publicerad: 1912
DIGESTIV di1jästi4v l. dij1-, l. -es-, äfv. di1g- l. dig1- (dijästi´v Dalin), adj. o. sbst. n. (B. Olavi 60 a (1578) osv.); ss. sbst. best. -et; pl. = l. -er; ss. sbst. äfv. DIGESTIVUM di1jästi4vum osv., n.; best. -ivet l. i best. anv. utan slutartikel; pl. -iver l. (med lat. böjn.-form) -iva.
Etymologi
[jfr t. digestiv, adj., o. digestivum, sbst., eng. digestive, adj. o. sbst., fr. digestif, adj. o. sbst, af lat. digestivus, adj. till p. pf.-stammen af digerere (se DIGERERA)]
med. o. farm.
I. [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (mindre br.) adj., motsv. DIGERERA 1: som befordrar matsmältningen; lindrigt afförande. Den ene (medborgaren) alarmerar Apothecaren för digestive pulver, den andre gjör våld på köksdörren för et stycke bröd. Sv. Merc. 1763, s. 236 [jfr DIGESTIV-PULVER]. Detta Vin (dvs. stickelbärsvin) har .. en synnerlig digestif kraft. P. J. Bergius Præs. i VetA 1780, s. 58. Dalin (1850). Wenström o. Jeurling (1891).
II. sbst.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] motsv. DIGERERA 1: medel som befordrar matsmältningen; lindrigt afförande medel. (Vid förstoppningar) är detta medel (dvs. tungjord) et af de pålitligaste digestiver och hjelper lättare än alla andra. Vet.-handl. f. läk. III. 2: 31 (1795). Evacuerande medel, såsom kräkvin och digestiver. J. E. Nyblæus i VetAH 1818, s. 240. Hartman Husläk. 431 (1828; äfv. i den sista postuma uppl. 1880).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] motsv. DIGERERA 3: fördelande l. upplösande medel. Sedan skal brukes thenne (dvs. dessa) digestiff aff kåld Syrop .. fyre eller fem dager. Seden skal han purgeres. B. Olavi 59 a (1578). (Ett visst medel mot kräfta) i form af salfva, tilredt med något almänt digestif. Sv. Merc. IV. 3: 29 (1759). Det vanliga digestivet och öfriga Topica nyttjades. Chir. händelser 125 (1769). — jfr FEBER-DIGESTIV.
Ssgr (i allm. till I; jfr II 1): DIGESTIV-MEDEL103 ~20. lindrigt afförande medel. Collin Ordl. (1847). Wenström o. Jeurling (1891). —
-PULVER~20. afförande pulver. Haartman Sjukd. 15 (1759, 1765). Publ. handl. 11: 300 (1777; i apotekartaxa). Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
(jfr II 2) -SALFVA~20. mognande o. läkande salfva. Digestive Salfvan brukas i tanka at befordra Suppuration. Rosenstein Alm. (Gbg) 1757, s. 37. Vår bästa Digestive-salfa, den vi bruke til at rena sår med. Dens. Husapot. 87 (1765). Lindgren Läkem. (1891, 1902). Anm. Uppgiften hos Dalin (1850), att digestivsalfva är en ”Salva, som begagnas, för att befordra matsmältningen”, torde bero på missförstånd. —
-SALT~2, n. [jfr t. digestiv-salz] (numera föga br.) matsmältningen befordrande l. lindrigt afförande salt. Rosenstein Husapot. 63 (1765). särsk.: klorkalium. Berzelius Kemi 1: 626 (1808, 1817). Ekenberg (o. Landin) (1889). Lindgren Läkem. (1902).
Spoiler title
Spoiler content