publicerad: 1929
GUDSTJÄNST gut3s~tjän2st, äv. gud3s~, äv. 4~1 (gu`dstjenst Weste; gùddstjä´nnst o(ch) gúddstjä`nnst Dalin), r. l. f. ((†) m. Lagerström Bunyan 3: 26 (1744)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(guda- Thorild 3: 56 (1791; i bet. 1 c), Reuterdahl SKH 1: 25 (1838; om hednisk gudsdyrkan). guds- (gudz-) GR 1: 34 (1522) osv. — Anm. Ssgn särskrives ofta under 1500-talet. Icke alltid är det möjligt att avgöra om en sådan skrivning bör fattas ss. två ord l. ss. ssg)
1) eg.: dyrkan av Gud l. av en gud l. av gudar) gm bön, lovsång, offer osv.; högtidlighet varvid en följd av religiösa (på bestämt sätt anordnade) handlingar utföras i sht av l. inför en religiös menighet; äv. kollektivt o. sammanfattande, om religionsceremonierna inom ngt visst samfund: kult. Efter, före, vid, under gudstjänsten. Hålla, förrätta gudstjänst (numera bl. om den l. de officierande, förr allmännare), förr äv. göra, (ut)öva sin gudstjänst. Bevista, besöka, försumma gudstjänsten. Sköta, uppehålla, upprätthålla gudstjänsten. Munkar ok prestar Som te ginge fraa altareth ok hade hollith gudz tiænst togos weth halsen. GR 1: 49 (1523; i skildring av Kristiern II:s framfart i Sv.). Then sköna Herrans Gudz tienst (i ”Herrans hus”). Psalt. 27: 4 (Bib. 1541). (Den som) försummar Gudztiensten och predikan i kyrkian. Lagförsl. 414 (c. 1606). Then allmänne .. then offentelige Gudztiensten. Kyrkol. 19: 31 (1686). Gudstiensten tycktes honom vara siu gånger längre än han värkeligen var. Lagerström Bunyan 3: 26 (1744). (Esséerna) hade .. egna prester och egen gudstjenst. Agardh ThSkr. 1: 24 (1842, 1855). Dessa gudstjänster (i katakomberna voro) helt säkert icke annat än .. själamessor. Hahr ArkitH 134 (1902). Det ringer till gudstjänst. Auerbach (1909). Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig. 2Mos. 8: 1 (Bib. 1917). — jfr AFTON-, AFTONSÅNGS-, ALTAR-, BARN-, BI-, FÄLT-, HÖGMÄSSO-, MILITÄR-, NATT-, SKOL-, OTTESÅNGS-, VESPER-GUDSTJÄNST m. fl. — särsk.
a) i numera obr. förb. (jfr c). All kaar ther gudz tieniste pläghadhe medh göras, bestencte .. (Moses) medh blodh. Ebr. 9: 21 (NT 1526). Uti samma (rum) läsa och sjunga munkarne allt (dvs. vanligen) deras dageliga Gudstjenst. Eneman Resa 2: 45 (1712). Gudstiensten bör ibland Krigsfolket flitigt och utan försummelse idkas. PH 5: 3128 (1751).
b) (numera bl. i bibeln) enskild gudstjänsthandling; religiös handling; äv. bildl. At offra är een aff the Gudztienster, som lender Gudh allena til. Schroderus Os. III. 2: 124 (1635). Att Sacellanus ingen GudzTiänst .. får förrätta uthan allena predikandhet. VDAkt. 1685, nr 106. Dalin Hist. 1: 192 (1747). Sägen edra barn, när the varda frågande, hvad thenna Gudstjänsten skall betyda: thetta är Passah-offret. 2Mos. 12: 26 (öv. 1775; äv. i Bib. 1917; Bib. 1541: tienist).
c) (†) närmande sig bet.: visst sätt att dyrka Gud, viss religion (i sht med tanke på den yttre sidan därav). The stå så hårdt på then falska Gudz tienistenne, at the intet wilia låta sigh ther affwenda. Jer. 8: 5 (Bib. 1541). Gudztienstens förbätrande (dvs. reformationen). Swedberg Schibb. 221 (1716). Folkslagen .. / I gudstjenst, vanor, lag och språk sig olikt bilda. JGOxenstierna 5: 328 (c. 1817).
d) (i vitter stil) bildl. (jfr 2). Sådan gudstjenst har i dag här hållits, / Att ett barn, som hört den nu i vaggan, / Skall förtälja den för sonasöner. Runeberg 2: 23 (1835; om en strid en söndag). Eleonora Duses framställning (av rollen) .. (var) en konstens gudstjänst. GHT 1898, nr 281 A, s. 3.
2) (numera bl. i bibeln l. därav påvärkat spr.) eg. bildl. anv. av 1; allmännare: tjänande av Gud gm att leva efter hans vilja l. dyl. Jak. 1: 27 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Herrans fruchtan är then retta Gudztienisten. Syr. 1: 16 (Bib. 1541). Lifvet är en gudstjenst, arbetet är en gudstjenst, bönen är en gudstjenst. Geijer I. 2: 230 (1840).
3) (†) gudsfruktan, religiositet. Gudztiänsten hon kommer til wäga, at een Furste är rättfärdigh och rättrådigh. Skytte Und. 13 (1604). (Lat.) Religio .. (sv.) Gudsfruchtan, Gudstienst. Schenberg 1: 633 (1739).
Ssgr (till 1): A: GUDSTJÄNST-BESÖK. —
-BESÖKARE. —
-BOK, pl. -böcker. (gudstjänsts- Swedberg) (föga br.) jfr HANDBOK, MÄSSBOK. Swedberg Schibb. d 2 a (1716; möjl. två ord). Gudstjenstböckerna, evangeliarier, epistolarier .., missaler .., breviarier .. m. m. Reuterdahl SKH II. 2: 587 (1850). Lundin NSthm 346 (1888). —
-BRUK.
2) begagnande vid gudstjänst. Lundström LPGothus 3: 76 (1898). Kyrkan kan ha .. upplåtits för gudstjänstbruk. Fornv. 1925, s. 171. —
-FIRANDE, n. —
-FÖRBUD~02. i sht inom den katolska kyrkan: förbud mot hållande av gudstjänst (o. utförande av kyrkliga förrättningar); jfr INTERDIKT. 2NF 12: 763 (1909). —
-ORDNING. Reuterdahl SKH III. 2: 370 (1863). (J. III) utgaf .. en ny liturgi eller gudstjänstordning. LbFolksk. 477 (1892). —
-STADGAR, pl. Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom. Ebr. 9: 1 (öv. 1907; äv. i Bib. 1917). —
B (†): GUDSTJÄNSTS-BOK, se A. —
-ÖVNING. förrättande av gudstjänst; andaktsövning. Schroderus Os. 1: 818 (1635). (I konventikelplakatet) bör införas, at en sådan gudstiänstsöfning (inom familjen) äfven är tillåten för en fremmande. 2RARP 5: 157 (1727).
Avledn.: (1) GUDS-TJÄNSTLIG, adj. (i fackspr., föga br.) GT 1788, nr 96, s. 2. Han ville att alla de tre nordiska rikena skulle förena sig om gemensamma gudstjänstliga ritual. NordT 1925, s. 268.
Spoiler title
Spoiler content