publicerad: 1925
FRAKTA frak3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(frakt- (frackt-) 1529 osv. fract(h)- 1527—1626. fracht- 1524—1790 (: hemfrachta))
Etymologi
[fsv. frakta, av mnt. vrachten, avledn. av vracht (se FRAKT, sbst.1); jfr t. frachten, ä. eng. fraught, v., eng. fraught(ed), p. pf.]
1) (i sht i fackspr.) förhyra (ett fartyg, av skeppare l. redare) för transport (av gods l. personer), träffa avtal om lastning o. destination av (ett fartyg), befrakta; förr äv. allmännare: (låta) lasta (ett fartyg), destinera (ett fartyg) med last (från l. till ett ställe). Frakta för tur och retur. Frakta efter dräktighet, dvs. med betingande av frakten pr läst l. pr ton. It skip, som frachtat var i Colberg til Sverighe. OPetri Tb. 4 (1524). Skaffa .. rugh och korn .. athwj .. kwnnom nogoth faa til ath ladha och fractha samma skip med. GR 4: 30 (1527). Ey må then ett Skip på wisz Tijdh legdt och fracktat hafwer, sälia eller förpanta thet någrom til Egarens skada. Sjöl. 1667, Skipl. 2. Fraktade ångare. TT 1897, Allm. s. 227. — jfr BE-, FÖR-FRAKTA.
2) (låta) forsla l. fortskaffa l. befordra l. transportera (ngn l. ngt, till lands l. sjöss); numera vanl. med avs. på gods l. varor, mindre ofta med avs. på personer. Frakta ngt på järnväg, sjöledes. Måge the, som segle vele, theris godz fracte på kon:ge Ma:tz .. skip. RA 1: 437 (1545). Rudbeck Atl. 3: 344 (1698). Det lyckades konungen att frakta både krigshär och artilleri öfver ett stort träsk. Fryxell Ber. 6: 95 (1833). Qvittningsanspråk i anledning af skada å den fraktade varan. 1NJA 1874, s. 445. Mängden af fraktadt gods och fraktade personer (å järnvägarna). Forssell Stud. 2: 191 (1888). Sandström NatArb. 1: 63 (1908). — särsk.
a) (i sht dels i vitter stil, dels vard., skämts.) i utvidgad l. mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr b slutet); ofta: föra, bära. De Geer Hjertkl. 86 (1841). Skyar / dagens guld och purpur frakta. Runeberg ESkr. 1: 14 (c. 1830). Lycklig du, som får från våra nejder / för bättre lefnad frakta nyttig lärdom. Bring Dante 310 (1913). Hur ska vi kunna frakta den här (dvs. en tung lampa) oskadd in i salongen? Östergren (1921).
b) (numera föga br.) refl.: låta forsla sig; färdas, taga sig fram, begiva sig (ngnstädes hän). (De hade kanske) fragtat sig till något värdshus. Polyfem I. 30—31: 5 (1810). AQuennerstedt i KKD 5: XX (1909). — särsk. (†) i överförd anv., abs.: draga sig fram, hjälpa sig fram, reda sig; jfr FRAKTA FRAM slutet. Leopold (1778) i 2Saml. 6: 148. Få .. (barnen) intet mer (än uppfostran), så kunna de i alla fall då frakta sig sjelfva. Carlén Skuggsp. 2: 96 (1865). Berndtson (1880).
Särsk. förb.: FRAKTA BORT10 4.
1) (i fackspr.) till 1: uthyra (fartyg) för fraktfart; jfr BORTFRAKTA 2. TbLödöse 19 (1587). BtKännVLand 1: 25 (1757).
FRAKTA FRAM10 4. till 2. särsk. (numera föga br.) till 2 b, refl.: färdas fram, taga sig fram. Læstadius 1Journ. 293 (1831). särsk. (†) = FRAKTA 2 b slutet. Lindfors (1815; med hänv. till draga sig fram). Bäst .. om du kan frakta dig fram någon längre tid i mildare klimat än vårt. Bremer Brev 3: 497 (1857). —
FRAKTA HEM10 4. till 2. Remmer Theat. 2: 18 (1809, 1815; bildl.). jfr HEM-FRAKTA. särsk. (numera föga br.) till 2 b, refl. (Man måste) på lånta skjutsar frakta sig hem. Säve HafvSag. 71 (1880). —
FRAKTA UPP10 4 l. OPP4. till 2. Dessa utländska mästare lärde .. (svenskarna) bygga gruvkonster, som .. fraktade opp malmen. Lagerlöf Holg. 2: 143 (1907). jfr UPPFRAKTA. —
FRAKTA UT10 4. till 2. (Hedeby, varifrån) godset .. fraktades ut i Nordsjön. HSchück i SvFolkH I. 1: 209 (1914). jfr UTFRAKTA. —
FRAKTA ÖVER10 40. till 2. jfr ÖVERFRAKTA. särsk. (numera föga br.) till 2 b, refl.: låta forsla sig över, taga sig över (ett vatten o. d.). Quennerstedt StrSkr. 2: 12 (1919).
Avledn.: FRAKTARE, m.
1) (numera knappast br.) till 1: befraktare. Är .. (den som döljer uppfiskat gods) i Redarnes eller Fracktarenes tienst, .. hafwe förgiort både Lijff och Gods. Sjöl. 1667, Sjösk. 4. HC12H 4: 231 (1715). Kindblad (1871). jfr BE-, SKEPPS-FRAKTARE.
2) (numera nästan bl. ss. senare led i ssgr) till 2: person som forslar (l. åtagit sig att forsla) ngt; åkare, forkarl, forbonde. Meurman (1846; med hänv. till forbonde). Dalin (1851). Frakt- och Forsedlar (utfärdas) i flera exemplar, hvaraf fraktaren tager ett. Smedman Kont. 5: 3 (1872). jfr FRAM-, IN-, SLAGG-, UPP-FRAKTARE m. fl.
Spoiler title
Spoiler content