publicerad: 1931
HIRS hir4s, r. l. m. (r. l. m. l. f. Kempe Graanen 80 (1675) osv.; m. Nordforss (1805), WoJ (1891); f. Möller (1790), Heinrich (1814)) ((†) n. Rudbeck HortBot. 76 (1685), Almström Handelsv. 209 (1845)); best. -en (ss. n. -et Adlerbeth Buc. 60 (1807)).
Ordformer
(heers 1659. hers(s) 1541—1842. herts (-tz) 1637 (: Hertzgryn)—1766 (: Herts-Gryn). hiers 1797. hijrs 1679. hirs(s) c. 1645 osv. hirsch- 1709 (: hirschgryn). hirschn c. 1743 (: hirschngryn). hirse 1736—1758. hirsen 1781. hirst 1729. hirsz 1679 (: hirszgryns skaal). hirts (-tz) 1671—1762. hirz 1838. hyrs(z) 1679 (: hyrsz-grynsz-skalen)—1685 (: Hyrse gräs). härs(s) 1538—1797 (: Härsgryn). härts (-tz) c. 1580—1762)
Etymologi
[formen hers (härs) motsvarar fsv. hers, av mnt. herse (jfr fht. herse); formen hirs motsvarar y. fsv. hirs, liksom d. hirse av t. hirse, hirsen, av fht. hirsi, hirso; jfr vidare holl. gierst, holl. dial. gierse, gierze, heerze, herse. Ordet är ett urgammalt germanskt, speciellt tyskt ord]
1) benämning på olika arter av grässläktena Panicum Lin., Setaria Beauv., Pennisetum Rich. o. Sorghum Pers., särsk. om arten Panicum miliaceum Lin., egentlig l. vanlig l. äkta hirs; koll. om de av ifrågavarande växter erhållna frukterna (fröna). VarRerV 42 (1538). Så tagh nu til tigh hwete, biwgg, bönor, ärter, hers och haffra. Hes. 4: 9 (Bib. 1541). Den yngre stenåldern, då hirs, korn och vete uppträda. Nilsson PrimKult. 83 (1923). — jfr BLOD-, BORST-, BRUN-, FINGER-, FÅGEL-, GRÅ-, GRÖN-, HUND-, HÖNS-, KAFFER-, KAVEL-, KOLV-, MOR-, NEGER-, SOCKER-, VIPP-, ÅKER-HIRS m. fl. — särsk.
a) i uttr. gul, röd, svart, vit hirs, om varieteter av gräset Panicum miliaceum Lin. med gula resp. röda osv. korn. Swart hirs. Rudbeck HortBot. 76 (1685). Hwijt hers, hirs. Därs. Gult hirs. Därs. Retzius FlVirg. 133 (1809).
b) (mindre br.) i uttr. indiansk hirs, om gräset Panicum miliaceum Lin., vanlig hirs. Rudbeck CampElys. 1: 168 (1702). Weste (1807).
c) (mindre br.) i uttr. grön hirs, om gräset Setaria viridis P. B. (Panicum viride Lin.), grönhirs, hundhirs. Jönsson Gagnv. 68 (1910).
d) i uttr. italiensk, förr äv. välsk hirs, om gräset Setaria italica Lin. Retzius FlVirg. 133 (1809). Fries SystBot. 210 (1891).
e) (†) i uttr. lilla hirs, om gräset Setaria italica moharia Alef. Rudbeck HortBot. 84 (1685). Rudbeck CampElys. 1: 169 (1702).
3) (†) oeg., om maniokarot. Mjöl af Brasiliansk manioc, eller hers (cassade), vanligen kalladt ”farina”. SPF 1842, s. 18.
Ssgr (till 1): A: HIRS-ART. —
-AX. —
-GRYN. (hirs- 1636 osv. hirse- 1642—1784)
2) (†) oeg.: gräset Panicum miliaceum Lin., hirs; vanl. i pl. (Lat.) Milium. (Sv.) Hers, Hersgryn. Franckenius Spec. D 2 a (1638). JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 63.
-GRÄS. (hirs- 1867—1868. hirse- 1685)
2) bot. i pl., om underavdelningen Paniceæ inom gräsens familj, som bl. a. innefattar hirs. Nyman VäxtNatH 2: 518 (1868).
3) (föga br.) gräset Milium effusum Lin., myskgräs, luktgräs, hässlebrodd. Lilja SvFoderV 68 (1867). —
-SOCKER. av gräset Andropogon Sorghum (Lin.) Brot. (Sorghum vulgare Pers.) var. saccharatum (Lin.) Asch. & Gr., sockerhirs, beredt socker. Walin Födoämn. 184 (1906). —
-ÅKER.
B (†): HIRSE-GRYN, -GRÄS, -MJÖL, se A.
Spoiler title
Spoiler content