publicerad: 1936
KLI kli4, n.; best. -et (Serenius EngÅkerm. 200 (1727) osv.) l. -t (Östergren (1930) osv.); pl. (i bet.: olika slag av kli) -er32.
Ordformer
(kli(j) 1538 osv. kly 1675—1690)
Etymologi
[fsv. kli, kly; jfr ä. d. kli, kly, d. klid (med i skriften tillagt sekundärt d), d. dial. kli, nor. kli, av ett germ. klīwa-; jfr mnt. kli(g)e, fht. kli(w)a, t. kleie, av ett germ. klīwōn-; till en ieur. rot gli, glei, gloi, vara klibbig, som föreligger t. ex. i gr. γλία, lim, samt i KLEMA, KLEN, KLENA, v.2, KLIBBA, KLISTER, sbst.1; i nord. språk torde ordet vara lånat från mnt.]
1) i sht landt. sammanfattande benämning på de (i sht till djurfoder använda) delar av till mjöl l. gryn förmald spannmål vilka huvudsakligen utgöras av överhuden (skalet) o. det närmast därunder liggande, glutenrika cellagret samt grodden o. vilka gm siktning efter l. i samband med malningen mer l. mindre fullständigt avskiljas från det fina, av kärnorna erhållna mjölet resp. grynen; äv. om (djurfoder av) enbart skal; äv. i utvidgad anv., om motsv. l. liknande avfallsprodukter vid förmalning l. dyl. av andra till växtriket hörande produkter, ss. krapp, mandel, ris, ärter. VarRerV 42 (1538). (Bröd) som aff grofft Miöl och Klij bakas, gifwer wäl then ringeste Födzlen aff sigh. Palmchron SundhSp. 36 (1642). Lindh Huuszapot. 54 (1675). Nyblæus Pharm. 88 (1846; om avfall vid pressning av mandelolja o. d.). Kostnader för risets polering betäckas vanligen i det närmaste af återstoden eller ”kliet”. TT 1888, s. 45. jfr: (Fodermjöl och kornkli samt kornskal) gå ofta i handeln under oriktiga namn, så att skal kallas kli och kli fodermjöl. LmUppslB 614 (1923). — jfr BOVETE-, EFTER-, HAVRE-, KORN-, KRAPP-, MANDEL-, RIS-, RÅG-, VETE-, ÄRT-KLI m. fl. — Anm. Möjligen föreligger en bildl. anv. av 1 i ssgn GRUVE-KLI (se d. o.).
2) [efter t. spanische kleie i motsv. anv.] (†) oeg., i uttr. spanskt kli, benämning på en sorts billigare snus. Sundelius NorrköpMinne 132 (1798).
3) (numera bl. tillf.) i oeg. l. utvidgad anv., om fjäll o. d. som påminner om kli (i bet. 1). Marklin Illiger 70 (1818). Klilaf, med bladig .. bål, .. beströdd med groft kli. Fries Ordb. 67 (c. 1870). — särsk. [efter motsv. anv. i t.] († utom i ssgr) med. o. veter. om vid vissa (hud)sjukdomar från huden avfallande fjäll; mjäll o. d. Kli i hufvudet. Tholander Ordl. (c. 1875).
Ssgr (i allm. till 1): KLI-ARTAD, p. adj. [jfr t. kleienartig]
1) till 1.
a) som till större l. mindre del utgöres av kli. En kliartad vara af hvete eller råg. SFS 1908, nr 87, s. 1. Östergren (1930).
b) i sht. med. o. veter. om vid vissa hudsjukdomar avfallande hudfjäll: som liknar kli. Hallin Hels. 2: 644 (1885; i fråga om seborré).
2) (mindre br.) med. o. veter. till 3, om hudsjukdom: som kännetecknas av hudens avfallande i småfjäll, fjällig. Kliartad Skabb på hufvudet (på hästar). MagVetLandth. 1: 279 (1826). —
-BAD. [jfr t. kleienbad]
1) (i sht förr) med. för medicinskt ändamål med ett avkok på kli tillsatt varmbad. TLäk. 1834, s. 26. SvUppslB (1933).
2) i sht färg. o. garv. om vid vissa tekniska procedurer använd lösning av kli o. vatten. Pasch ÅrsbVetA 1831, s. 19 (i fråga om färgning). NF 2: 407 (1877; i fråga om betning av hudar). —
-BETA, r. l. f. [jfr t. kleienbeize] garv. jäst lösning av i ljumt vatten upplöst kli vari hudar före garvningen nedläggas, varigm kalken avlägsnas o. hudarna svälla. AHB 53: 6 (1871). 2UB 8: 562 (1900). —
-BETS. [jfr t. kleienbeize] garv. = -BETA. Eneberg Karmarsch 2: 560 (1861). NordGarfvT 1895, s. 191. —
-BRÖD. [jfr t. kleienbrot] av kli(haltigt mjöl) bakat bröd. Girs J3 32 (1627). 3NF 11: 835 (1929). —
-DRYCK, förr äv. -DRICK. landt. dryck (för husdjur) bestående av i (varmt) vatten utrört kli. IErici Colerus 2: 226 (c. 1645). LmUppslB 359 (1923). —
-FODER. landt. väsentligen av kli bestående kreatursfoder; äv. om viss avpassad portion av dylikt foder. Det (är) rådligt att gifva .. åtminstone ett klifoder om dagen (åt hästar under sjöresa). Wrangel HbHästv. 195 (1885). LmUppslB 359 (1923). —
-FORMIG. i sht med. om vid hudfjällning avfallande fjäll: som till utseendet påminner om kli; vanl. i överförd anv., om själva fjällningen. TLäk. 1835, s. 30. 2NF 24: 952 (1916). —
-HALT, r. jfr HALT, sbst.1 1. LAHT 1892, s. 307 (i fråga om bröd). UtsädT 1906, s. 257 (i fråga om sädesslag). —
-HURRA, r. l. f. [senare leden möjl. åsyftande kakans runda form; jfr HURRA, sbst.1] (starkt bygdemålsfärgat) rund brödkaka (av grovt mjöl). NDA 1892, nr 36, s. 3. Sandberg GHusH 78 (1897). jfr Thesleff Förbrytarspr. 50 (1912). —
-HUVUD. (skämts., †) eg.: huvud som innehåller (endast) kli; i uttr. hava ett klihuvud, vara en dumbom l. tölp. Weise 1: 190 (1769; uppl. 1697: Gröt-Hufwud; t. orig.: Grütz-Kopff). —
-KAKA, r. l. f. (förr) av kli(haltigt mjöl) bakad brödkaka. IErici Colerus 1: 160 (c. 1645). TT 1895, K. s. 81. —
-LAV. [jfr nor. klilav] bot. laven Evernia furfuracea Fr. (Lichen furfuraceus Lin.), vars soredier likna kli. VetAH 1794, s. 14. Krok o. Almquist Fl. 2: 112 (1907). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-RÖRA, r. l. f. (mindre br.) landt. i vatten utrört kli användt till husdjursfoder (vanl. ngt tunnare än kligröt). HushBibl. 1755, s. 34. Berghult Kalkon. 16 (1760). —
-SVÄLLBAD~02, äv. ~20. garv. klibad (i bet. 2) vari hudar nedläggas för att svälla före garvningen. Hirsch LbGarfv. 272 (1898). —
(3) -UTSLAG~02, äv. ~20. (†) veter. hos hästar förekommande hudsjukdom (pityriasis) som kännetecknas av att överhuden avfjällas ss. ett mjölliknande stoft. Lundberg HusdjSj. 484 (1868). Bohm Husdj. 180 (1902). —
-VATTEN. avkok på kli. Hildebrand MagNat. 30 (1650). De som twetta sig i Klijwatten få een fijn och skär Hy. Roberg Beynon 253 (1697). Hagdahl Fråga 259 (1883).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content