SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DOPPSKO dop3~skω2 l. (i södra Sv.) 40, stundom DOBBSKO dob3~skω2 l. (i södra Sv.) 40, r. l. m.; best. -n ((†) -skoen Sahlstedt (1773)); pl. (i bet. I) -r ((†) -skoer Sahlstedt (1773)).
Ordformer
(dopp- OxBr. 11: 747 (1640) osv. dupp- HH XIII. 1: 267 (1566). topp- BtÅboH I. 9: 239 (1637). dob(b)- (dåb-) HH 2: 42 (1553) osv. dub(b)- HH 2: 29 (1548: Jern dubskoo), Stagnell Sjelfklok 30 (1753). dock- Björner Vols. 56 (1737; B:s isl. text: dockskorinn))
Etymologi
[jfr d. dupsko, dopsko, samt ä. d. dugsko, motsv. nor. dial. doggsko, isl. dǫggskór (jfr Björner ofvan). Ordets andra led är SKO i bet.: skyddande beslag o. d. (jfr HÄSTSKO). Formerna på dopp- (dupp-) utgå från DOPP, sbst.1; de d., nor. o. isl. formerna med -g(g) ansluta sig till d. dug, resp. nor. dial. dogg, isl. dǫgg, dagg, dugg. Af sakliga skäl synes det sannolikast att formerna med p äro de ursprungligare, o. formerna med g äro då att uppfatta ss. en folketymologisk ombildning (annorlunda Falk o. Torp Etym. wb). Formerna med -b(b) hafva tydligen uppkommit gm anslutning till DOBB, DUBB]
I. om skålformigt, cylindriskt l. strutformigt beslag i ändan af ett föremål, samt i bet. som utgå från denna anv.
1) i eg. bem. — jfr JÄRN-, MÄSSINGS-DOPPSKO. — särsk.
a) hylsa l. holk af metall i ändan af värj- l. dolkslida o. d. HH 2: 42 (1553). (Värjorna) hafwa .. förkorta Baljor, så at udden af Klingan stöter i botn af doppskon. LMil. 3: 221 (1693). Värjan skulle bäras så högt, att doppskon vidrörde fotvristen. Spak Upplysn. om unif. 40 (1890). — jfr SABEL-DOPPSKO.
b) å spjut l. lans: i en spets utlöpande beslag omkring den ända af skaftet som icke upptages af spjut- l. lansspetsen. Wettersten Forssa o. Hög 32 (c. 1750).
c) å käpp, krycka o. d.: skydd af metall (numera understundom af horn l. kautschuk) i den ända som stötes mot marken; äfv.: brodd. Jernholken el. dubbskohn på den andra ändan (af käppen). VRP 1714, s. 33. Käppen, med hvilken .. (parasollen) bäres i handen, är lång och nertill försedd med en dobbsko. Sthms modejourn. 1844, s. 56. (Skidstafven) förses med .. en dobbsko eller strutformad järnspets i nedre ändan. Schröder Skidor 22 (1900). — jfr PARAPLY-DOPPSKO.
d) (mindre br.) å skoband: snörnål, hylsa. Lind (1749; under beschlag).
e) å dryckeshorn: metallhylsa (understundom utmynnande i en knapp) afsedd till utsmyckning af hornspetsen. Ödmann Hågk. 10 (1801).
2) bildl. om olika slag af föremål som förete större l. mindre likhet med en doppsko (se 1).
a) (†) zool. blötdjur af släktet Dentalium Lin. som utmärker sig för ett i båda ändarna öppet skal i form af en svagt böjd elefantbete; hafstand. Retzius Djurr. 112 (1772). Deleen (1836; under meerzahn).
b) bot.
α) rotmössa. Marklin Illiger 434 (1818; i fråga om rottrådarna hos växtsläktet Lemna Lin.).
β) om den nedersta, i moderväxtens väfnad kvarsittande, delen af en mossväxts sporplanta. H. W. Arnell i BotN 1882, s. 124.
c) [med anslutning till DOPPA, v.] metall. om slagg l. råjärn som fäster sig i ändan på spett hvarmed vid härdsmide arbetet i härden förrättas. JernkA 1843, s. 291.
II. [ombildning af LOBSKAUS i anslutning till DOPPSKO I] (i sydligaste Sv.) maträtt bestående af kött, fläsk o. potatis, allt skuret i småbitar o. stekt tillsammans, ”pytt i panna”.
Ssg: (I 2 a) DOPPSKO-SNÄCKA. Sv.-t. hlex. (1851).
Spoiler title
Spoiler content