SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
DISSA dis3a2 (di`ssa Weste), l. (i Finl. alltid) TISSA tis3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Ekblad (1764)).
Ordformer
(dijsa Växiö domk. akt. 1736, nr 474; dijssa Lucidor Hel. Kk 1 b (1673); tissa Lind (1749))
Etymologi
[afl. af DISS, sbst.1; jfr sv. dial. dissa (Dalarna, Ihre Dial.-lex. (1766); jfr diss-barn Dalarna, Rietz, diss-unge Södermanl., Rietz), dîss (Öl.), tissä (Västerb., Ihre Dial.-lex. (1766)), tissa (Finl. o. Östersjöprovinserna, Vendell; Ångermanl., Rietz; Uppl., E. Grip i Landsm. XVIII. 3: 87; jfr tiss-folå, diande föl, tiss-unge Dalarna, Rietz, tiss-ungje Hälsingl., Rietz)]
1) (i vissa trakter, hvard., föga br.) dia, suga mjölk ur spenarna; äfv.: suga mjölk gm napp; jfr DIA 1. Lind (1749). Sahlstedt (1773). Weste (1807). Lindfors (1815).
a) med obj. betecknande den från hvilken l. det hvarur mjölken suges; jfr DIA 1 a. Han (dvs. spåmannen, som förutsäger för andra) kan icke see / hwem vth om hans knut, / wid (dvs. genom) truldom Konar (dvs. korna) hans diszar. Wivallius Dikt. 99 (c. 1635). Grodor komma i Fähuset som dissa Kona. I. Erici Colerus 2: 49 (c. 1645). (Jag) frågade .. häne hvem som skulle miölcka koorna der på hon svarade han får dijsa dem eller får de vara omiölckade. Växiö domk. akt. 1736, nr 474. Dalin (1850).
b) med obj. betecknande det som suges (mjölken); i ssgn UT-DISSA; jfr DIA 1 b.
c) utan obj.; jfr DIA 1 d. Låta fosteren dija eller dissa. Lex. Linc. (1640; under submitto). Grijsar skola icke dissa öfwer 5 eller 6 Wekor. I. Erici Colerus 2: 205 (c. 1645). Kalfvarne .. klafvas bredevid Kon med et lagom långt rep: de få dissa så ofta de vilja. A. Berch i VetAH 1769, s. 58. Dalin (1850).
2) (†) bildl.: suga; insupa (ngt). Twå Klippor aff Rubin (dvs. läpparna), vhr hwilka man kan disza / Hwad Nectar öfwergår. Lucidor Hel. A 1 b (1668). Then som sitter widh Öhl Kannan, / Ock dijssar Tobacks-Röök. Därs. Kk 1 b (1673) [jfr ä. sv. dricka, supa tobak i bet.: röka tobak]. (Bönder på gästabud) springa og snafla om kull, så Skiägg står änna i Wäre (dvs. rakt i vädret), / bykia dät wäll uti Öl, og disza dät sedan i Nöfall. Warnmark Epigr. L 2 a (1688).
Anm. Den af Hof Dial. vestrog. 103 (1772) anförda bet.: ”dägga, gifva di” har för öfr. icke anträffats i nysv.
Spoiler title