SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄRG ɟær4g l. ɟær4j, n.; best. -et.
Ordformer
(kjarg 1820. kärg (kerg) 1807—1906)
Etymologi
[sv. dial. kärg; vbalsbst. av KÄRGA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kält, gnat, ”käx”. Weste (1807). Jag bryr mig litet om Gubben, men jag orkar ej höra hans eviga kjarg. Hedin Magn. 41 (1820). Dalin (1852). Klint (1906).
Spoiler title
Spoiler content