publicerad: 1941
LÅSA lå3sa2, v. -er, -te, -t, -t (VDAkt. 1671, nr 116 (: låser, pr. sg.), Därs. 1725, nr 166 (: låser, pr. sg.)) ((†) sup. -it Linder Regl. 134 (1882, 1886)); förr. äv. -ade (Stiernhielm WgL 110 (1663: Låsat, p. pf. n.), VDAkt. 1685, nr 148 (: lååsar, pr. sg.), Samtiden 1874, s. 234 (: låsade, ipf.; klandrat ss. felaktig form)); äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) LÄSA lä3sa2, v.1 -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr LÄSA, r. l. f.
Ordformer
(les- 1524—1621. lås- (låås(s)-) 1656 osv. läs- (läss-) 1528—1932)
1) föra kolven i ett lås (i bet. 1) så att ngt (t. ex. en dörr) blir fast tillhållet (o. bl. kan öppnas med nyckel l. dyrk); äv., med lås ss. obj.: bringa kolven i sådant läge att ngt fastlåses i ett visst läge; äv. i utvidgad anv., i sht med avs. på utrymme: tillsluta medelst lås; i förb. LÅSA UPP i fråga om det motsatta förfaringssättet. Låsa med dubbla slag, dvs. gm att vrida om nyckeln två ggr. Låste du (tamburdörren), när du gick? Låsa skrivbordslådorna, kofferten. Huset, våningen, köket är låst. Låsa vindsdörren, vinden med hänglås. Låsa en dörr l. dyl. i lås, dvs. så att låset (l. dörren osv.) kan öppnas endast med nyckel l. dyrk (o. icke gm att endast trycka ned handtaget l. dyl.). Skråordn. 316 (1546). Dhå hengde han (dvs. ett lås) der före (dvs. för dörren) och war icke läst. SkrGbgJub. 6: 69 (1587). Lästa Skryn, Skåp eller Kistor. Stiernhielm WgL 107 (1663). Den (dvs. porten) var läst i lås. Almqvist TreFr. 2: 123 (1842). Hon .. läste köket och tog nyckeln med sig. Knorring Torp. 2: 75 (1843). Läs dörren i dubbelt slag. Almqvist Ekols. 1: 111 (1847). Hallström Händ. 143 (1927). — jfr OLÅST. — särsk.
a) i uttr. låsa om sig l. ngn, låsa dörren (dörrarna) till det rum, hus l. dyl. där man (ngn) vistas; äv.: stänga in sig l. ngn. Så at .. iagh uthi ett annat huuss måste läsa om migh. VDAkt. 1671, nr 222. Engström Glasög. 51 (1911).
b) (†) i uttr. låsa ngn från ngt, gm att låsa dörren (dörrarna) till ett rum l. dyl. hindra ngn att få tillträde dit. ÄARäfst 189 (1596).
c) (numera bl. ngn gg arkaiserande) med avs. på person (l. kroppsdel): fängsla i bojor l. dyl. (som låsas l. smidas ihop); äv. i uttr. låsa i bojor o. d. (Stadstjänarna) læste honom om halss och föter. 2SthmTb. 1: 172 (1546). (Han) Blef .. förhörd, i fångahuset förder och läster. Münchenberg Scriver Får. 153 (1725). Rudbeck Borås. 15 (1776). Har man i bojor grymt låst din fot? Andersson Ratn. 70 (1892). särsk. (förr) oeg., i uttr. låsa fötterna under hästbuken, (ss. straff) låta ngn sitta upp på en häst o. därefter binda samman hans fötter under hästens buk. K. Byrger (lät) fånga Torkil Knutson .., läsa fötterne under hästebuken och förden til Stockholm. Schück VittA 2: 390 (i handl. fr. 1673). Möller (1790).
d) (i fackspr., numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om den tandformade del av en låsregel varpå nyckelaxet värkar, tillhållare; äv. i uttr. dubbel låsning (dubbla låsningar), om dylik tillhållare som möjliggör att låset låses med dubbla slag. 1 .. portlås med dubbla läsningar. Rothstein Byggn. 545 (1859). UB 6: 150 (1874).
e) bildl.: tillsluta, stänga; binda, fjättra; vanl. i p. pf. Een seeg och diup gyttia, dervthi det af jorden vpstigande wädret blijr inslutet och läst. Hiärne 2Anl. 209 (1706). Et Haf i bojor läst (dvs. isbelagt). Gyllenborg Bält 246 (1785). särsk. med avs. på kapital: fastlåsa (se d. o. 2 b). (Vissa tillgångar äro) för närvarande låsta, huvudsakligen i Haga nöjesfält. SvD(A) 1930, nr 260, s. 24.
2) (i fackspr., i sht tekn.) i mer l. mindre oeg. anv.: (med hjälp av särskild fjäder-, skruv- l. bromsanordning l. dyl.) hindra (ngt, i sht maskindel) att röra sig; äv.: fästa (ngt) så att det sitter orörligt. Brauner Åker 176 (1752). Att skrufven läses med många gängor. Palmstierna Artill. 151 (1872). NF 1: 791 (1876). Ledarskrufven och mataraxeln (i en gängskärningssvarv) kunna ej inkopplas samtidigt utan låsa hvarandra växelvis. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 40. — särsk.
a) (i sht förr) med avs. på vagnshjul (på hästfordon): bromsa medelst hjulhake, hjulsko l. dyl. (Utförsbackar i vilka) hjulen alltid lästes. MoB 5: 62 (1783). NF 5: 30 (1881).
b) järnv. med avs. på hjul (på lokomotiv l. järnvägsvagn): bromsa medelst bromsarna l. dyl. Hwasser HbLokF 36 (1865). Essén Vap. 135 (1917).
c) järnv. med avs. på spårväxel: regla medelst växellås l. dyl. PT 1905, nr 212 A, s. 2. Engström o. Carlson HlednTrafik. 22 (1917). Växellåset är afsedt att låsa växlar, som endast tid efter annan omläggas. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 63.
d) veter. i uttr. låst bog, om bog som är fast tryckt mot kroppen o. vars rörelseförmåga är ringa; vanl. i pl. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 9 (1836). Sjöstedt Husdj. 1: 61 (1859). Lästa bogar .. gör gången besvärad. Juhlin-Dannfelt 43 (1886).
e) idrott. vid boxning: utan handgrepp (se d. o. 2) fasthålla motståndarens ena arm (gm att trycka den mellan sin egen armbåge o. kropp) l. båda armar (gm att trycka dem mot hans kropp); äv. i uttr. låsa ngn. (Boxaren J. var) svårboxad och hård. Han låste mig med vänstern gång på gång. DN(A) 1934, nr 13, s. 13.
3) refl., om ngt som är sammansatt av sinsemellan sammanhörande, rörliga delar: förlora (den normala) rörligheten o. stanna i ett visst läge (därigm att förbindelsen mellan delarna bragts i olag); trassla till sig; i sht om maskiner l. maskindelar o. d. Rinman Jernförädl. 362 (1772; om järnkätting). Emedan vacuumbromsen hade ”låst sig”. SD 1900, nr 14, s. 1. Strindberg NSvÖ 1: 39 (1906; om käke). Styrinrättningen låste sig och bilen körde ned i älven. DN(A) 1929, nr 196, s. 11. — särsk. bildl.: stocka sig, ”köra fast”, gå i baklås (se BAKLÅS b). Allt regissörarbete går smordt och utan att låsa sig. NTIdr. 1898, Julnr s. 11. I sista stund låste sig .. underhandlingarna. SvD(A) 1933, nr 222, s. 3.
1) till 1: fästa (ngn l. ngt) vid ngt l. ngn medelst kedja l. dyl. o. hänglås l. annan låsanordning. Verelius 121 (1681). Han läser fast båtarne med stora hänglås. Envallsson SvenMaja 26 (1789). Högberg JesuBr. 2: 193 (1915). särsk. (i sht i högre stil) bildl.: binda, fjättra (se fjättra, v. 2). Tegnér (WB) 8: 19 (1837). Häpnaden låste för ett ögonblick fast allas tungor. Essén Doll. 244 (1917).
2) (i sht i fackspr.) refl., till 3: sätta sig fast (ngnstädes); fastna. JernkA 1866, s. 291. För att förhindra att .. (linan) låser fast sig i nedersta spöringen. Hammarström Sportfiske 169 (1925). HantvB I. 2: 216 (1934). särsk. (i högre stil) bildl. Sjukdomen (hade) .. läst sig fast i hans .. leder. Hagström Herdam. 2: 128 (1898). —
LÅSA IGEN10 04. [fsv. läsa igen] till 1: gm låsning stänga l. tillsluta (ngt). Upp. 20: 3 (NT 1526). Han haffuer .. latit läse clöstren igen. G1R 6: 367 (1529). Hallström NNov. 35 (1912). jfr igenlåsa. särsk.
a) i uttr. låsa igen om sig l. ngn (l. ngt), låsa dörren (l. dörrarna) till det rum (l. hus osv.) där man l. ngn (l. ngt) befinner sig. Lælius Jungf. D 2 a (1591). Geijerstam LycklMänn. 81 (1899).
b) (i högre stil) bildl. Posten 1769, s. 1114. Den bittra tystnaden hade läst igen hennes läppar. Lundgren MålAnt. 2: 133 (1872). —
LÅSA IN10 4. till 1: innesluta l. instänga (ngn l. ngt) i låst rum o. d. BtFinlH 2: 183 (1565). (Sekreteraren) läste .. in protokollerna i skåpet. Topelius Fält. 5: 426 (1867). jfr inlåsa. särsk.
LÅSA INNE10 32. [fsv. läsa inne] till 1, = låsa in. Ey läser man .. (Guds ord) inne j skrijn eller kisto. LPetri 1Post. a 7 a (1555); jfr b. GullbgDomb. 22/5 1637. jfr innelåsa. särsk.
LÅSA NED10 4 l. NER4. till 1: lägga ned (ngt) i en koffert, byrålåda o. d., som därpå låses. Adlerbeth FörslSAOB (1798). jfr nedlåsa. —
LÅSA TILL10 4. till 1: låsa igen. Brahe Kr. 57 (c. 1585). Huset lästes starkt till. Bååth EgilS 93 (1883). jfr tillåsa. särsk.
b) (i vissa trakter) i pass., i uttr. öronen låsas till, det slår lock för öronen. Wigström Folkd. 2: 111 (1881). —
LÅSA UNDAN10 32, äv. 40. till 1: låsa in l. ned (ngt, så att det är undandraget åtkomst för andra). Sahlstedt (1773). Hirn Hearn Exot. 3: 161 (1904). jfr undanlåsa. —
LÅSA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. läsa up] till 1: medelst nyckel, dyrk o. d. öppna låset till (ngt); äv. med lås ss. obj. OPetri Tb. 20 (1524; uppl. 1929; med avs. på ett slags pänningkista). (Han) wille icke läsza porten vp. Dens. Kr. 189 (c. 1540). Törning 135 (1677; med avs. på lås). Lås opp, ty annars bryter jag mig in. Hagberg Shaksp. 3: 104 (1848). särsk.
a) (i högre stil) bildl. Predicanterne läsze op himmelen för them, .. som (osv.). Carl IX Cat. R 3 a (1604). Lucidor (SVS) 298 (1673). Tegnér (WB) 2: 37 (1810).
b) oeg., om avlyftande av spärrhake l. dyl.; jfr lås 2. Han läste upp ett folioband, / I lås af messing slutit. Franzén Skald. 1: 280 (1793, 1824). Engström 5Bok 19 (1910). —
LÅSA UTE10 32. till 1: med avs. på person: låsa en dörr l. dyl. så att ngn icke har tillträde till ett rum l. dyl., utestänga. Wallquist EcclSaml. 5—8: 139 (1643). Han låser henne ute. VDAkt. 1725, nr 166. jfr utelåsa.
Ssgr (Anm. Ssgr med förled av typerna LÅS- (LÄS-), LÅSE- (LÄSE-) äro upptagna under LÅS): LÅSNINGS- resp. LÄSNINGS-ANORDNING~020. särsk. (i fackspr.) till 2. Nerén HbAut. 1: 157 (1911). —
Avledn.: LÅSBAR, adj. som kan låsas.
2) (i fackspr.) till 2. TT 1896, M. s. 93. Skottkärror af järn .. med tipp- och låsbar korg. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 98. —
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content