SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
DITINTILL di4t~intil1, äfv. 3~02, adv.
Etymologi
[af DIT o. INTILL; jfr d. didindtil]
1) (mindre br.) lokalt, till DIT (B) I 1: (ända) dit; jfr DITTILL. Ditintill får ni gå. Sundén (1885).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (numera föga br.) temporalt, till DIT (B) II, = DITINTILLS; jfr DITTILLS. När en ny Taxa lägges på en ditintil fri rörelse eller ting. LBÄ 5—6: 59 (1797). Sluteligen framträdde en man som ditintill varit tyst åhörare. Polyfem V. 28—29: 8 (1812).
Spoiler title
Spoiler content