FÖRVARLÖSA, v., anträffat bl. i inf. pass. -lösas, pr. ind. (l. konj.) pass. pl. -löses, p. pf. sg. -lösat l. -löset, p. pf. pl. -lösede.
Etymologi
[efter t. verwahrlosen (mht. verwarlōsen), till mht. warlōse, oaktsamhet, vårdslösande, till war(e), uppmärksamhet o. d. (jfr VARA, uppmärksamhet, aktgivande); jfr FÖR- II A, ävensom FÖRVAR och FÖRVARA]
(†)
1) lämna (ngt) utan uppmärksamhet l. vård, vårdslösa. Att Löösörerne genom Hustrunes sorgh och bedröfwelse icke förwahrlöses. RARP 4: 246 (1626). Alldenstund deszlijkes omständigheeter, icke tiena i lengden at förachtas och förwarlösas. SvRStBesl. 1655, mom. 1.
2) lämna (ngt) utan skydd l. försvar. Ath thw ingelunde lather för:ne sloth eller stadh .. bliffwe förwarlöszeth, vthen haffwer thär gode starcke wacth både dag och nath. HFinlH 9: 323 (1558).
3) utblotta; blottställa. GR 29: 569 (1560). Befestningenn .. ähr på sådane nödtårftter hårdeligenn förblåttet och föruarlösett. HSH 36: 185 (1579).
4) försätta (ngt) i ett odugligt l. dåligt skick. Synnerlig att gruufvan icke må blifva genom eeldh förvaarlösat. OxBr. 11: 351 (1644).
