järv | SAOB | svenska.se

SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1934

JÄRV jær4v, m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er HFinLappm. 4: 21 (1557), SUFinlH 2: 87 (1604)).

Ordformer

(gerff 1654. jerf(f) 1532 (: jerffskin)—1882. järv (iærff, järf) 1523 (: Iærff skin) osv.)

Etymologi

[fsv. iärver, motsv. nor. jerv, erv, möjl. av ett urnordiskt adj. erƀa-, brun, ieur. erbho-; jfr JÄRPE, ävensom RÄV]

1) det numera bl. i Europas, Asiens o. Nordamerikas nordliga delar förekommande, för sin glupskhet bekanta rovdjuret Gulo gulo Lin., av familjen mårddjur; jfr FILFRAS. Jerf .. må hvar man saklöst skiuta eller fånga. BB 23: 1 (Lag 1734; 4:o uppl.). Järfven .. är stor som en hund och liknar något björnen. Berlin Lrb. 25 (1852). Vargen och järfven äro .. Lappens värsta fiender. Düben Lappl. 26 (1873). FFS 1923, s. 253. — särsk. (tillf.) bildl., om (i ngt avseende) glupsk människa. Gå annorstädes hän och driv / ditt spel till slemt förvärv / och skona markens gröna liv / för dina lustmord, järv! Karlfeldt FlBell. 115 (1918; till en ”jordförvärvare”).

2) (†) skinn av järv (i bet. 1); järvskinn. Suarte Jerffuer. HFinLappm. 4: 21 (1557). (Vi ha uppburit i skatt) blackott jerffver 2 stycker. G1R 28: 629 (1558). Wthrar .. 2 st:r. Järfuer .. 2 st:r. SUFinlH 2: 87 (1604).

Ssgr (i allm. till 1): A: JÄRV-BO, n. Frisendahl BlBjörn. 137 (1921). —

-BÅS. (förr) jäg. redskap (”bås”) för järvfångst. TJäg. 1832, s. 285. Ekman NorrlJakt 129 (1910). —

-FLAKE. (förr) jäg. jfr FLAKE 6. Jerfflake .. består af några grofva omkring 10 à 12 fot långa stockar, som i båda ändarna äro sammanfogade. Den ena ändan uppgillras. Hahr HbJäg. 183 (1865). Ekman NorrlJakt 168 (1910). —

(2) -FODER. (järv- 1668. järvs- 1674) (förr) foder (se FODER, sbst.2 4) av järvskinn. 1 grå Klädes Myssa med Järf foder. BoupptSthm 4/4 1668. —

-FÅNGST. Hahr HbJäg. 308 (1866). —

-FÄLLA, r. l. f. (förr) jäg. jfr FÄLLA, sbst.1 1. Hahr HbJäg. 183 (1865). Ekman NorrlJakt 476 (1910). —

-GILLER. (förr) jäg. Järfgiller .. Består af en båge, försedd med et hvasst spjut, som döljes under et bräde. Leijonflycht (1827). I Vilhelmina socken användas .. järfgiller med en granstam som fjäder. Ekman NorrlJakt 128 (1910). —

-HONA. SvNat. 1923, s. 150. —

-ISTER. (järv- 1578—1690. järve- 1690) (†) fett av järv. BOlavi 125 b (1578). Rålamb 13: 140 (1690). —

-JAKT. Ekman NorrlJakt 118 (1910). —

-JÄRN. (†) = -SAX. Læstadius 2Journ. 502 (1833). —

-KROK. (förr) jäg. redskap (”krok”) för järvfångst. Ekman NorrlJakt 476 (1910). —

-LED, n. (förr) jäg. redskap (”led”) för järvfångst. Ekman NorrlJakt 476 (1910). —

-SAX. (förr) jäg. sax för järvfångst. Leijonflycht (1827). Fångsten göres med särskilda järfsaxar, .. De äro olika räfsaxarna, dels genom betydligare storlek, dels därigenom, att bågarna äro försedda med taggar. Ekman NorrlJakt 126 (1910). —

(jfr 2) -SKINN. (järv- 1523 osv. järver- 1573) [fsv. iärfskin] G1R 1: 152 (1523). Ett Jerfskin (skall vid skattens uppbärande tagas) för tu Räfskin, Ett Vtterskin för ett Räfskin. SUFinlH 2: 357 (1607). FoFl. 1913, s. 73.

Ssgr (förr): järvskinns-fäll. [fsv. iärfskinz fälder] Jerffskindzfell .., fodratt medtt Rött Engelsth. GripshInvent. 26/5 1547. SthmStadsord. 1: 116 (1654).

-kjortel. G1R 11: 193 (1536).

-muff. BoupptSthm 16/4 1673.

-ärm. HH 2: 24 (1548). —

-SLÄKTE(T). zool. släktet Gulo Storr. Nilsson Fauna 1: 94 (1820). —

-SPJUT. (förr) jäg. RedNordM 1909, s. 23. Älgspjutet .. och järfspjutet .. äro egentligen pilar. Ekman NorrlJakt 275 (1910). —

-SPÅR. jäg. BiblJäg. 4: 10 (1897). —

-STOCK. (förr) jäg. redskap (”stock”) för järvfångst. Ekman NorrlJakt 476 (1910). —

-UNGE. SvJägarfT 1867, s. 204.

B (†): JÄRVE-ISTER, se A.

C (†): JÄRVER-SKINN, se A.

D (†): JÄRVS-FODER, se A.

SAOB