EFTERBLÖDNING äf3ter~blø2dniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till EFTER- 8; jfr d. efterblødning, ävensom t. nachblutung]
med. (förnyad) blödning som inträder ngn tid efter det att ett sår uppkommit, efter barnsbörd, undergången operation o. d. Swalin Ordl.(c. 1847). Odontol. tidskr. 1897, s. 62.
