publicerad: 1939
LANTERNA lantæ4rna l. 032, äv. (i sht i sjömansspr.) lan3~tæ2rna (la`nterna el. lante´rna Weste; lànntä´rna Dalin), äv. (numera knappast br.) LATERNA latæ4rna l. 032, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. LANTERN l. LATERN, r. l. m. l. f.; best. -en (Böttiger 6: 187 (1835)); pl. -er (G1R 29: 593 (1559), Broocman Hush. 1: 16 (1736)).
Ordformer
(lanptärna 1825. lantern 1559—1796 (: lanternen, sg. best.). lanterna (-ndt-, -ä-) 1555 osv. lanterne 1778. latern 1613 (: Laterner, pl.)—1835 (: laternen, sg. best.). laterna 1634—1899)
Etymologi
[jfr ä. d. la(n)tern, d. la(n)-terne, mht. lanterne, t. laterne, fr. lanterne, it. lanterna; av lat. la(n)terna, av gr. λαμπτήρ, till λάμπω, lyser (jfr LAMPA, sbst.1). Skrivningen lanptärna beror på association med LAMPA, sbst.1 (jfr Landsm. XVIII. 6: 141 (1901)), liksom former med -ndt- ofta torde bero på association med LAND (o. TÄRNA); jfr: Tärna är mångtydigt ord, bemärker Jungfru, Brudpiga; .. äfwen lius, bloss, fackla; .. (t. ex.) Landtärna. Broman Glys. 3: 524 (c. 1740). — Jfr LATERNAMAGIKA]
1) (vanl. för utomhusbruk avsedd) fast l. flyttbar belysningsanordning vari ljuskällan är placerad i ett slutet, genomskinligt, eldfast omhölje (vanl. en metallstomme med väggar av glas); (stor) lykta; ofta om dylik lykta försedd med anordning (skaft l. dyl.) varmed lyktan kan stadigt fastsättas i en tillhörande hållare (på vagn l. dyl.) (o. då motsatt: handlykta); stundom med särskild tanke på omhöljet (i motsats till ljuskällan); utom i b, c, e, f, g nästan bl. i fråga om ä. förh. ArkliR 1563: 20 (1563). At man om nätterna .. låter vppå gården en eller två laterner brinna. Broocman Hush. 1: 16 (1736). Liuset (måste) i en stor Latern eller lyckta väl förvaras. Därs. 98. En LandTärna med skaft (o.) En handLyckta. BoupptVäxjö 1778. SthmBelysn. 19 (1903). Ambrosiani NordMEld. 22 (1911). — jfr BLIND-, BLINK-, SIGNAL-, VATTEN-LANTERNA m. fl. — särsk.
a) (förr) om dylik lykta (fastsatt på husvägg) använd ss. gatlykta. Berch Hush. 132 (1747). PH 5: 3047 (1750). 2NF 35: 1233 (1923; i fråga om förh. 1697). — särsk. [efter liknande anv. i fr.; under fr. revolutionen utfördes avrättningar bl. a. gm att vederbörande hängdes i en gatlykta] (†) i uttr. som beteckna avrättning gm hängning i gatlykta. (De) hotades med lanternen. LittT 1796, s. 467 (i fråga om förh. under franska revolutionen).
b) sjöt. om skeppslanterna; stundom, i sht i sådana uttr. som röd, grön, vit lanterna, med särskild tanke på färgen hos det ljus som utgår från en dylik lanterna. Schmedeman Just. 920 (1685). SPF 1849, s. 38. Att .. (sjögående ångfartyg) å sin styrbordssida skall föra en grön .. lanterna. Lang FinlSjör. 2: 123 (1910). Hägg PraktNav. 115 (1920). — jfr AKTER-, ANKAR-, BOG-, FARTYGS-, GLOB-, KAMPANJ-, NAKTERHUS-, SIDO-, SKEPPS-, TOPP-LANTERNA m. fl.
c) (i fackspr.) om lykta på vissa fordon, ss. automobil, lokomotiv o. d.; strålkastare. Hansson NVis. 118 (1907). Nerén (1928).
d) (†) om belysningsanordningen på en fyr; lanternin; äv. i utvidgad anv., om fyr. L. Paulinus Gothus Com. 26 (1613). Bolinus Dagb. 11 (1666). (I Korsör finns) en lantern för de siöfarande. Swedenborg Res. 65 (1736). JernkA 1820, s. 234.
e) el.-tekn. i fråga om båglampa: armatur som innesluter ljusbågen o. styrstängerna. TT 1898, M. s. 44. Elfving Starkstr. 259 (1909).
g) (i vitter stil, mera tillf.) i bildl. anv., om l. i beteckning för himlakropp. Nu ett moln har gömt min stjerna, / .. Himlen mistat sin lanterna. Tegnér (WB) 10: 5 (c. 1825). MCramær (c. 1845) hos Schöldström Skämt. 122.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; en dylik överbyggnad påminner till det yttre om en (rund) lanterna] (†) arkit. (på en byggnad anbragt) torn- l. kupolliknande mindre överbyggnad, vanl. försedd med fönster på alla sidor; lanternin. Carlberg SthmArchitCont. C 2 b (1740). Kyrkotornet (på Örebro kyrka) är Modernt, med en Cuple och lanterne. Palmstedt Res. 5 (1778). TT 1878, s. 203. Höjer Sv. 2: 1484 (1881).
3) [efter motsv. anv. i t. o. eng.] (numera föga br.) tekn. apparat som användes vid ångfärgtryck av tyger; ångkista. Almström KemTekn. 2: 486 (1845). UB 5: 531 (1874).
4) [jfr fr. lanterne à mitraille, karteschhylsa] (†) visst slags skott, sannol. skrotskott vars hylsa liknade en lykta; jfr LANTERNING. Thet lille stycke (dvs. kanon), .. som .. man medt landtärne skiwthe kan. HFinlH 8: 267 (1555). G1R 29: 593 (1559). ArkliR 1563: 19 (1563).
Ssgr (i allm. till 1 b; sjöt.): A: (1 f) LANTERN-, äv. (numera knappast br.) LATERN-BILD. (lantern- 1894—1900. laterna- 1897) (i sht förr) laternamagikabild. FotogrT 1894, s. 45. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 132. —
-SKÄRM. (lantern- 1916 osv. lanterne- 1899. lanterns- 1917) anordning varigm en skeppslanternas ljus begränsas till viss sektor. TLev. 1899, nr 48, s. 3.
B (mera tillf.): LANTERNA-, äv. (numera knappast br.) LATERNA-BILD, se A.
C: LANTERNE-, äv. (numera knappast br.) LATERNE-HORN. (förr) (i st. för glas använd) hornskiva i skeppslykta; jfr BLYS-HORN. PH 3: 2226 (1745). Gynther Förf. 5: 45 (1858; efter handl. fr. 1847). —
-SKÄRM, se A.
D: LANTERNS-, äv. (numera knappast br.) LATERNS-ARM, r. l. m. anordning för fasthållande av skeppslanterna; jfr ARM, sbst. III 4 n. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-SKÄRM, se A.
Avledn.: LANTERNERA, v. [jfr (ä.) fr. lanterner] (†) till 1 a slutet: hänga (se HÄNGA, v. 2) (ngn) i en gatlykta. Kellgren (SVS) 6: 268 (1790; i fråga om fr. förh.). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 109 (1808). —
LANTERNISERA l. LATERNISERA, v. (lant- 1792. lat- 1871) (†) till 1 a slutet, = LANTERNERA. SP 1792, nr 286, s. 1 (i fråga om belgiska förh.). Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content