EFTERBLOMNING äf3ter~blωm2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -ar.
1) (föga br.) bot. ombildning av blomdelarna efter befruktningen, postfloration; jfr ÖVERBLOMNING. L. M. Neuman i Bot. notiser 1889, s. 74.
2) (föga br.) = EFTERBLOMSTRING 2. (”Tidningar utgifna af ett Sällskap i Åbo”) upphörde åter (1785), och dermed sista efterblomningen af Aurorasällskapets verksamhet. Lagus Kellgren 147 (1884).
