SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRRÄTTNING förät4niŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förrä´ttning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till FÖRRÄTTA; jfr d. forretning, mnt. vorrichtinge, t. verrichtung]
1) till FÖRRÄTTA 1.
a) (numera föga br.) abstr.: uträttande; numera bl. i förb. med bestämning angivande vad som förrättas; förr äv. i uttr. utan förrättning (jfr FÖRRÄTTANDE slutet), utan att hava uträttat ngt l. utan att ngt uträttats, stundom övergående i bet.: utan resultat. OxBr. 9: 634 (1645). (Flottan) kom om hösten tilbaka utan förrättning. Celsius E14 229 (1774). Cavallin (1875; anv. angiven ss. sällan förekommande).
b) (i sht i skriftspr.) konkretare: (planmässigt o. med bestämd avsikt utförd) handling l. gärning, arbete, (krigiskt) företag; utom i α, β numera knappast annat än i pl. o. nästan bl. i inskränktare anv., om handling vars utförande mer l. mindre uppfattas ss. ngt som måste göras l. ss. ett åliggande: värv, bestyr, syssla, förr äv.: ärende, uppgift, uppdrag. HTSkån. 1: 197 (i handl. fr. 1658). (Kansli-)Collegii förnämsta förrättning skulle vara, at rådslå om utrikes saker. Nordberg C12 2: 444 (1740). Han lärer vara här i Konungens Förrättningar. Ågren Gell. 172 (1757). Bönen är en helig förrättning, i hvilken vi .. böje vårt hjerta till Gud. Lindblom Cat. nr 247 (1811). En landstigning på Irland försöktes af fransoserna .. förrättningen misslyckades. Adlerbeth Ant. 2: 163 (c. 1815). Därs. 250. Under alla förrättningar (inom fängelset) bör iakttagas den fullkomligaste tystnad. Oscar I Straff 46 (1840). Hvarje rekryt (bör) efter erhållen förklaring och förevisning själf fullgöra de viktigaste förrättningarna vid kanonen. ExFältartill. 1893, 1: 4. Alla .. lovliga värv och förrättningar. Nilsson FestdVard. 174 (1925). — särsk.
α) (fullt br.) om (i allm. offentlig) handling (vanl. av mera omfattande natur) som utföres å ämbetets l. tjänstens vägnar l. efter särskilt uppdrag, i allm. på visst (i lag l. reglemente l. ritual o. d.) angivet sätt; särsk. om dylika till vissa ämbeten l. tjänster (ss. prästämbete) hörande handlingar som utföras efter särskild kallelse l. anmodan. (Man) håller .. billigt, at tå någre af thesse .. förrättningar (dvs. barndop, begravning osv.) sammanstöta, må .. (prästen) tå uppehålla med ottesången och förhöret. SynodA 1: 163 (1688). En Kyrko-ordning, .. som .. föreskref, huru mycket som skulle betalas för hvar och en presterlig förrättning. Ekelund 1FädH II. 1: 36 (1830). Öfver de i resplanen upptagna förrättningar och andra arbeten, som af statskonsulent verkställas, skall statskonsulenten föra dagbok enligt formulär. SFS 1905, nr 69, s. 3. Att förrättningen (dvs. kyrkvärdarnas insamlande av kollekten), långt ifrån att störa andakten, närmast förhöjde den. Böök ResSv. 147 (1924). — jfr ARVSKIFTES-, AUKTIONS-, AVSYNINGS-, BESIKTNINGS-, BOUPPTECKNINGS-, CENSUS-, DELNINGS-, DOP-, FRÅGODAGS-, GENERALMÖNSTRINGS-, INSKRIVNINGS-, SYN(E)-, UTMÄTNINGS-, VAL-, VIGSEL-FÖRRÄTTNING m. fl.
β) (nästan bl. i fackspr.) om värksamhet l. uppgift som av naturen är tilldelad ett organ l. en organism o. d., funktion; nästan bl. i pl.; jfr FÖRRÄTTA 1 c. Sahlstedt Föret. 3 (1773). Animaliska kroppars byggnad och förrättningar. Murray PVetA 1794, s. 3. Berzelius Kemi 4: 548 (1827). Inbegreppet af de sammanhängande förrättningar och förändringar, som hos vexten föregå. Agardh Bot. 2: 8 (1832). Undersökningar om ryggmärgens förrättningar. NF 12: 1215 (1888). Nyström Talorg. 3 (1888). Rom. 12: 4 (Bib. 1917). — jfr LIVS-, NÄRINGS-FÖRRÄTTNING(AR).
γ) (†) i fråga om själen l. själsförmögenhet: funktion (se d. o. 3 b); anträffat bl. i pl. Til sinne och alla siälennes förrettningar är en stor olikhet (hos människorna). Swedberg Cat. Föret. § 4 (1709). Oordningar i både tanke- och känsloförmågans förrättningar. Ekman Jakob 21 (1822). Trana Psych. 2: 31 (1847).
2) (†) till FÖRRÄTTA 2; äv. konkretare: befattning, tjänst. Kyrkol. 19: 21 (1686). Den unge tjenstemannen är .. anställd .. (på flera håll) utan att .. vid någon viss förrättning vara bestämdt fästad, utan lön och utan ansvar. HT 1916, s. 71 (c. 1823). — jfr MINISTER-, NÅDÅRS-FÖRRÄTTNING m. fl.
3) (numera bl. ngn gg l. tillf. ss. danism) affär; affärsrörelse. Uthi .. Hufwudstaden India skie stoora Förrättningar med the Cormandiske och Suratiske Kläder (osv.). Schouten Siam 46 (1675). Bergstedt Clément 147 (1868). (Han) började .. sin förrättning med de sällsynt vackra knifvar han förstod att tillverka. Klinckowström BlVulk. 2: 130 (1911).
Ssgr (i allm. till 1 b α): FÖRRÄTTNINGS-DAG. (i fackspr.) varje särskild av de dagar som tagas i anspråk för förrättning (däri i allm. äv. inbegripna de dagar som måste användas för resa till o. från förrättningsstället). NF 3: 752 (1879). 18 rese- och förrättningsdagar. LAHT 1908, s. 77.
-HANDLING. (i fackspr.) skriftlig handling innehållande (i föreskriven form avfattad) redogörelse för förrättning. FFS 1892, nr21, s. 2.
-KOSTNAD. (i fackspr.) 1NJA 1874, s. 111. SFS 1920, s. 889.
(1 b) -LÖS. (†) som ej uträttar (uträttat) ngt förtjänstfullt l. gagneligt, dådlös. Tessin Bref 2: 355 (1755).
-MAN, m.||(ig.) (i fackspr.) person som utför (l. deltager i) förrättning. AdP 1800, s. 416. Värdering af egendom skall .. verkställas af en förrättningsman med biträde af två gode män. SFS 1891, Bih. nr 61, s. 2.
-MÄSSIG.
1) (föga br.) zool. till 1 b β, i fråga om fortplantning: funktionsduglig. 2NF 19: 103 (1913).
2) (numera bl. ngn gg l. tillf. ss. danism) till 3: affärsmässig, saklig, torr. Sturzen-Becker 4: 207 (1862). Brefvets få och förrättningsmässiga rader. AQuennerstedt (1913) i KKD 9: 294. —
-PROTOKOLL. (i fackspr.) jfr -HANDLING. Kindblad (1871). SFS 1905, nr 34, s. 7.
-RESA, r. l. f. (i fackspr.) om förrättningsmans resa till l. från l. under förrättning. SkogsvT 1906, s. 159.
-STÄLLE. (i fackspr.) ställe där förrättning äger rum. VDAkt. 1792, nr 321. SFS 1910, nr 106, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content