SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HÄSTSKO häs3t~skω2 l. (i södra Sv.) 4~1, äv. (vard.) häs3~skω2 l. (i södra Sv.) 4~1, r. l. m.; best. -n; pl. -r ((†) -skoo G1R 1: 153 (1523), SkrGbgJub. 6: 57 (1587); -skoer Sylvius Curtius 346 (1682)).
Ordformer
(häst- 1523 osv. hästa- c. 17301742. häste- c. 15801809 (: hästeskobord). häsko 17021852 (: häskolås))
Etymologi
[y. fsv. hästskor, motsv. fd. hest(e)sko, d. hestesko, nor. dial. hestesko, isl. hestskór, eng. horseshoe; till HÄST o. SKO, sbst., den senare leden i bet.: skyddande beslag o. d. (jfr DOPPSKO)]
under hoven anbragt, mot avnötning av hornhoven avsett skydd av järn, numera bestående av en cirkelformigt böjd, baktill öppen järnskena (i folktron betraktad som ett lyckobringande o. mot onda makter skyddande föremål). G1R 1: 153 (1523). Så länge (hästen) .. är föll, så slår man inge hästeskoor vnder hans hoffwar. Schroderus Comenius 179 (1639). Dhen blinde finner och stundom en hästskoo. Grubb 117 (1665). Bendz Hofbesl. 1 (1866). Liksom folk på landbacken, så hålla äfven vi sjömän en hittad hästsko för ett lyckobringande föremål. Bonden spikar den på sin port eller lägger den fast vid sin stugdörr, köpmannen vid sin disk; men vi sjömän spikar den på skutans stormast, då den håller olycka och motgång borta från fartyget. Wigström Folkd. 2: 248 (1881). 3NF 10: 51 (1928). — särsk.
a) herald. om bild av hästsko. Sköldemercke, som ähr eenn blanck hästskoo medt två uphäffne haker. G1R 29: 209 (1559). Schlegel o. Klingspor Herald. 61 (1874).
b) [jfr motsv. anv. i t. o. eng. samt av fr. fer à cheval] (†) bef. benämning på ett slags rund (l. oval) bastion. Rålamb 8: 27, 30 (1691).
c) bildl. i fråga om anordning med hästskobord; särsk. (numera föga br.) i uttr. duka hästsko, duka ett bord i (ngn gg med) hästsko, duka hästskobord. Möller (1790). Bordet var dukadt med hästsko. Tegnér (WB) 9: 144 (1841). Jan fick sitta innerst i hästskon mitt emot prästen. Lagerlöf Kejs. 194 (1914).
Ssgr: HÄSTSKO-BLAD. (i vissa trakter, föga br.) benämning på vardera av arterna Nymphæa alba Presl., vit näckros, o. Nuphar luteum Sm., gul näckros, tillhörande familjen Nymphæaceæ. GWahlenberg i VetAH 1805, s. 132 (fr Gotl.). jfr: Fries Ordb. 46 (c. 1870).
-BLOMMA, r. l. f. (i vissa trakter, föga br.) (individ av) släktet Nymphæa Lin.; i sht om Nymphæa alba Presl., vit näckros. Landsm. II. 2: 92 (1880; fr. Värml.).
-BORD. vid måltid med större antal gäster användt bord bestående av ett huvudbord o. två från huvudbordets ändar utgående tvärarmar. GJEhrensvärd Dagb. 1: 138 (1776). Salen, der ett stort hästskobord stod dukadt. Cederborgh OT 3: 44 (1814). DN(A) 1930, nr 24, s. 6.
-BÅGE. byggn. o. konsthist. (i sht i orientalisk (morisk) byggnadskonst uppträdande) båge (se BÅGE, sbst.1 3) vars form påminner om en hästsko; särsk. i uttr. runda hästskobågen, rundbåge vars segment är ngt större än en halvcirkel; spetsiga hästskobågen, spetsbåge i vilken medelpunkterna för bågens båda hälfter ligga högre än den linje som förenar anfangen. Lundgren MålAnt. 2: 13 (1872). Hahr ArkitH 188 (1902).
-FORM, pl. -ER. form som påminner om en hästsko; särsk. i uttr. i hästskoform. Barchæus LandthHall. 33 (1773). Staden (dvs. Bergen) bygd i hästsko-form kring en hafsbugt. SvLitTidn. 1818, sp. 520. SDS 1894, nr 418, s. 1.
-FORMAD, p. adj. —
-FORMIG.
-HAKE. (i sht i fackspr.) jfr HAKE, sbst.2 1 l. Lind (1749).
-JÄRN. järn(stång) för tillvärkning av hästsko; jfr HOV-STAV. Åkerman Stångj. 150 (1839). Bergman Hofbesl. 53 (1905).
-LIKNANDE, p. adj. —
-MAGNET. magnet som till formen påminner om en hästsko. JernkA 1839, s. 386. 3NF (1929).
-NOS. (†) zool. = -NÄSA. Scheutz NatH 54 (1843). NF 7: 306 (1883; med hänv. till hästskonäsorna).
-NÄSA, f.||ig. l. r. zool. (individ av) flädermussläktet Rhinolophus Geoffr., vars bladliknande utväxter på näsryggen påminna om en hästsko, bladnäsa. Lilla hästskonäsan, Rhinolophus hipposidoros Bechst. Stora hästskonäsan, Rhinolophus ferrum equinum Schreb. Holmgren Däggdj. 92 (1865).
-ORM. [namnet givet på grund av att ifrågavarande orm har en hästskoliknande teckning på nacken] zool. den till snokarnas familj hörande arten Zamenis hippocrepis Lin. Linné MusReg. 36 (1754). 4Brehm 10: 322 (1927).
-SMED. (i sht förr) smed som smider hästskor. Stiernman Com. 2: 221 (1639). Risingh KiöpH 95 (1669).
-SMIDE. smidning av hästskor. Bergman Hofbesl. 65 (1905).
-SÖM. [fsv. hästskosöm?] söm varmed hästskon fästes vid hoven. VarRerV 44 (1538). Hästskosöm, breda och tunna, vanligen med skarpt tillspetsade hufvuden, tillverkas numera i maskiner. 2NF 26: 715 (1917).
-SÖM-DAMASCH. (i fackspr.) damasch till vars förfärdigande hästskosöm användas; jfr DAMASCH, sbst.1 a. Hahr HbJäg. 1: 161 (1881).
-VALV. (mindre br.) byggn. o. konsthist. jfr -BÅGE. Samtiden 1871, s. 15. Lundell (1893).
-VÄSKA. i sht mil. väska för förvaring av hästskor (o. söm). SFS 1885, Bih. nr 24, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content