SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLIBBA klib3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr KLIBB.
Ordformer
(klebb- 17361787 (: Klebb-ört). klibb- 1690 osv.)
Etymologi
[liksom d. klæbe efter t. kleben; i sv. gm ljudsubstitution med bb för b (jfr ä. nsv. prubba, fängelse, av lat. proba, se PROBA) o., i sht i centralsv. dial., med ersättning av det korta betonade e med i; jfr mnt. klibbere, nt. klibberig, klibbig; av germ. kliƀ-, som föreligger i fsax. kliƀon, mnt. kleven, fht., t. kleben, feng. clifian, klibba vid; besläktat med KLI. — Jfr ANKLEVA, KLIBBA, sbst., KLIBBIG, KLIBBLA, KLIBBRIG, KLIVA, v.1]
1) intr., förr äv. refl. med intr. bet.: gm klibbighet l. på grund av väta o. d. fastna l. sitta fast (vid ngt); äv. abs.: vara klibbig, hava egenskapen l. förmågan l. benägenhet att gm klibbighet fastna vid ngt l. fästa ngt vid sig; äv. opers.; vanl. i förb. med prep. vid, stundom mot l. på. Jord som klibbar wijd Händerna när hon wätes. Rålamb 13: 6 (1690). (Mjölet i barnvällingen) klibbar sig vid tarmarne. PH 6: 3865 (1755). Tungan klibbar vid gommen. Börjesson Statshv. 55 (1866). (Ett slags) oljekitt utmärker sig .. genom sin starkt klibbande förmåga. TT 1872, s. 241. Kläderna klibba på kroppen. Siwertz Lat. 54 (1924). Däcket .. / klibbar av beck och fernissa. Erdtman Sav 27 (1927). — särsk.
a) (föga br.) opers. i uttr. det klibbar om ngt, ngt är (mycket) klibbigt. De ekmålade borden voro nytvättade, så det klibbade om dem. Sandberg GHusH 4 (1897).
b) i p. pr. i adjektivisk anv.: klibbig. Schultze Ordb. 2304 (c. 1755). En äcklig, klibbande vätska. Nyblom Österut 14 (1908; om vattnet i Röda havet).
c) bildl.
α) (ngt vard.) om person l. ngns sinne l. blickar o. d.: hänga (sig) fast (vid ngt), häfta (vid ngn l. ngt), icke kunna lösgöra sig l. slita sig ifrån ngt. Det jordiska förnufftet, som altid klebbar vid det, som för ögonen synes. SRosén (1736) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 11. VLitt. 3: 803 (1902).
β) om ngt obehagligt l. förkastligt l. komprometterande: sitta fast (vid l. på ngt), vara knuten l. fäst (vid ngt), låda (vid ngt), häfta (vid ngt); jfr HÄFTA, v. II 4 c. Nu känner han / Hur dessa lönnmord klibba vid hans hand. Hagberg Shaksp. 9: 302 (1850). Vid sensualismen klibbar för oss alltid en bismak av synd. Schück AllmLittH 1: 83 (1919). — särsk. [jfr t. blut klebt an seinen händen, eg. om det förhållande att en mördare vid utförandet av sitt dåd fått blod på händerna] i uttr. blod klibbar l. det klibbar blod vid ngns händer, ss. uttryck för att ngn har ådragit sig blodsskuld; äv. allmännare, i uttr. blod klibbar vid ngt l. det klibbar blod vid ngt, för att beteckna att förvärvet av ngt varit förenat med blodsutgjutelse l. med ngns död. SvTyHlex. (1851, 1872). Hedberg Dekker MaxH 244 (1902).
γ) [jfr t. der kleistertopf klebt voll fliegen] (†) med subjektsväxling, i uttr. klibba av ngt, eg.: innehålla ngt som är fastklibbat därvid; bildl.: vara bemängd (med ngt). Denne (satsen) har smak och klibbar af kiätteri. Lundberg Paulson Erasmus 152 (1728; lat. orig.: hæc hæresin olet; t.: schmäckt nach ketzerei).
2) (i sht i fackspr.) intr., förr äv. refl., förr äv. i pass. med intr. bet.: klibba ihop sig till klumpar, klimpa sig. Den jord är den besta, som .. intet klibbar sig, utan löser sig uti små klimpar. Serenius EngÅkerm. 119 (1727). Dens. Bbb 1 a (1734: klibbas). (Ss. stoppning i dynor använd vass) varar i många år utan att klibba sig. Barchæus LandthHall. 8 (1773). Oljans benägenhet att klibba. TT 1879, s. 92. 2NF 32: 1288 (1921).
3) (mindre br.) tr.: medelst ngt klibbigt ämne fästa (ngt vid ngt), smeta (ngt fast vid ngt); äv. oeg. Klibba muschlappar i ansigtet. Meurman (1846). (Koleran i häxgestalt överfaller honom o.) Klibbar munnen vid hans mun. CVAStrandberg 2: 111 (c. 1859).
4) (tillf., †) tr.: göra klibbig. Fast mat, som ej klebbar magen. Linné (1759) hos Fries 2Linné 1: 325.
5) översmeta l. nedsöla (ngt) med ngt klibbigt ämne; i förb. KLIBBA NED, ÖVER (se nedan).
Särsk. förb.: KLIBBA FAST10 4. jfr FASTKLIBBA.
1) till 1: fastna (vid ngt) på grund av klibbighet l. gm förmedling av ngt klibbigt ämne; äv. refl.; äv. (i sht vard.) bildl. Warg 8 (1755; refl.). Hummel Fruarne 6 (1797; bildl.). Degen .. klibbar fast vid händerna. Landsm. 1911, s. 370.
2) till 3: medelst ngt klibbigt ämne fästa (ngt vid ngt), smeta fast (ngt), klistra fast (ngt). Dalin (1852). LbFolksk. 221 (1890). (Han) klibbade frimärket fast i ena hörnet. Lundegård Prom. 1: 237 (1893).
3) [jfr FAST, adj.1 7 c] (i Finl.) till 3: medelst ngt klibbigt ämne tillsluta (ngt). Klibba fast ett hål. Meurman (1846).
KLIBBA FRAM10 4. (enst., †) ”smörja ihop” (verser); jfr KLIBBA, v. 1. Swedberg Schibb. 105 (1716).
KLIBBA IHOP10 04, äv. HOP4. jfr HOPKLIBBA.
1) till 1: på grund av klibbighet förenas till en sammanhängande massa l. fastna vid vartannat; stundom i pass. med intr. bet. Swedberg Ordab. (c. 1730). Montell Frun 71 (1898; pass.). Söderström LäkKvacksalv. 119 (1926).
2) till 3: fästa ihop (ngt) medelst ngt klibbigt ämne; äv. med saksubj. Thomson Insect. 204 (1862). Svetten klibbade ihop det långa håret på (hästarnas) .. pannor. Hedin Tsangpo 2: 21 (1922).
KLIBBA NED10 4 l. NER4. (vard.) till 5: nedsöla (ngt) med ngt klibbigt ämne. Weste (1807). Dalin (1852).
KLIBBA SAMMAN 10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. jfr SAMMANKLIBBA.
1) till 1: klibba ihop (se d. o. 1). Runius Dud. 3: 11 (c. 1698). LAHT 1912, s. 96.
2) (†) till 3: klibba ihop (ngt) (se KLIBBA IHOP 2). Berzelius Kemi 4: 265 (1827).
KLIBBA VID10 4. till 1: på grund av klibbighet fastna vid ngt; stundom i pass. med intr. bet.; äv. bildl. Spegel (1712). Oec. 94 (1730; pass.). Topelius Planet. 1: 50 (1889; bildl.). jfr VIDKLIBBA.
KLIBBA ÖVER. (†) till 5: översmeta (ngt) med ngt klibbigt ämne. Lindfors (1815). Meurman (1846).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. I ssgr som äro namn på växter betecknar första leden att bladen l. blommorna l. vissa andra delar äro klibbiga; jfr KLIBBIG 1 a): KLIBB-AKTIG. (knappast br.) som klibbar, klibbig. VetAH 1743, s. 304. LoW (1862).
-AL. bot. trädet l. busken Alnus glutinosa Gærtn., (vanlig) al, grönal. Wahlenberg FlSv. 622 (1826). Geete o. Grinndal 52 (1923).
-FINGERSVAMP~002, äv. ~200. bot. svampen Calocera viscosa (Pers.) Fr. Krok o. Almquist Fl. 2: 284 (1907).
-FRI. (i fackspr.) i sht om (klädesplagg av) oljeduk o. d.: som icke klibbar. LoW (1862). KatalÅhlénHolm 1928, nr 95, s. 19.
(3) -FÖRMÅGA. tekn. i sht om bindemedels förmåga att binda. NDA 1912, nr 254, s. 1.
-GLIM. [jfr t. klebriges leimkraut] bot. örten Silene viscosa (Lin.) Pers.; jfr KLIBBIG 1 a. Nyman VäxtNatH 1: 397 (1867). Krok o. Almquist Fl. 1: 118 (1900).
-HORNÖRT~02 l. ~20. bot. örten Cerastium glomeratum Thuill., knipparv. Nyman HbBot. 314 (1858).
-HÅR. bot. glandelhår. Neuman Bot. 13 (1890).
-HÅRIG. bot. försedd med ”klibbhår”, glandelhårig. Fischerström 4: 403 (c. 1795). Krok o. Almquist Fl. 1: 8 (1883).
-HÄTTA. bot. svampen Mycena vulgaris (Pers.) Fr. Krok o. Almquist Fl. 2: 209 (1907).
-KNOPP. bot. växten Sedum villosum Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 139 (1903).
-KORN. zool. på spindelväv: klibbig partikel som kvarhåller insekt som kommit i beröring därmed. UVTF 34: 20 (1886).
-KORSÖRT~02 l. ~20. bot. örten Senecio viscosus Lin. Nyman VäxtNatH 1: 6 (1867). Krok o. Almquist Fl. 1: 36 (1893).
-LAV. bot. lav tillhörande familjen Collemaceæ Fr., särsk. släktet Collema Hoffm., gelélav. VetAH 1794, s. 251. Därs. 1804, s. 29.
-LERA. lera som är så vattenhaltig att den fastnar vid beröring. VetAH 1776, s. 117. Alm(Gbg) 1787, s. 39.
-LUDEN. bot. ”klibbhårig”, glandelhårig. BotN 1865, s. 92. Forssell InlBot. 134 (1888).
(3) -MEDEL. tekn. bindemedel (se d. o. 2). TT 1878, s. 75. 3NF 4: 779 (1925).
-NOREL, se -NÖREL.
-NÄBBA. bot. växten Geranium viscidulum Fr. Nyman VäxtNatH 1: 364 (1867).
-NÄVA. bot. = -NÄBBA. Nyman FanerogFl. 166 (1873). ArkBot. II. 1: 40 (1903).
-NÄV-ÖRT~02 l. ~20. bot. = -NÄVA. Lilja SkånFl. 494 (1870).
-NÖREL l. -NOREL. (-norel 1870. -nörel 18671901) bot. växten Alsine tenuifolia Koch (Alsine viscosa Schreb.). Nyman VäxtNatH 1: 422 (1867). Lilja SkånFl. 293 (1870). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 547 (1901).
-RIS. bot. en form av ris, Oryza sativa Lin., vars frön vid kokning bilda en klibbig, sammanhängande massa. Elfving Kulturv. 27 (1895). 2NF 23: 463 (1915).
-RÖTA, r. l. f. zool. o. landt. en av bakterien Bacillus larvæ orsakad sjukdom hos biyngel, vilken förorsakar ynglets omvandling till en klibbig massa, nymfröta. LAHT 1924, s. 393.
-RÖTTER, sbst. pl. (†) landt. benämning på ett slags röta hos vitkål, sannolikt rotfruktsröta, förorsakad av svampen Schrotinia Libertiana Fuck. HushBibl. 1757, s. 296.
-SKIVA, r. l. f. bot. benämning på ett hos växter av familjerna Asclepiadaceæ o. Orchidaceæ förekommande organ vid vilket pollenkornen äro fästa o. vilket gm sin klibbighet fastnar på en blomman besökande insekt, vilken därigm kan föra pollenkornen från en blomma till en annan; jfr KLÄMMARE. BotN 1866, s. 25 f.
(3) -STAKE. (föga br.) byggn. stång omlindad med halm o. översmetad med lera, använd som vertikalt lagd fyllning vid uppförande av fackvärksbyggnad. Rothstein Byggn. 186 (1856). 2UB 1: 8 (1897). 2NF 3: 1263 (1905).
-TORKA, v. (föga br.) om fernissa o. d., intr.: torka endast så pass mycket att den blir klibbig. Vid förgyllningar .. låter (man anläggningsfernissan) .. klibbtorka och pålägger sedan .. bladmetallen. AHB 131: 113 (1887).
-VALLA, r. l. f. (i fackspr.) visst slags skidvalla avsedd att hindra snön att klibba fast under skidan. PåSkid. 1928, s. 365.
-VAX. biodl. sannol. från trädknoppar härstammande, vaxartad massa som av bin användes för tätning av kuporna. Lewerén Bisköts. 5 (1900). 3NF 3: 304 (1924).
-ÄRENPRIS~002. bot. växten Veronica triphylla Lin. Lilja SkånFl. 22 (1870). Krok o. Almquist Fl. 1: 73 (1903).
-ÖRT. bot. växten Lychnis viscaria Lin., tjärblomster. VetAH 1787, s. 269.
Spoiler title