SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
FALLREP fal3~re2p, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[efter holl. valreep, av vallen (jfr FALLA I 1 o. II 1) o. reep, rep, tåg; jfr d. faldereb, t. fallreep]
1) sjöt. (ofta beklädt) ledtåg varav man betjänar sig då man stiger uppför l. utför en utombordstrappa (fallrepstrappa) l. en trappa mellan däcken; äv. om fallrepstrappa(n) l. om det ställe där man stiger ombord medelst denna. Oxe Vitt. 50 (c. 1700). Alla officerare på och vid fallrepet emottogo (prinsen). Tersmeden Mem. 3: 229 (1744). För hvarje hundradetal utvandrare skall finnas en trappnedgång, försedd med ledstång eller fallrep. SFS 1864, nr 58, s. 6. Hägg Fl. 66 (1904).
2) sjömil. honnör som på örlogsfartyg gives officerare o. deras vederlikar, då de komma ombord l. lämna fartyget, o. som består däri att manskap uppställes vid fallrepsstället o. på given signal hälsar den ankommande l. avgående. Dalman Sjölex. 18 (1765). (Man) blåste .. fallrep. Aminoff När krigsguden talar 335 (1904). Till kungliga personer lämnas fallrep af officerare. 2 NF (1907).
3) gymn. (i båda ändar fäst) tåg vari man (i saknad av ribbstol) håller sig med händerna då man vill klättra upp (till en högt upphissad bom o. d.). H. Ling Tillägg t. tab. 16 (1869).
4) bildl. (av 1); urspr. i uttr. som beteckna att ngt göres osv. (vid avskedet l.) i sista minuten; numera nästan bl. i uttr. stå l. vara l. komma på fallrepet o. d.: vara på väg att upphöra med l. lämna ngt o. d., l. vanl. (med anslutning till FALL II 8, 9): vara på väg att l. vara l. bringas nära att falla l. störtas l. gå under o. d., ”vara l. komma i utförsbacken”, äv. om moraliska förh.; stundom om havande kvinna: vara nära sin nedkomst, ”gå på sina sista ben”. Langa mig nu hit en afskeds-kyss på fallrepet. C. I. Hallman 312 (1778). Bringa på fallrepet, bringa på fall. Dalin (1850). (L. N. v. Scheele) stod på fallrepet som minister. SvH IX. 2: 75 (1908). Av bokhandlarna är den ene bankrutt, den andre på fallrepet. Wulff Leopardi 225 (1913). Schück Shaksp. 1: 141 (1916).
Ssgr (till 1):
A: FALLREP-STÖTTA, se B.
B: FALLREPS-FOLK. manskap som tjänstgör vid fallrepstrappan o. som å örlogsfartyg har att giva fallrepshonnör åt officerare som ankomma till l. lämna fartyget; jfr -GAST, -KARL, -POJKE. Konow (1887).
-GAST. jfr -FOLK. Wrangel Sv fl. bok 361 (1898).
-KARL. jfr -FOLK. Dalman Sjölex. 18 (1765).
-KLÄDE. beklädnad å fallrep. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 30.
-KNOP. knut av visst konstmässigt slag (”knop”) som lägges på ändan av ett fallrep. Röding SD 29 (1798).
-PLAN, n. På större fartyg är vanligen ett plan, fallrepsplan, anbragt vid (fallreps-)trappans öfre ände samt ett mindre dylikt vid dess nedre ände. NF 4: 993 (1881).
-POJKE. jfr -FOLK. Gosselman Sjöm. 2: 115 (1839).
-PORT. öppning i fartygs reling l. brädgång utanför vilken fallrepstrappan är anbragt. Konow (1887).
-STEG, pl. (mindre br.) sjöt. trälister fastspikade på sidan av ett fartyg för att ersätta fallrepstrappa. Dalin (1850).
-STÄLLE. UFlott. 1: 82 (1882).
-STÖTTA. (fallrep- Rajalin) om var o. en av de på båda sidor av en fallrepstrappa anbragta stöttor (av trä l. metall) vid vilka fallrepen äro fästa; vanl. i pl. Rajalin Skiepzb. 230 (1730).
-TRAPPA. (med fallrep försedd) trappa på ett fartygs sida avsedd att underlätta stigandet ombord l. från bord. Tersmeden Mem. 3: 227 (1744).
Spoiler title
Spoiler content