DISSEKANT dis1ekan4t, äfv. dis1i-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr skrifvet dissecant)
Etymologi
[af lat. dissecans (-antis), p. pr. till dissecare (se DISSEKERA)]
(i sht i fackspr.) person som dissekerar; i sht om (medicine) studerande som utför dissektion l. deltager i dissektionsöfning l. genomgår kurs i dissektion; jfr DISSEKTOR.(Jag) tillser (själf) dissekanternas arbeten och leder dem. Retzius Bref t. Florman 47(1827). I slutet af dissectionsterminen, då inga nya dissecanter pläga anmäla sig. Mesterton Erinr. 15(1860). Dissekanternas antal (vid anatomiska institutionen i Lund) utgjorde under höstterminen (1912) 52. Lunds univ. årsber. 1912—13, s. 37.
