publicerad: 1936
KLÄTT klät4, sbst.2, r. l. m. (m. Aspelin Fl. 27 (1749); r. l. m. LoW (1911)) ((†) n. Adlerbeth Buc. 58 (1807), Fries Ordb. (c. 1870)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar.
Ordformer
(clätte c. 1550. klett 1745—1906. klätt 1698 osv.)
Etymologi
[jfr d. dial. klet, Agrostemma, blåklint (jfr d. klinte, Agrostemma); namnet avser sannol. den i stjälkens topp sittande huvudlika blomman resp. blomholken; eg. identiskt med KLÄTT, sbst.1 — Jfr KLINT, sbst.1]
1) växten Agrostemma githago Lin., kornnejlika, rödklätt, åkerklätt. 2LinkBiblH 4: 77 (c. 1550). Linné Fl. nr 383 (1745). NormFört. 31 (1932). — jfr RÖD-, SVART-, ÅKER-KLÄTT.
2) växt tillhörande släktet Wahlbergella Fr., fjällklint.
b) arten Wahlbergella affinis Hn.; i ssgn POLAR-KLÄTT.
3) bot. växt tillhörande släktet Centaurea Lin.; särsk. om arten Centaurea cyanus Lin., blåklint. Fries Ordb. 55 (c. 1870). Klint (1906). — jfr BLÅ-, RÖD-KLÄTT.
Ssgr: (4) KLÄTT-BLÄRA. bot. växt tillhörande släktet Melandrium Roehl., blåsnejlika. Krok o. Almquist Fl. 1: 119 (1893). särsk. om arten Melandrium silvestre (Schkur) Roehl., klintblära, rödblära. NormFört. 29 (1894). SvNat. 1934, s. 116. —
Spoiler title
Spoiler content