[jfr t. extremität, eng. extremity, fr. extrémité; ytterst av lat. extremitas (gen. -ātis), till extremus (se EXTREM)]
1) (†) yttersta punkt(en) l. ända(n) (av ngt), yttre parti; utkant, kant. Hr. Gudmund är dher uthi extremiteten af Pastoratet. VDAkt. 1688, nr 107. En eldskärm, med hårda och hvassa extremiteter. Knorring Skizz. II. 1: 154(1845). Levertin i StudSchück 75 (1905).
2) (numera i sht i fackspr.) om armar, ben (o. likartade organ) hos människor o. djur: lem; i sht i pl. Övre, nedre extremiteterna (hos människan). Guhl häst med hvita extremiteter. ÅgerupArk. Bouppteckn. 1743.Extremiteterna eller Lemmarna .. äro: ett par främre (armar, vingar, framfötter), och ett par bakre (fötter, bakfötter). Sundevall Zool. 18(1858).
3) (†) ytterlighet, extrem (se d. o. II); ytterlighetsåtgärd. Att .. (staten) icke faller och utbrister till skadelige extremiteter. OxBr. 10: 341(1632). Straxt skrijda till en extremitet. RARP 9: 344(1664). 2RARP I. 1: 115(1719). Var Philosoph och sky extremiteter. MarkallsN 2: 57(1821).
