SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLUBB klub4, sbst.1, äv. KLOBB klob4 l. KLUBBE klub3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(klobb 1798 (: klobb-sjukan)1926. klubb 1609 osv. klubbe 1935)
Etymologi
[sv. dial. klubb(e), klobb(e), motsv. d. klub, grov trästock (i ä. d. äv.: jordklump), nor. dial. klubb, klump, klimp, bärgknalle; jfr äv. (de från nord. spr. inlånade) eng. club, grov trästock m. m., eng. dial. clob, jordklump, ävensom sv. dial. (Dalarna) klumb, stryklod; av omtvistat urspr.; enligt O. v. Friesen i BtNordFilol. 319 ff. (1936) av stammen i KLYVA, v.2 — Jfr KLUBB, sbst.2, KLUBBER, KLUBBIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) grovt trästycke, klabb; kubb, (stor) kloss. Bosze, hiulbosze .. (dvs.) then runda klubb, i hwilken ekarna fästas och nafwen boras. Spegel 63 (1712). Utan för ingången till Bygningen .. är en bro anlagd uppå tvenne klubbar under hörnen. HFinLappm. 3: 136 (1738). 2SvKulturb. 1—2: 248 (1934). — särsk.
a) om ”slagvalen” på slaga; jfr KLUBBA, sbst. 3 a; i ssgn SLAG-KLUBB.
b) träkloss som fästes (i allm.) om foten på djur (i sht häst l. hund) för att inskränka djurets rörelsefrihet; förr ngn gg om liknande fängsel för människa, black; jfr KLUBBA, sbst. 3 b, KLUMP 1 a α. Springer ther fänadher öfuer (dvs. över gärdesgård), thet är owaner fänadher, och ther äghe the klubb och krook å hänge. Lagförsl. 188 (c. 1609). HT 1892, s. 73 (1731; i fråga om människa). Berg SkansenVagnh. 23 (1926).
2) klump (se d. o. 1), klimp. — särsk.
a) (†) om tyngden l. vikten på ett besman; jfr KLUMP 1 c. Schroderus Comenius 767 (1639).
b) om vissa, i sht förr hos allmogen i vissa trakter förekommande maträtter som (till väsentlig del) utgöras av klimpar; klimp. Spegel 340 (1712; om palt; fr. Dalarna). Andra dagen (vid bröllop) bjudes .. ”klubb”, d. ä. hvetemjölsklimp med sirapssås. Axelson Vesterdal. 48 (1855; fr. Lima i Dalarna). Keyland Allmogekost 1: 89 (1919; fr. Jämtl.). Levander Landsv. 10 (1935; fr. Älvdalen i Dalarna). jfr SÖT-KLUBB.
3) (i folkligt spr. i Norrl.) för viss sjukdom hos ren utmärkande svullnad på foten (ovanför l. under djurets klövar); äv. om nämnda sjukdom; jfr KLUBBA, sbst. 4. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 26 (c. 1830).
4) [med avs. på betydelseutvecklingen jfr KLABB, sbst.2, KOBBE] över havsytan uppskjutande klippa l. sten, skär. Bark Bref 2: 28 (1705); möjl. till 1. I lä hörs låtar / af klobbens fåglar. Reuter NSång. 151 (1888). Bjurö klubb i mellersta Västerbotten. Nyström SvGeogr. 19 (1895).
5) [urspr. sannol. om ett slags vagga förfärdigad av en stock; med avs. på föreliggande bet.-utveckling jfr EKSTOCK, sbst.2, KUBB (i bet.: båt)] benämning på ett slags hos lapparna förekommande bärvagga i vilken barn placeras under resor o. d. (Lappkvinnan) hade en s. k. ”klubb” på ryggen. Fitinghoff Tafl. 109 (1886). FrÅdalsb. 1928, s. 81.
Ssgr (jfr ssgrna under KLUBBA, sbst.; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1) KLUBB-DANS. [jfr STABB- l. STUBB-DANS ss. benämning på bröllopsdans i vilken brudparet placeras på en i bröllopsstugan uppställd stubbe l. huggkubb l. dyl.] (förr) benämning på ett slags dans, sannol. liknande, möjl. identisk med ”stabbdansen”. Rig 1922, s. 141.
(1) -HJUL. (förr) hjul bestående av en enda sammanhängande träskiva. —
(1) -HJULS-VAGN. (förr) vagn försedd med ”klubbhjul”. Levander Landsv. 206 (1935).
(2) -HÄNDT, p. adj. (†) som har stora, tjocka händer. Serenius (1734; under fist). Schultze Ordb. 1753 (c. 1755).
(jfr 3) -SJUKA. (i folkligt spr. i Norrl.) Renhjordar starkt minskade .. af klobb-sjukan, svullnad i fötterna. NorrlS 1: 96 (1798).
(jfr 3) -SJUKDOM~20 l. ~02. (i folkligt spr. i Norrl.) ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 25 (c. 1830).
(1 a) -SLAGA. slaga bestående av två mot varandra ledade delar (”handval” o. ”slagval”). Af slagor hafva .. två hufvudtyper: a) kvistslagor och b) klubbslagor förekommit (i Finland under 1800-talet). Grotenfelt JordbrMet. 405 (1899). Norlind AllmogL 112 (1912).
(1) -VAGN.
1) (förr) klubbhjulsvagn. Levander Landsv. 26 (1935).
2) (i Norrl., förr) ett slags tröskvagn som i stället för hjul var utrustad med stockar, varmed säden tröskades ut. Hülphers Norrl. 4: 240 (1779). Arenander ÅngEkonByggn. 17 (1906).
Avledn.: KLUBBA, v.1, -ning. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) till 1 b, tr.: sätta ”klubb” på (djur). Renbeteskomm. 1907, I. 2: 167 (i handl. fr. 1866). SFS 1919, s. 1090.
2) till 2, intr., om snö: klumpa sig, ”klabba”. Snö, som klubbade under skidorna. Hemberg Jaktsk. 92 (1896). BiblJäg. 4: 189 (1897). Ssg (till KLUBBA, v.1 2): klubbföre, n. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”klabbföre”. TurÅ 1905, s. 396.
Spoiler title