i bet. 3 a); dässma Brisman (1783; under musk). desme Var. rer. 31 (1538), Fosz 579 (1621). desmer Möller (1745, 1755; under musc), Bouppteckning 1761 i Ågerups arkiv (: desmers dosa), Lindgren Läkem. (1891, 1902; jämte desman); dässmer Växiö rådstur. prot. 1629, s. 357 (: dässmerssknap). — Anm. I ofvan anf. citat står ordet i bet. 1, där ej annat är uttryckligen angifvet)
Etymologi
[jfr sv. dial. desmar (Skåne; Ihre Dial.-lex. (1766)), däsmer, däjsmer (Skåne), desme (Smål.), dä3sma2 (Smål.), dässma, Malva moschata o. Tanacetum vulgare (Österg.; Rääf Ydre 2 (1859)), desmar (Jämtl.), dis3ma2, äfv. med bet.: doft, lukt (Västerb.; jfr språkprofvet från Juslenius under 1 slutet), disman, disma (Norrb.), d. desmer, r.; af nt. desem, desen, dessen, däsen (äfv. desman enl. Falk o. Torp Etym. ordb., dock väl endast i bet. 2), m., i ssgr äfv. dessmer- (dessmer körn, dessmer kugeln, dessmer water Schiller u. Lübben), af mnt. desem, dessem, dezem, fsax. desamo, samma ord som fht. bisamo, nht. bisam (hvaraf sv. BISAM), hvilket under förmedling af mlat. bisamum går tillbaka till ngt österländskt språk (hebr. besĕm, bāsām, syr. besmā); jfr Ihre Gl. (1769). Ssgn disemens dösken (Woeste Wb d. westfäl. mundart) häntyder på en form af det nt. ordet med slutande n. Utbytet af b mot d har sitt motstycke i nt. deesemer, af mnt. besemer (se BESMAN). Ordet synes väsentligen vara inskränkt till nt. o. de skand. språken; de enstaka fall, då det uppvisats i ht. (se Grimm Wb under diesam o. diesemkraut), kunna bero på lån från nt. — Formen desma synes vara den vanligaste i sv. folkspråk, o. den är äfv. i skriftspr. tidigare uppvisad än desman; äfv. ssgn desmoknapp (Jes. 3: 20, Bib. 1541) häntyder på en form med slutande -a. Formen desman kan möjl. förklaras så, att ordet anslutit sig till andra ord på -an, ss. SAFFRAN, MEJRAN, TIMJAN. Anslutningen kan hafva underlättats af det förh., att af vissa andra ord former på -a o. -an förekomma vid sidan af hvarandra, ss. mattra : mattran, myrra : myrran, pasma : pasman, besma (i dial.) : besman); möjl. har i den best. formen af desma slutartikeln kommit att uppfattas ss. tillhörande ordstammen]
1) (numera nästan bl. med anstrykning af folkmål; jfr anm. nedan) benämning på ett för sin starka o. egendomliga lukt bekant ämne som afsöndras i en pung bakom nafveln på hannarna af myskdjuret Moschus moschiferus Lin. (o. som har o. i sht har haft en vidsträckt användning dels ss. ett högt värderadt läkemedel, dels ss. en dyrbar parfym l. ingrediens i parfym), mysk, moskus; äfv. om den olja med liknande egenskaper o. användning som erhålles af sibetkatterna, särsk. af Viverra civetta o. zibetha Lin.: sibet, sibetolja; jfr BISAM. Muschum desme. Var. rer. 31 (1538). (Den som plågas af hafs- och skeppslukten) Skal .. offta ombyta Klederna .. och emellan them hafva Lavendel Blomster och Desma eller någhot annat som wäl luchtar. Chesnecopherus Reg. iter ag. C 2 a (1613). Desman .. är een samkat Blodhlefwer kringh Desmekattans Nafla. Schroderus Comen. 328 (1640, 1647). Then (civett) som är Han (dvs. hanne), hafwer ther wid (dvs. vid stjärten) een tunn Huud som een Säck, hwilcken theras (dvs. invånarnas i Guinea) Qwinnor omwända, och med een Trää-knijff affskrapa Däszman, som är heelt hwijt som Waar, och luchtar mycket starck. Kankel Hemmersam 77 (1674). Bengalen har öfverflöd af socker, siden, frugter, saltpetter, vax, desma, opium, ris och peppar. Götheb. mag. 1: 114 (1759). Desmans Råttor, så kallade däraf, at de lukta som desma, finnes nog ymnigt öfver hela Norra America. Kalm Resa 3: 19 (1761). Däsman är dels svart, som är den sämsta; dels brunagtig, som är tämmeligen god, dels gulagtig til färgen, som är den bästa. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Zibeth eller Desma. SPF 1816, s. 225. Desman, se Muscus. SFS 1826, s. 478. Zibetkatten .. har mellan bakbenen en pung hvaruti afsöndras en välluktande olja, som kallas Zibet, eller Desman, hvilken mycket värderas i Orienten. Sundevall Zool. 44 (1835, 1864). Moschus, Desman, Mysk. Forshæll Org. pharm. 1: 35 (1836). Desman .. Desmer .. Moschus. Lindgren Läkem. (1891, 1902). Pulvis Moschi compositus Sammansatt mysk-pulver. Desman. Pharm. compos. 208 (1896; mot ohyra); jfr DESMANS-PULVER. — jfr: (†) Odor muris pontici. desma. Juslenius 71 (1745).
Anm. I skriftspr. o. de bildade klassernas talspr. har desman (i bet. 1) numera nästan alldeles utträngts af MYSK. Ss. belysande för detta förh. kan nämnas, att ordet saknas i Pharm. suec. (1869) (ehuru det finnes i närmast föreg. uppl. 1845) samt i SAOL (1874), Sundén (1885) o. Lundell (1893). I folkspr. är förhållandet ett annat. Sedan gammalt har folket användt mysk, bl. a. (under form af pulver som bäres t. ex. i en skinnpung på kroppen) som skyddsmedel mot ohyra, företrädesvis klädlusen, mot skabb osv. Bruket har under de senare åren mycket aftagit, o. numera är det i sht den lösa befolkningen, skogs- o. järnvägsarbetare, ’luffare' o. d., som använder mysk på detta sätt. I detta befolkningslager användes ännu benämningen desman (vanl. under formen desma) vid sidan af MYSK nästan öfver hela landet. Endast i Österg. synes MYSK vara den enda benämningen.
2) [denna bet., som har sin motsvarighet i nylat. moschus ss. benämning dels på mysk, dels på myskdjuret, anträffas först hos Linné (se nedan). Från L:s skrifter har benämningen sedan inkommit i fr., t. o. eng.] (föga br.) zool. = DESMANSRÅTTA 1. Castor moschatus .. Dæsman. Linné Fauna 11 (1746, 1761). Dens. Syst. nat. 10 (1748). Castor, Bäfver, Dessman. Brander Naturalh. 22 (1785). Den ryska desmanen, Myogale moschata, äfven kallad bisamrotta. NF 3: 1095 (1879).
3) bot.
a) [jfr sv. dial. dässma (Österg.; Rääf Ydre 2 (1859)), Malva moschata o. Tanacetum vulgare] (föga br.) = DESMANSROS 2. Rietz 775 (1867). Fries Ordb. (c. 1870). Lundell (1893).
b) [bildadt af Neuman efter DESMANSBLOMMA i bet. a] (ny anv.) orkidésläktet Herminium Lin. Neuman o. Ahlfvengren Flora 634 (1901). — jfr HONUNGS-DESMAN.
Sammansättningar (till 1).
Anm. 1:o Ssgrna med desman beteckna dels apoteksvaror i hvilka desman är en ingrediens, dels (o. vanligast) naturföremål som gm sin lukt erinra om desman. Till de flesta ssgrna finnas motsvarigheter i t. med bisam-, i eng. med musk-, i fr. med de musc l. med adj. musqué samt i nylat. med adj. moschatus. Dessa utl. motsvarigheter hafva nedan blott undantagsvis anförts; däremot hafva medtagits de i dan. o. nt. anträffade motsvarigheterna med desmer-, desem- o. d.
2:o Af namnen på naturföremål kunna knappast andra än de zoologiska benämningarna DESMANSKATT, -NÄBBMUS o. -RÅTTA anses vara mera brukliga i sv. De öfriga djurnamnen hafva knappast karaktären af stående benämningar. Af växtnamnen äro -BLOMMA, -KNOPP o. -ROS verkligen folkliga i vissa trakter af Sv. o. äro äfv. tämligen vanliga i den botaniska litteraturen; om alla de öfriga gäller hvad som ofvan sades om djurnamnen i allm.
3:o Af nedan anförda ssgstyper äro B (DESMANS-) o. D (DESME-) de vida vanligaste. Af praktiska skäl hafva alla ssgr förts samman under typen B, då formen desman o. icke desma otvifvelaktigt måste anses för den normala i riksspr. Visserligen har en tendens utbildat sig att bilda växtnamn med typen D, men ngn full stadga kan denna tendens ingalunda anses hafva vunnit. För de faktiskt uppvisade ssgsformerna redogöres på vanligt sätt under hvarje särsk. ssg.
A: DESMAN-AND, -FRÖ, se B. —
-KULA, -MELON, -MUS, -NÄBBMUS, se B. —
-SPECIES, -VÄTSKA, -ÖRT, se B.
B: DESMANS-AND30~2. (desman- Nemnich) [jfr d. desmerand] andarten Cairina moschata Keyserl. & Blas. (Anas moschata Lin.), turkisk and, myskand; jfr BISAM-AND. Nemnich Naturg. 1: 280 (1793). Dalin (1850). Berndtsson (1881). —
-APA~20. [jfr t. bisamaffe, fr. le singe musqué] benämning på den amerikanska, i Europa tidigt kända aparten Iacchus vulgaris Geoff. (Simia Iacchus Lin.), uistiti. Heinrich (1814). Dalin (1850). Hahnsson (1888). —
-BAGGE ~20. [jfr d. desmertorbist, nt. desemkäwer] skalbaggen Cerambyx moschatus Lin., myskbock. Scheutz Naturh. 165 (1843). Dalin Tillägg (1853). —
-BLOMMA, se d. o. —
-BLOMSTER. [jfr d. desmerblomster; jfr äfv. BISAMBLOMSTER, Centaurea moschata, o. MYSK-BLOMSTER, Mimulus moschatus] (†) = DESMANSBLOMMA. Bisem-Blum .. desmans-blomster. Lind (1749). —
-BOCK. [jfr t. muskusbock] (†)
1) idisslaren Moschus moschiferus Lin., myskhjort, myskdjur; jfr -DJUR 1 samt anm. vid DESMANSKATT. Retzius Djurr. 42 (1772). I se'n hvilken pung (med pengar) jag bär; / Ej desmans-bockens så dyrbar är. E. Sjöberg 259 (c. 1824). Dalin (1850). Kindblad (1868).
2) i utvidgad anv., omfattande äfv. öfriga, myskpung saknande, arter af det Linnéska släktet Moschus, hvilka sedermera afskilts till ett särsk. släkte Tragulus Gray, dvärgmyskdjur. Af alla resande äro Desmansbockarne utmärkta under namn af lilla Hjorten eller lilla Hinden .. De .. äro så små, att Harar finnas större. Gravander Buffon 1: 117 (1806). —
-BÄFVER~20. (knappast br.) benämning på den af Linné till bäfversläktet hänförda amerikanska desmansråttan (se d. o. 2). Deleen (1806; under musk-quash). Scheutz Naturh. 37 (1843). Björkman (1889). —
-DJUR~2. [jfr d. desmerdyr med bet. myskdjur o. sibetkatt; jfr äfv. MYSKDJUR] (knappast br.)
1) myskdjur, myskhjort; jfr -BOCK 1. Orrelius Köpm.-lex. 89 (1797; under däsman). Conv.-lex. 2: 700 (1822). Björkman (1889).
-DOSA~20. (desmers- Bouppteckn.) [jfr ä. d. desmerdåse, nt. desembüsse] (fordom) luktdosa; jfr -KNAPP 1. (Af) Silfver .. en liten Desmers dosa. Bouppteckn. i Ågerups arkiv (1761). Deleen (1836; under bisamapfel). Därs. (under bisambüchse). —
-DRYCK~2. (fordom) apot. med desman beredd dryck; jfr -FÄNKÅLSVATTEN. Publ. handl. 11: 289 (1777; i apot.-taxa). —
-FRÖ. (dessman- Rudbeck, Apot.-taxa 1739, Reg.) [jfr nylat. uttr. grana moschata, som i sin ordning är en öfversättning af arab. habb-el-mosk (-misk), hvaraf växtens lat. namn: abelmoschus] (†) benämning på de fordom ss. läkemedel mot kramp o. ormbett prisade (o. äfv. till förfalskning af mysk använda) fröna af malvacéen Abelmoschus moschatus Mnch. (Hibiscus Abelmoschus Lin.), bisamfrö; stundom äfv. benämning på hela växten; jfr -KORN o. DESMANSBLOMMA b. Rudbeck Hort. bot. 2 (1685). Stiernman Com. 4: 1138 (1688; i apot.-taxa). Apot.-taxa 1739, s. 67. —
-FÄNKÅLSVATTEN. (desme-) (†) jfr -DRYCK. Att han förschicker til Konglig M:tt .. rosene vaten, inthet blandhet med dessme fenekolssvaten. G. I:s reg. 23: 184 (1552). —
-GRÄS, se d. o. —
-GÄLL. [med afs. på senare ssgsleden jfr BÄFVERGÄLL] (†) = DESMAN 1. Muscus eller Desmans-Gäll. SPF 1812, s. 268. —
-HYACINT. [jfr d. desmerhyacinth] (†) benämning på den med starkt doftande blommor försedda lökväxten Hyacinthus Muscari Lin. (Muscari botryoides DC), pärlhyacint, myskhyacint. (Hyacinthus) bot(ryoides) fl(oribus) obs(oletis) Deszmans Hyacint askferga. Rudbeck Hort. bot. 54 (”53”) (1685). —
-KAKA~20. [jfr ä. d. desmerkage] (fordom) kaka med desman, använd dels ss. ett slags konfekt, dels ss. ett husmedel mot förstoppning; jfr -KNAPP 2, -KNÄCK, -KULA, DESMANSKNOPP 1 samt AMBRA-KAKA. Bisem-Küchlein, Bisem-Kügelein .. liten desmans kaka eller kula. Lind (1749). Heinrich (1814). —
-KATTOST~02 l. ~20. (desme- (däsme-)) [jfr ä. d. desmerkatost] = DESMANSROS 2. Liljeblad Flora 288 (1792, 1798). Dalin (1850). —
-KNAPP~2. (dessmans- Oxenst. brefv. 11: 705 (1637; i bet. 2). des(s)me- Schroderus Albertinus 4: 102, 130 (1638; i bet. 1), Oxenst. brefv. 11: 754 (1640; i bet. 2). dässmers- Växiö rådstur. prot. desmo- Jes. 3: 20 (Bib. 1541; i bet. 1)) (fordom)
1) [jfr ä. d. desmerknap, mnt. desemknop i samma anv.; jfr äfv. t. bisamknopf, sv. BISAMKNOPP] liten kula l. ask att förvara välluktande ämnen i o. fordom tillhörande den fina världens utrustning; jfr -DOSA samt LUKTE-KNAPP. På then tijdhen skal Herren borttagha prydhningen aff .. desmoknappar, öronspan, ringar. Jes. 3: 20 (Bib. 1541; Luther: die Biesemäpfel, nt. bibelöfv. (se Schiller u. Lübben): de desemknöpe, Vulg.: olfactoriola, öfv. 1904: luktflaskor). Växiö rådstur. prot. 1629, s. 357. Plautus giffwer Qwinnorna then aldraliufligste och bäste Deszmeknappen, och säger: Then Qwinnan giffwer een liufligh Lucht ifrån sigh, som icke luchtar aff någhon liufligh Salwa. Schroderus Albertinus 4: 130 (1638).
2) [jfr ä. d. desmerknap, ”pastillus odoratorius” (Kalkar), samt t. bisamknopf i samma anv.] (†) = -KULA. Oxenst. brefv. 11: 705 (1637). Möller (1782; under bisamknopf). —
-KNOPP, se d. o. —
-KNÄCK~2. (fordom) jfr -KAKA. Obstructio alvi, hvilken han hulpit med Ängelskt salt, Lavementer och Desmans-knäckar. P. J. Bergius i VetAH 1757, s. 134. Globuli .. Moschati .. Desmans Knäck. Publ. handl. 11: 287 (1777; i apot.-taxa). —
-KONFEKT. (desme-) (†) jfr -SOCKER. Desme confect .. udi ett blott (dvs. blått) krus. Hist. tidskr. 1900, s. 195 (i handl. fr. 1555). —
-KORN~2. (desmae- Synnerberg. desmer- Cronquist) [jfr t. desmerkorn, bisamkorn] = -FRÖ. Desmae, eller Muscus Korn .. hafva en blandad lukt af ambra och desma; brukas af fruntimmer för den goda lukten skull till skärp om lifvet, men mest i Europa till rökelse. Synnerberg (1815). Bisamkorn, Bisamfrö eller Desmerkorn, äro de njurformade .. tunna frökornen af .. Hibiscus Abelmoschus .. Om man gnuggar dem mellan händerna eller lägger dem på glödande kol, lukta de såsom mysk. Cronquist 124 (1879). —
-KORNBLOMMA. (†) örten Centaurea moschata Lin. Cyanus Turcicus odore ambrette. Turkisk deszmans kornblomma purpurlett. Rudbeck Hort. bot. 34 (1685). —
-KROPP. (tillfällig ssg, †) välluktande kropp. För then skul samlas the (andra djur) och med Förundran nosa, / Ja thenne Desmans Kropp med sine Ögon rosa. Spegel Guds verk 228 (1685; i fråga om pantern som luktar ”så liufligt .. / Som bäste Balsam gör, och som Chivette Kattor”). —
-KULA~20. (dessman- Apot.-taxa 1739, Reg.) [jfr ä. d. desmerkugle, nt. deesenkugel, desenkulle samt t. bisamkugel] (fordom) kula af desman o. andra välluktande ämnen, använd dels för luktens skull, dels ss. ett husmedel mot förstoppning; jfr -KAKA. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 311 (1697). Globuli moschardini .. Dessmans-Kuhlor. Apot.-taxa 1739, s. 31. (Eng.) Muscadine .. (sv.) Desmanskula. Deleen (1806). Heinrich (1814). —
-LUKT~2. (desme- (däsme-) Broocman, Nordquist Dietrich Träg.-odl. 208 (1806)) [jfr ä. d. desmerlugt] mysklukt. Törs någon Dessmans luckt och pudrad Skalle nåna (dvs. nå henne, den ”grannlaga tepan”), / Då börier macktlös hon strax ropa fij! och dåna. En saml. öfvers. o. bearb. 37 (1712). The Arabiske roserne äro ganska rare, men gifva en kåstelig desmeluckt från sig. Broocman Hush. 4: 20 (1736). Man .. finner många omtycka Dessmans lukten, hvilken andra dömma illa stinkande. Retzius Flora Virg. 19 (1809). Dalin (1850). Björkman (1889). —
-LÖK. [jfr d. desmerløg (Nemnich Naturg. 1: 179 (1793))] (†) lökväxten Allium moschatum Lin. Heinrich (1814). —
-MELON. (dessman- Serenius (1734)) [jfr eng. musk-melon, benämning dels på den vanliga melonen i motsats till vattenmelonen (Murray), dels på vissa särskildt sockerhaltiga varieteter (Nemnich Naturg. 1: 1305 (1793)). Med afs. på ex. fr. Oldendorp nedan jfr t. speckmelonen, benämning på de sämsta, hvitköttiga melonsorterna (Nemnich anf. st.)] (†) ett slags melon. Serenius (1734, 1757; under musk-melon). De vällucktande Desmans-Melorne (tryckfel för: Melonerne), som i Creolisk-Spanska språket kallas Beek eller Speek, äro ganska smakelige och behöfva icke med Socker försötmas. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 144 (1786; t. moschmelonen). —
-MUS. (desman-) (†) = DESMANSRÅTTA 4. Deszmanmösz eller Gråkatter löpa (på Ceylon) vthi Huusen i stoor Myckenheet. Kiöping Resa 97 (1667). —
-NÄBBMUS~02 l. ~20. (desman-) zool. (individ af) djursläktet Myogale Cuv., bisamnäbbmus; i sht i pl. ss. benämning på ifrågavarande släkte; jfr DESMANSRÅTTA 1. Desmannäbbmössen .. äro mera vattendjur än sjelfva vattennäbbmössen. NF 3: 1095 (1879). —
-NÄFVA~20. (desme-) [benämningen nybildad af Nathorst] = -TRANNÄF. Nathorst Sv. växtn. 3: 40 (1904). —
-OXE~20. myskoxe, bisamoxe. Scheutz Naturh. 44 (1843). Dalin (1850). Berndtsson (1881). Anm. Uppgiften hos Möller (1790, 1807) o. Heinrich (1814), att ordet skulle betyda bisonoxe synes bero på misstag l. skriffel. —
-PULVER~20. (desmer- Lindgren) ett slags pulver hvari desman ingår o. som är afsedt att bäras i kläderna o. d.; jfr ex. fr. 1896 under DESMAN 1 samt anm. under DESMAN 1. Serenius (1734, 1757; under diapasm). Desmerpulver, sammansatt .. Pulvis Moschi compositus. Lindgren Läkem. (1902). —
-PÄRON~20. (desmer- Möller (1745, 1755; under ambrette)) [jfr d. desmerpære] ett slags päron, kanelpäron?; jfr AMBRA-PÄRON. (Pyra) Moscatellina. Deszmans päron. Rudbeck Hort. bot. 96 (1685). Linné Diet. 2: 188 (c. 1750). Däsmans-päron, Pyra favonia rubra, et slags välsmakeliga Päron, som växa i våra Trägårdar. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Dalin (1850). Berndtsson (1881). —
-ROS, -RÅTTA, se d. o. —
-SKINN~2. särsk.
2) (†) om pungskinnet af myskdjuret. Tag et dessmansskin, som på apotheket kallas follikulus moschi veri, skär det sönder och koka det uti tre qvarter dricka .. sila och drick det ut. Darelli Sockenapot. 158 (1760). —
-SMÖRBLOMSTER. [anledn. till benämningen är, att örtbladen mycket erinra om bladen hos Ranunculus] (†) = DESMANSKNOPP 3. Rudbeck Hort. bot. 96 (1685). —
-SORK. (†) = DESMANSRÅTTA 1. Desmans-Sorken .. är .. märkelig .. för den genomträngande desmanslukt, hvilken sprides ifrån de små körtlarne i huden vid början af den fjälliga svansen. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 12. —
-SPECIES. (desman-) (†) apot. ett slags drogblandning. Species Dia Moschi dulces completæ .. Deszman Species med Deszman. Stiernman Com. 4: 1146 (1688; i apot.-taxa). —
-STORKNÄBB l. -STORKNÄF~20 l. ~02. (desme-) [jfr d. desmerstorkeneb, Erodium moschatum] örten Erodium cicutarium Lin., skatnäfva. (Geranium) cicutarium (Däsme-Storknäf). Liljeblad Flora 159 (1792, 1798). Dalin Tillägg (1853). Anm. Att desmestorknäbb kunnat användas ss. benämning på den nästan luktlösa Erodium cicutarium, beror därpå, att denna art sammanslagits med den till utseendet mycket lika Erodium moschatum (se -NÄFVA, -TRANNÄF samt DESMANSGRÄS c). Härpå tyder äfv., att Dalin beskrifver växten i fråga ss. en ”ört med röda blommor, som lukta mysk”. —
-SVANS~2. särsk. svans af desmansråttan (se d. o. 1). Ingen ting afhåller mal ifrån de dy(r)barare Pälsverken bättre än någre desmanssvansar lagde ibland dem. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 13. —
-TISTEL. [jfr d. desmertidsel (Nemnich; se nedan)] (†) namn på den om nätterna välluktande örten Carduus nutans Lin., nicktistel. Nemnich Naturg. 1: 880 (1793). Deleen (1836; under bisamdistel). —
-TRANNÄF. (†) örten Erodium moschatum L'Her., mysknäbba; jfr -NÄFVA, -ÖRT 2, samt DESMANSGRÄS c. Geranium .. Moschatum .. Deszmans tranenääf. Rudbeck Hort. bot. 48 (1685). Stiernman Com. 4: 1103 (1688; i apot.-taxa). Apot.-taxa 1739, s. 37. —
-VÄTSKA~20. (desman-) (Sibetkatternas) analkörtlar afsöndra den välluktande zibet- eller desman-vätskan, som i Orienten mycket värderas för sina medicinska egenskaper. Thorell Zool. 2: 104 (1861). —
-VÄXT~2. (desme-) [namnet nybildadt af Neuman] växt tillhörande familjen Adoxeæ Rbch. Neuman o. Ahlfvengren Flora 103 (1901). —
-ÄPPLE. [jfr d. desmeræble] (†) en viss äppelsort. (Eng.) Musk-apple, (sv.) desmansäple, muskatelleräple. Deleen (1806). —
-ÖRT~2. (desman- (däsman-) Franckenius Spec. C 2 a (1638), Högberg Flora 2: 100 (1843). desmans- Ahlich (1722; i bet. 2), Lind (1749; under erd-kraut), Nordforss (1805), Nyman Prakt. handb. i bot. 271 (1858), Björkman (1889). desme- (däsme-) Nordquist Dietrich Träg. odl. 208 (1806), Dalin (1850), Ahlman (1872), Hahnsson (1880). Anm. I samtliga ofvan anf. citat har ordet bet. 1, där ej annat angifvits) [jfr d. desmerurt, Adoxa]
1) = DESMANSKNOPP 3. Franckenius Spec. C 2 a (1638). Lind (1749; under erdkraut). Högberg Flora 2: 100 (1843). Nyman Prakt. handb. i bot. 271 (1858).
D: DESME-FÄNKÅLSVATTEN, se B. —
-KATTOST, se B. —
-KONFEKT, -KORN, -LUKT, -NÄFVA, -OLJA, se B. —
-STORKNÄBB l. -STORKNÄF, -VÄXT, -ÖRT, se B.
E: DESMER-KORN, -PULVER, -PÄRON, se B. —
F: DESMERS-DOSA, -KNAPP, se B.
G: DESMO-KNAPP, se B.
Spoiler title
Spoiler content