publicerad: 1938
KRINGLA kriŋ3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KRINGLE, m.?; best. -en.
Ordformer
(kringla 1538 osv. kringle 1561 (: kringlen, sg. best.), 1562—c. 1700 (: kringlen, sg. best.))
Etymologi
[fsv. kringla, ring, sv. dial. kringla, motsv. dan. o. nor. kringle, isl. kringla; avledn. av motsvarigheten till sv. dial. kringel, krets, ring (se KRINGEL-). — Jfr KLINGA, sbst.2, KLINGRA, sbst., KRINGLA, v., KRINGLIG]
1) ring, hjul, trissa o. d.; numera nästan bl. om sporrklinga l. om trissa på skidstav; jfr KLINGRA, sbst. 1. Så rinder svärdet i sivors hånd, / som kringlan vthi spåre (dvs. sporre). Visb. 1: 260 (c. 1620). Nedan före (på lappens stav) är en kringla af rötter, bunden genom ett hohl. Linné Skr. 5: 158 (1732). (K. XII) hade spårar uppå them (dvs. stövlarna), / Så stora at the passa: / Åt sådan fot och Karla-lem, / Med sina kringlor hvassa. Odel Sincl. 24 (1739). PåSkid. 1931, s. 17. — jfr SPORR-KRINGLA. — särsk. (numera knappast br.) om i ring lagd orm ss. symbol för evigheten l. tidens kretslopp. Än på en Planka än på en Marmorsten / Kringlor, Hjul och Glafvar / Bepryda våra fäders ben. Bellman (SVS) 1: 177 (c. 1775, 1790).
2) ett slags mer l. mindre ringformigt bakvärk (av vetemjöl), numera vanl. förfärdigat så att en sträng av deg lägges i en båge, varefter de båda ändarna (den ena över den andra) böjas in mot o. fram till bågen; äv. oeg., t. ex. om skylt (för bagarbod) framställande en kringla (i denna bem.); jfr KLINGRA, sbst. 2. (Lat.) Spira (sv.) kringla. VarRerV 29 (1538). (Vi hava uppburit restantiepänningar för) kringler ottetije tre, sembler tuhundrede ett stycke (osv.). G1R 28: 88 (1558). Warg 689 (1755). Det lilla Södertelje, kringlornas anspråkslösa stad. AB 1839, nr 270, s. 3. (Hon) innehade ett litet finbageri med gul kringla till skylt. Sjöberg Kvart. 69 (1924). — jfr BEGRAVNINGS-, CITRON-, FYRKS-, GRAVÖLS-, HALVSTYVERS-, KONJAKS-, SAFFRANS-, SMÖR-, SOCKER-, SÖDERTÄLJE-, VANILJ-KRINGLA m. fl. — särsk. (numera knappast br.) i uttr. det är som kringlan i bagarboden, det är absolut säkert, det slår inte fel; äv.: det är det stadgade priset l. den vanliga kostnaden; äv. vara säker som kringlan i bagarboden, vara absolut säker. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (1823). Saken är likväl icke så säker som kringlan i bagareboden. Snellman Gift. 1: 213 (1842). Schulthess (1885).
3) [specialanv. av 1] (†) sammanvriden ring l. dyl. av bast l. lin o. d.; äv. användt ss. måttsbestämning. Otte hundrede kringler stortt tåtebastt och fyrehundre kringler små tåter. G1R 28: 78 (1558). RA I. 2: 74 (1562). — jfr BAST-KRINGLA.
4) [specialanv. av 1 l. 2] (†) viss form vari talg såldes. Han sollde honnom alldrigh tallgh .., huarkien j krinnglor eller j t[un]ner. SkrGbgJub. 6: 97 (1588).
5) [utvecklat ur 1 o. 2] om spiral l. knut vari flätat hår uppfästes. Wilhelm SolLys. 80 (1913). Wrangel FornTid. 157 (1926).
-BAND. (i Finl., i sht förr) band att träda kringlor på; band med påträdda kringlor. Topelius Läsn. 1: 214 (1865). —
-BRÄNNVIN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) brännvin med sönderbrutna kringlor i (serverat på bröllop). Wengelin GMinn. 150 (1893). Landsm. XI. 4: 21 (1896). —
-FORM; pl. -er. särsk. i uttr. i kringelform, i form av en kringla. Ahlström Eldsl. 408 (1879). Grafström Kond. 213 (1892). —
-FORMIG. —
-TILLVÄRKNING~020. (kringel- 1917. kringle- 1839) Stadens (dvs. Södertäljes) bekanta kringletillverkning. AB 1839, nr 270, s. 3.
C (numera mindre br.): KRINGLE-TILLVÄRKNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content