SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GENOMGÅNG je3nom~goŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. (föga br. utom i bet. 2) -ar.
Etymologi
[jfr d. gennemgang, t. durchgang; till GENOMGÅ]
1) till GENOMGÅ 1, abstr.: handling(en) l. förhållande(t) l. möjlighet(en) att passera igenom ngt; särsk. i sådana uttr. som (lämna ngn l. ngt) fri genomgång, genomgång förbjuden, ingen genomgång, bevilja (ngn) genomgång, tillkämpa sig genomgång o. d. PErici Musæus 1: 121 a (1582). Agardh Bot. 2: 114 (1832). Han skuffade undan skursakerna till en vrå av förstugan för att få fri genomgång. Lagerlöf Troll 2: 44 (1921).
2) till GENOMGÅ 1, mer l. mindre konkret; särsk.: genomfartsväg, (smal) gång l. passage genom ett hus l. en huskomplex o. d., öppning (i mur l. vägg o. d.) som erbjuder genomgång (i bet. 1). SedolärMercur. 2: nr 4, s. 5 (1730). Å inre kanten märkes en slät sidomur, hvilken .. har tvenne helt smala genomgångar med stora smygar och raka betäckningar. Brunius Metr. 63 (1854). Den stora sjöboden .. hade en med portar försedd genomgång, som förde ut till bryggan. Rydberg Vap. 58 (1891). En dag kom ett plötsligt regn, som dref ihop en mängd personer i en glastäckt genomgång. Hildebrand Donaumon. 20 (1915). — särsk.
a) (i fackspr.) om linje l. streck som sträcker sig genom ngt; särsk. miner. om klyvnings- l. spjälkningsriktning i mineral. FKM 1: 105 (1806). Strandmark Cels. 22 (1904).
b) (i skriftspr., numera föga br.) bildl. (stundom med nära anslutning till 3 b), om ngt (särsk. ngt ondt l. svårt) som ngn l. ngt genomgår, innan han l. det uppnår ngt. Christi vänner veta ganska väl, att deras död är blott en genomgång till det rätta lifvet. Melin Pred. 2: 64 (1847). Quennerstedt StrSkr. 1: 349 (1907, 1919).
3) till GENOMGÅ 3.
a) till GENOMGÅ 3 a; särsk. om handlingen att genomgå en text l. uppsats o. d. l. att preparera en läxa med en l. flera elever. PedT 1890, s. 47. Den muntliga genomgången af uppsatserna. SFS 1909, nr 28, s. 10. — jfr LÄX-, TEMA-, TEXT-, UPPSATS-GENOMGÅNG m. fl.
b) (numera mindre br.) till GENOMGÅ 3 b: genomgående av (förändring, lidande o. d.); äv. (numera knappast br.) konkretare, om prövning, lidande o. d. Formförändringar, .. efter hvilkas genomgång .. (insekterna) först erhålla könsmognad. Thorell Zool. 2: 354 (1865). Rudin OrdUngd. 3: 100 (1903; i bet.: prövning).
Ssgr (i allm. till 1): (jfr GENOMGÅ 1 b δ β') GENOMGÅNGS-ACKORD. mus. genomgående ackord. Fröberg Harm. 1: 201 (1878).
(2 b) -FORM; pl. -er. (i skriftspr.) form som ngt har i ngt visst stadium av en icke fullbordad utveckling, övergångsform. Claëson 1: 103 (1857). PedT 1908, s. 298.
(jfr GENOMGÅ 1 b β) -FRAKT. (i sht i fackspr.) om godstransport vars värkställande överlämnas åt flera i samtrafik med varandra stående järnvägar l. ångbåtslinjer o. d.; äv. om fraktsats för dylik transport. Billiga genomgångsfrakter. Varor kunna tecknas på genomgångsfrakt till alla de hamnar i Ostasien, som ega sjöförbindelser med de hamnar, linien kommer att anlöpa. VFl. 1907, s. 69.
-HANDEL. (mindre br.) transitohandel. Carlson 1Skolgeogr. XV (1894). 2NF 24: 6 (1916).
-KANAL. tekn. å maskin l. maskindel: kanal för genomgång av ngt (t. ex. ånga). TT 1871, s. 348. Sliden .. förses vid hvardera ändan med en genomgångskanal för färskångan. 2NF 25: 1448 (1917).
(jfr GENOMGÅ 1 b β) -KONOSSEMENT. (i fackspr.) konossement avseende transport av gods med flera fartyg (l. ett l. flera fartyg i förening med annat l. andra transportmedel) till en angiven lastemottagare; jfr -FRAKT. Auerbach (1908). SDS 1925, nr 69, s. 14.
-LAND. land (l. landsända) genom vilket (vilken) ngn viss samfärdsel äger rum. IllSvH 4: 132 (1880). Bulgarien .. (har) blivit ett viktigt genomgångsland för Europas trafik med Orienten. Rönnholm EkonGeogr. 211 (1907).
(jfr GENOMGÅ 1 b δ β') -NOT; pl. -er. mus. genomgående not (ton). Björkman (1889). Genomgångsnoten är ackordbildande. Wulff Koralb. 22 (1912).
-ORT. jfr -LAND. AtlFinl. 25: 14 (1899). Dessa gamla karavanvägar gjorde Merv under medeltiden till en genomgångsort för Kinas sidenhandel med Europa. 2NF 18: 198 (1912).
(jfr GENOMGÅ 1 b β) -RESANDE, m.||ig. järnv. övergångsresande. 2NF 33: 104 (1921).
-RUM. rum varigm man måste l. brukar passera, om l. när man skall begiva sig till ett annat rum l. från ett annat rum o. ut i det fria l. en tambur o. d. Weste (1807). Ett litet smalt genomgångsrum. SvD 1897, nr 261, s. 1.
-SPÅR. järnv. spår som går genom en bangård l. ett magasin o. dyl. o. fortsätter på andra sidan. TT 1899, B. s. 13.
(2 b) -STADIUM. mellanliggande stadium i en utveckling, utvecklingsstadium. Den serie af genomgångsstadier, som de högst stående djuren, däggdjuren, under sin individuela utveckling genomlöpte. Wirén ZoolGr. 1: 135 (1896). Fatab. 1924, s. 179.
-STATION. järnv. station vars bangård är försedd med genomgångsspår; motsatt: säckstation. 2UB 9: 293 (1905).
(jfr GENOMGÅ 1 b δ β') -TON, r. mus. genomgående ton. Fröberg Harm. 1: 198 (1878).
(jfr GENOMGÅ 1 b β) -TRAFIK. transitotrafik. TT 1896, B. s. 108. Den norska genomgångstrafiken till fastlandet. Svensén Världsv. 47 (1908).
-VÄG. Alperna (erbjuda) endast två eller tre verkligt tillgängliga genomgångsvägar. Sylvan Vial 2: 35 (1863). 2NF 18: 615 (1912).
Spoiler title
Spoiler content