[jfr sv. dial. fabbla, snubbla, falla, fela, famla, göra ngt på ett osäkert l. oskickligt sätt (denna sista bet. i Dalarna, Columbus' hembygd, enl. A. Magnevill i Landsm. Bih. 10(1913)). Ordet är en växelform till FUBBLA;jfr äv. sv. dial. febbla med liknande bet. Columbus' bruk av ordet kan hava föranledts av Syv Det cimbr. sprog 7 (1663: Babel, hvor de bablede, fablede og famblede paa oordene), vilket arbete C. begagnat för sin skrift; d. fable är emellertid etymologiskt samma ord som FABLA]
(†) famla, treva, leta sig fram; bl. anträffat i oeg. anv. Aldrabäst gör den .., som icke nu ligger ok habblar ok fabblar i de mörke längst förbijfarne saker, utan tager ded närwarande ok förer ded til sitt rätta bruuk. Columbus Ordesk. 67(1678).
