publicerad: 1923
DUS dɯ4s, sbst.2, r. (m. Nordforss (1805), Lundell; f. SvTyHLex. (1851)); best. -en; pl. (bl. i de nedan angifna uttr.) -er (Holmberg (1795; under deux), Dalin (1850; jämte =). Östergren (1918)) l. -ar (Wilson Spelb. 268 (1888), Östergren (1918)) l. =. Anm. I uttr. dusen par (se nedan) förekommer äfv. den dialektala pl. best. -ena. 2NF 4: 409 (1905).
Ordformer
(dus (dwsz, duus) OPetri Clost. F 4 b (1528) osv. doux Lundequist KonstenSpela 1: 96 (1832). douse Bremer Brev 2: 228 (1842). daus Lundequist KonstenSpela 1: 96 (1832))
Etymologi
[fsv. dus, af mnt. dus; jfr äfv. d. dus, isl. o. t. daus; af ffr. dous, dus, af lat. duos, ack. pl. m. af duo, två (se DUO)]
spelt. tärningkast (i sht i brädspel) vid hvilket den sida på tärningen kommer upp som har två prickar; äfv.: den sida på en till spel begagnad tärning som har två prickar. Slå dus, vid tärningens kastande få upp sidan med två prickar. OPetri Clost. F 4 b (1528). Ess och dus ha rövat vad jag ägde. Andersson Sudr. 29 (1899). — särsk. i uttr. som angifva resultatet af tärningkast med två tärningar. Dus äss, då en och två prickar komma upp på resp. tärningar, dus all l. duser alla l. all, dus par l. dusen (dusarna, duserna, dusena) par, då två prickar komma upp på hvardera tärningen, troja l. tre l. träss dus, kvart dus, sinka dus, sex dus, då tre, resp. fyra, fem l. sex prickar komma upp på ena och två på andra tärningen. Tre dus. Weise 1: 219 (1769). Duser alla. Holmberg (1795; under deux). Duser all. Dalin (1850). Dusen par. Dens. Duserna par. Norman GossLek. 175 (1878). Två och ett .. kallas dus ess. Wilson Spelb. 269 (1888). särsk. i uttr. för en troja dus, se TROJA-DUS. Anm. I st. f. dessa uttr. förekommer stundom ssg (se nedan). — jfr SINKA-, TROJA-DUS.
B: DUSARNA-PAR100 4. dusarna par. bildl. (Det) syntes spår på gårdagens snö, spår af alla slag från harens skomakarstol till räfvens dusarnapar. Strindberg SvÖ 4: 62 (1890).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content