SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KRUS krɯ4s, sbst.2, n.; best. -et; pl. (i konkret anv.) =.
Ordformer
(krus 1585 osv. kruss 1569 (: Gyllen kruss)1731)
Etymologi
[jfr d. krus, ävensom t. kraus]
vbalsbst. till KRUSA, v.
1) motsv. KRUSA, v. 1, i fråga om hår o. d.
a) (†) i uttr. ställa upp i krus, krusa, frisera; löpa i krus, krusa sig. Alla hufwuden .. (skola vara) / .. wäl pudrade och stälte vp i kruus. Spegel ÅPar. 27 (1711). Löpa i krus. Serenius 116 (1741).
b) konkret: krusig lock; numera bl. koll.: krusiga lockar. Lind (1738). Kruset har gådt ut. Dens. (1749). Cavallin (1876). jfr HÅR-KRUS.
2) motsv. KRUSA, v. 2; utom ss. förled i ssgr bl. i a o. b.
a) motsv. KRUSA, v. 2 a; utom ss. förled i ssgr bl. konkret: krusad remsa o. d.; krås (se KRÅS, sbst.3 1). KlädkamRSthm 1585 C, s. 4 b. Halfärmar af Hållandz lereft och Kruus wed ändan. BoupptSthm 1679, s. 85 a. Krusen på deras stora tyllmössor. Lagerlöf ChLöw. 143 (1925). Pipa kruset på kuddarna. Spong Österg. 103 (1926). — jfr ARM-, AXEL-, BAND-, BRÖST-, HALS-, HAND-, SKJORT-, SPETS-KRUS m. fl. — särsk. (†) bot. bildl., om den av blomfodret bildade rand l. frökrona som hos vissa växter sitter på fruktens topp. Wahlbom SponsPlant. 8 (1750). Weste FörslSAOB (1823).
b) (i sht i vitter stil) motsv. KRUSA, v. 2 b: krusning på vattenyta; särsk. konkret. Sätherberg Blom. 1: 66 (1841). Solstrålarnes lek i .. vattnets krus. SD 1913, nr 172, s. 7.
3) (numera föga br.; jfr dock b) motsv. KRUSA, v. 3: utsirning, ornering, utsmyckning, prydnad; särsk. konkret. Schroderus Dict. 129 (c. 1635). Pistolerne .. äre väl slette och utan någott krus giorde. Carl XII Bref 359 (1698). Runda frontispicer med allehanda krus öfver. Palmstedt Resedagb. 134 (1780). — särsk.
a) i fråga om utsmyckning av klädedräkten: bjäfs, grannlåt. Swedberg SabbRo 1498 (1688, 1712). En Qvinna, som med fremmande krus arbetar at uphielpa och föröka sin försvagade skiönhet. Mörk Ad. 2: 62 (1744). Afgrunds verktyg til vårt qval, är konstlan, smink och krus. Liljestråle Fid. 248 (1772).
b) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) om utsmyckning l. ornering i stickning, vävnad l. sömnad; mönster; särsk. konkret; äv. ss. benämning på viss vävnadsteknik; jfr KRUSA, v. 3 a. QvinlHemsl. 60 (1880). Fatab. 1914, s. 112 (1909). Jag väver en rya / .. / med djärva och nya / och lustiga krus. Karlfeldt Hösth. 77 (1927).
c) (†) bildl., om utsmyckning i tal l. skrift l. musik; jfr KRUSA, v. 3 b. (Organisten bör spela psalmerna) uthan myckit kruus och qwinkelerning. KOF II. 2: 120 (c. 1655). Monga .. bruka förmykit krus och ordaprong i sina predikningar och skriffter. Swedberg Schibb. 180 (1716). NSvMerc. 1761, s. 257.
4) motsv. KRUSA, v. 4: krusande, överdriven (o. inställsam) artighet, fjäsk; överdrivet hänsynstagande. Sylvius EOlai 281 (1678). (De) märkte .., att krus och komplimanger voro onödiga. Lagerlöf ChLöw. 151 (1925). (†) konkretare, i pl. Jag har sedt flera än en, som trodt sig vara höflige .. De hade lärdt vissa krus, som bruk och vana infört. Tessin Bref 1: 268 (1753). — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. göra krus, krusa, göra stor affär (av ngn l. ngt). Ekeblad Bref 2: 6 (1656). Hvad Er Far angår, så behöfs intet giöra så mycket krus med honom. Boding Mick. 31 (1741). Fröding Eftersk. 1: 99 (c. 1890, 1910).
b) (ngt vard.) i uttr. utan krus, utan krusande, utan ceremonier o. omständigheter; utan vidare; stundom äv. med anslutning till KRUSA, v. 5 b. Ekeblad Bref 1: 57 (1650). Fölg med mig utan krus, nu är du i min makt. Livin Kyrk. 49 (1781). Ovärdiga prester blefvo .. utan krus afsatta. Fryxell Ber. 6: 165 (1833). Hagberg VärldB 228 (1927).
5) motsv. KRUSA, v. 5 a: krusande; förr äv. i uttr. göra krus, krusa, låta sig trugas. Först tegs, se'n sårlades, togs snus; / Se'n nyses, bugas och giörs krus, / Hvem som skull' tala först. CGyllenborg Vitt. 115 (c. 1700). Han måste, ehuru med mycket krus å hans sida, uppstiga i hennes vagn. Blanche Tafl. 247 (1845). Wägner Norrt. 94 (1908).
Ssgr (till KRUS, sbst.2, l. (motsv. moment av) KRUS, adj., l. KRUSA, v., ofta med anslutning till KRUSIG): A: (2) KRUS-ALG. bot. algen Prasiola crispa Lin. Krok o. Almquist Fl. 2: 97 (1907).
-BJÖRN, m.||ig. [till KRUSA, v. 6, KRUSIG 6] (†) = -HUVUD 3. Dalin (1852).
(2) -BLADAD, p. adj. bot. krusbladig; särsk. i namn på växter. Kruszbladat Nate eller Aborregräs. Bromelius Chl. 90 (1694). Krusbladad Hästsyra. Lindestolpe FlWiksb. 20 (1716).
(2) -BLADIG. [jfr t. krausblätterig] bot. som har krusiga blad. Linné Ungd. 1: 297 (1731).
-BRÄDE l. -BRÄDA. [jfr d. krusebræt; till KRUSA, v. 2 e] garv. värktyg varmed skinn krusas. BoupptSthm 1674, s. 1315 b. Form 1934, s. 155.
(2) -BRÄKEN. bot.
1) (†) växten Polypodium filix femina. Liljeblad Fl. 306 (1792).
2) växten Allosurus crispus Bernh. Krok o. Almquist Fl. 2: 5 (1886).
(2 a) -BÅRD. (†) krusad bård. TullbSthm 25/5 1571. Därs. 27/5 1583.
-BÄR, se d. o. —
(2) -DUN. bot. växten Eriophorum alpinum Lin. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 679 (1901).
(2 a) -FLOR. [jfr d. krus(e)flor] lätt, mer l. mindre genomskinlig vävnad med krusig yta (vanl. av silke l. bomull), särsk. av svart färg o. använd till garnering på sorgdräkt o. d.; jfr KRÄPP, SORG-FLOR. KlädkamRSthm 1653 A, avd. 1. At all slags Sorgedrägt endast borde utmärkas med Krusflor, antingen på en eller båda armarna och kring Hatten. DA 1778, nr 84, s. 2. KonstNyhMag. 1: 12 (1818). Bergman LBrenn. 47 (1928).
Ssgr: krusflors-band. SD 1893, nr 25, s. 1.
-besättning. på damklänning.
-hatt. DA 1808, nr 129, Bih. s. 3.
-klänning. (i sht förr) KonstNyhMag. 1: 4 (1818). Crusenstolpe Mor. 6: 580 (1844).
-skärp. Crusenstolpe Mor. 6: 500 (1844).
-slöja, r. l. f. KonstNyhMag. 1: 24 (1818).
(2) -FRÖ. (krus- 1694 osv. kruse- 1685) bot.
1) (†) växten Meum athamanticum Jacq.(?) Seseli Creticum. Cretisk krusefrö. Rudbeck HortBot. 106 (1685).
2) växt av släktet Selinum Lin., särsk. Selinum carvifolia Lin. Fries Ordb. (c. 1870). 2NF (1911).
(3?) -GAP. (†) om visst parti på fartyg. The .. sköte .. hans Båter i sanck, och in baak hans roor i holskepet longs igenom och vth förunder kruszgapet. Tegel G1 2: 62 (1622).
(2 a) -GAS. (†) krusflor. BoupptSthm 1689, s. 167 b (1688).
(2) -GRÄS. bot. växt av släktet Koeleria Pers. Lilja SkånFl. 57 (1870).
(2) -GULD. (i fackspr.) buljon av guld. Synnerberg 1: 45 (1815).
-HAMMARE. [till KRUSA, v. 2] (i fackspr.) stenhuggarredskap varmed sten förses med krusig yta l. förberedes för polering. 2UB 7: 36 (1903). Fatab. 1906, s. 226.
(2) -HIRS. (†) bot. växten Panicum verticillatum Lin. Liljeblad Fl. 31 (1798). ÖoL (1852).
-HUVAD, p. adj. [jfr t. krausköpfig]
1) till 1: som har krusigt hår på huvudet. En krushufvad Neger. Lundgren MålAnt. 3: 17 (1873).
2) (†) till KRUSA, v. 6, KRUSIG 6; om människa: som lätt brusar upp, egensinnig. Nyrén Charakt. 46 (c. 1765). Wingård Minn. 5: 145 (1847).
-HUVUD. [jfr d. krushoved, nt. krūskop, t. krauskopf]
1) till 1: huvud med krusigt hår; äv. i utvidgad anv., om människa med krusigt hår på huvudet. Lind (1738). (Han) stack .. sitt svarta krushufvud in genom dörren. Atterbom Minn. 340 (1818). Sundén (1886).
2) (†) till 4, 5: person som krusar, fjäsk. Nordforss (1805). Sundén (1886).
3) (vard., numera föga br.) till KRUSA, v. 6, KRUSIG 6: egensinnig l. nyckfull människa. Columbus Ordesk. 54 (1678; uppl. 1908). Cannelin (1921).
(1) -HÅR. [jfr d. krushaar] (numera mindre br.) krusigt hår, lockar. Schroderus Dict. 126 (c. 1635). Levertin Magistr. 65 (1900).
(1) -HÅRAD, p. adj. [jfr d. krushaaret] (numera mindre br.) krushårig. Schroderus Dict. 176 (c. 1635). Krushårade Negrer. SvLittFT 1838, sp. 336.
(1) -HÅRIG. Wollimhaus Ind. (1652). Krushåriga papuaner. Renner Berge o. Lanier 135 (1930).
Avledn.: krushårighet, r. l. f. —
-JÄRN. (krus- 1637 osv. kruse- 16401712) [jfr d. krusejærn, t. krauseisen; till KRUSA, v. 1, 2 a] för krusning av hår l. tyg; jfr -TÅNG, sbst.2 OxBr. 11: 695 (1637).
(2) -KANT-LAV. bot. laven Lecanora (Parmelia) atra (Huds.) Ach. Acharius Lich. 68 (1798).
(2) -KATTOST. (†) bot. växten Malva crispa Lin., krusig kattost. Franckenius Spec. C 3 a (1659). Liljeblad Fl. 375 (1816).
-KAVLE. [till KRUSA, v. 2] räfflad brödkavle varmed brödet krusas. BoupptVäxjö 1856.
-KOPP. [av nt. krūskop; till KRUSA, v. 6, KRUSIG 6] (†) = -HUVUD 3. Swedberg SabbHelg. 208 (1734).
(2 a) -KRAGE. [jfr d. krus(e)krave] (förr) krusad halskrage; pipkrage. Kvinfolken med kruskraghar. Bureus Suml. 27 (c. 1600). Lars Boropius (som förut varit dansk präst) .. aflade sin stora kruskrage och gick i predikstolen med en slätt krage. Cavallin Herdam. 2: 331 (cit. fr. 1681). SvKyrkH 5: 57 (1935).
(3) -KRAMS. (†) grannlåt, krimskrams. Warnmark Epigr. B 2 b (1688). Stridsberg Landpr. 6 (1795).
(2) -KRASSE. bot. växten Lepidium sativum Lin. Rudbeck HortBot. 80 (1685). Meurman (1846).
(2) -KÅL. [jfr d. kruskaal] bot. krusbladig kål; särsk. om olika varieteter av växten Brassica oleracea Lin. Franckenius Spec. B 1 a (1638). Swartz Vothmann 69 (1796).
Ssgr: kruskåls-huvud. Ekberg Hvad äta? 159 (1899).
-soppa, r. l. f. Ekberg Hvad äta? 114 (1899).
(2) -LAKTUK. bot. växten Lactuca crispa Roth; jfr -SALAT 1. Franckenius Spec. C 4 b (1638).
(2) -LAV. bot. lav av släktena Cetraria Ach., Collema Hoffm. o. Lecanora Ach. Liljeblad Fl. 334 (1792). LfF 1853, s. 220. Krok o. Almquist Fl. 2: 117 (1907).
(2) -LIST. vågig kantlist, hopplist. MeddSlöjdF 1886, s. 77.
(1) -LOCK, r. l. m. krusig hårlock; nästan bl. i pl. Koketta små kruslockar. KarlstT 1895, nr 1709, s. 4.
(1) -LOCKAD, p. adj. [jfr d. kruslokket] = -LOCKIG. Topelius Läsn. 2: 113 (1866).
(1?) -LOCKER, m. (†) = -HUVUD 1? (Han) tiltalade honom jemväl med thessa orden: håll, tu kruslocker, tu tiänar just åt mig. Münchenberg Scriver Får. 138 (1725).
(1) -LOCKIG. Snoilsky 1: 164 (1869). En stor kruslockig pojke. Bergman Skepp. 166 (1915).
(4) -LYSTEN. (†) svag för fjäsk. Tessin Bref 2: 333 (1755).
(4) -MAKARE. (†) person som krusar; fjäsk. Tiällmann Gr. Fört. 7 (1696). Björkman (1889).
(2) -MALVA. bot. växten Malva crispa Lin., med krusiga blad. Scheutz NatH 274 (1843).
-MASKIN. [till KRUSA, v. 2] krusningsmaskin. BoupptVäxjö 1870. Den tjocka fransen krusades till sist i en liten krusmaskin. Sahlin SkånFärg. 100 (1928).
(4) -MICKEL. (†) person som är svag för fjäsk? Hon kan stå (framför spegeln) och lära sig snörpa munnen, som de andra Krusmicklarna. Dalin Vitt. II. 5: 123 (1738).
(4) -MJUK. (†) inställsam, lismande. CFDahlgren 4: 263 (1831). Granlund Ordspr. (c. 1880).
Avledn. (†): krusmjukhet, r. l. f. Törneros Brev 1: 78 (1824; uppl. 1925).
(2) -MOSSA. bot. mossa av släktet Ulota Brid.; särsk. arten Ulota crispa Brid. Liljeblad Fl. 546 (1816). Krok o. Almquist Fl. 2: 45 (1907).
-MYNTA, se d. o. —
(2) -NATE. bot. växten Potamogeton crispus Lin. Liljeblad Fl. 70 (1792).
(2) -PERSILJA. [jfr d. kruspersille] växten Apium crispum Mill., med finkrusiga blad. Rudbeck HortBot. 10 (1685).
(2) -PIMPINELLA. (†) växten Pimpinella saxifraga Lin. Bromelius Chl. 83 (1694).
(3 c, 5) -PRÄST. (†) (Somliga predikanter) bruka förmykit krus och ordaprong i sina predikningar och skriffter. .. Sådana krusprester sökia allenast sina, och intet Gudz ähro. Swedberg Schibb. 180 (1716).
-RULLE. [till KRUSA, v. 2] tekn. vid svarvning använd rulle l. trissa för åstadkommande av utsirningar; jfr LÄTTER-TRISSA. Almroth Karmarsch 340 (1839). UB 6: 313 (1875).
(2) -SALAT. [jfr d. krussalat, t. kraussalat] bot.
1) växten Lactuca crispa Roth, kruslaktuk. Rudbeck HortBot. 60 (1685).
2) (†) växten Cichorium endivia Lin., vägvårda. Holmberg (1795; under chicorée). Weste FörslSAOB (1823).
3) i uttr. italiensk krussalat, växten Picridium vulgare Desf. HbTrädg. 2: 88 (1872).
(2) -SILVER. (i fackspr.) buljon av silver. Synnerberg 1: 45 (1815).
(2) -SJUKA. [jfr d. krusesyge, t. kräuselkrankheit] trädg. o. landt. växtsjukdom som yttrar sig i att bladen på den angripna växten bliva mer l. mindre krusiga; särsk. om dylik sjukdom på potatisplantan. Arrhenius Jordbr. 2: 241 (1860). LAHT 1890, s. 214.
(2) -SKRÄPPA, r. l. f. [jfr d. krusskræppe] bot. växten Rumex crispus Lin. (vars blad hava tätt krusade kanter), svinskräppa; jfr -SYRA. Gosselman BlekFl. 61 (1865). Krok o. Almquist Fl. 1: 124 (1903).
(2) -SPRICKLING. bot. växten Clithris crispa Karst. Krok o. Almquist Fl. 2: 177 (1907).
(2) -STINGSEL. bot. = -TISTEL 1. Thedenius FlUplSöderm. 371 (1871).
(2) -SYRA, r. l. f. bot. = -SKRÄPPA. Nyman HbBot. 335 (1858). SmåskrLandtbr. 14: 37 (1903).
(2) -TADA. bot. = -TÅTEL. Schulthess (1885).
(1) -TAGEL. (i fackspr.) krusigt tagel; jfr KRULL-HÅR 2. Holmberg 1: 509 (1795). Krustagel .. användes till stoppning af madrasser. PrHb. 1: 187 (1884).
(2) -TARM. (numera föga br.) = KRUM-TARM. Broman Glys. 1: 417 (1728). LfF 1859, s. 354.
(2) -TISTEL. bot.
1) växten Carduus crispus Lin., med krusiga blad; jfr -STINGSEL. Fischerström 4: 227 (1795). LfF 1898, s. 267.
2) växten Eryngium maritimum Lin., bracktistel. Franckenius Spec. B 4 a (1659).
-TRÄ. [till KRUSA, v. 2] (i fackspr.) om olika slags värktyg (av trä) för krusning, t. ex. av papper, tyg l. läder. Berg Handarb. 263 (1874). Hirsch LbGarfv. 180 (1898).
(2) -TÅDA. bot. = -TÅTEL. Gosselman BlekFl. 18 (1865).
(2) -TÅNG, sbst.1 bot. tångarten Chondrus crispus (Lin.) Stackh. (Fucus crispus Lin.). TLäk. 1834, s. 29.
-TÅNG, sbst.2; pl. -tänger. [till KRUSA, v. 1] särsk. om tång att krusa håret med. BoupptVäxjö 1871 (möjl. om tång att krusa band l. krås o. d. med). De moderna försköningsapparater, som kallas krustänger. GHT 1896, nr 160, s. 3.
(2) -TÅTEL. bot. växten Aira flexuosa Lin.; jfr -TADA, -TÅDA. Linné Fl. nr 64 (1745).
(2) -ULKE. (i Bohuslän) hanne av rötsimpan. Malm Fauna 388 (1877). LfF 1906, s. 73.
(1) -ULLIG. Krusulliga lamfällar. NF 1: 1245 (1876).
(2) -VALS; pl. -ar. (†) metall. om vals med räfflad l. tandad yta. VetAH 1772, s. 134. Krossningen (av smältstyckena) i krusvalsar. JernkA 1817, 2: 137.
(2 b) -VÅG; pl. -or. krusning på vattenyta, krusig våg; vanl. i pl. Ahlman (1872). Lundström Sjöfr. 125 (1929).
B (†): KRUSA-MYNTA, se KRUSMYNTA.
C († utom i -TÅR): KRUSE-BÄR, se KRUSBÄR.
-FRÖ, -JÄRN, se A.
-MYNTA, se KRUSMYNTA.
(5) -TÅR. [snarast till KRUSA, v. 4 b l. 5 a] (vard. o. skämts. i folkligt spr.) om kopp kaffe o. d. som bjudes (påtrugas) efter andra (l. tredje) koppen, ”trugtår”. GHT 1898, nr 122 A, s. 3. Ett storartat kafferep med påtår .., krusetår och lilla pluntan. Holzhausen SkånNov. 36 (1925).
Avledn.: KRUSAKTIG, adj. (†)
1) till 1: krusig. Linc. (1640; under subcrispus). Wollimhaus Ind. (1652).
2) till 4 l. 5: krusande, fjäskande. Krusaktiga upvaktningar. Dalin Arg. 2: 422 (1734, 1754). (Norrmännen) äro .. mindre krusagtige än de flästa andre Europeer. SvMerc. 1: 29 (1755).
Spoiler title
Spoiler content