SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLOVNING, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(klofning 1712. klöfning 1737)
Etymologi
[sv. dial. klovning, klövning, motsv. nor. klovning, isl. klofningr; bildat på det svaga stadiet till stammen i KLYVA, v.2]
(†) gm klyvning erhållet stycke av en trästock; jfr KLOVE 3. Spegel 226 (1712). Rosensten Skog. 13 (1737).
Spoiler title