publicerad: 1941
LÅS lå4s, n. (G1R 10: 271 (1535) osv.), äv. (i vissa trakter) r. l. m. (BtFinlH 4: 212 (1563: låtzer, pl.), HovförtärSthm 1577 B, s. 110 (: stugw lås) osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =, ss. r. l. m. -ar ((†) -er BtFinlH 4: 212 (1563), ConsEcclAboP 316 (1659)). Anm. Förr förekom i prep.-uttr. ngn gg den gamla dativformen låse, t. ex. Lychnos 1937, s. 143 (c. 1535), DombRegnaSkedvi 7/9 1604.
Ordformer
(laas 1521. los 1705. låes(s) 1556—1684. lås (låhs(s), låås(z) o. d.) 1527 osv. låtz 1563)
Etymologi
[fsv. las, m. o. n.; jfr fd. las, d. laas, m. o. n., nor. lås, m. o. n., isl, láss, m., lás, n., mnt. lōs; av ett germ. lamsa- l. lansa-, avledn. till stammen i sv. dial. lamm resp. lan, (del av) gångjärn (se LAN, sbst.1). — Jfr LÅSA]
1) mekanisk anordning (vanl. bestående av en l. flera kolvar som vid igenlåsning skjutas fram o. vid öppnande skjutas tillbaka) medelst vilken en dörr, ett lock o. d. kan fast tillslutas l. stängas l. varmed (delar av) föremål fasthållas; vanl. om dylik anordning som bringas att fungera medelst nyckel l. särskilt handtag. Dyrkfritt lås. Lås som öppnas utan nyckel, dvs. kombinationslås. Sätta lås för (källar)-dörren l. källaren, i sht i fråga om hänglås. Instucket lås (i fackspr.), instickslås. Enkelt l. tyskt lås, lås med en inskärning på regeln; motsatt: dubbelt lås (se DUBBEL, adj. 1). Franskt lås, dubbelt lås. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Han .. hade nyklar tiill låsarne. SkrGbgJub. 6: 69 (1587). Intet låås gifs, .. som icke kan läsas up med dyrck. Polhem Invent. 48 (1729). Almroth Karmarsch 625 (1839). Till .. (skrålådan) hörde vanligen tre lås. Ambrosiani SvSkråämb. 21 (1920). HantvB I. 2: 298 (1934). — jfr BALANS-, BOKSTAVS-, BOM-, BULT-, CYKEL-, DORN-, DUBBEL-, DÖRR-, HAK-, HÄNG-, IN-, INNAN-, INSTICKS-, KAMMAR-, KIST-, KLINK-, KNÄPP-, KOLV-, KOMBINATIONS-, KONST-, KUBBA-, PATENT-, POLHEMS-, RING-, STOCK-, SÄKERHETS-, TASK-, UT-, UTAN-LÅS m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Ondt lijta på dhen låås, som hwar man haar nyckel til. Törning 122 (1677). Silfwernycklar och Guldhdyrckar läsa alla låsar vpp. Dens. 135. Det behöfves inte stort lås för öde hus. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. (förvara o. d. ngt) under, äv. inom, förr äv. innan lås, (förvara ngt) i medelst lås tillslutet utrymme o. d.; särsk. i uttr. under kronans lås, dvs. så att bl. en statens tjänsteman har tillgång till låsets nyckel (nycklar). LPetri 1Post. T 1 a (1555). ConsAcAboP 1: 457 (1650: innan). Spegel Pass. 111 (c. 1680: innom). Sådan ingång, som är .. ställd under kronans lås. SFS 1905, nr 37, s. 4. Döss o. Lannge 1020 (1915). — jfr INOM-LÅSES. — särsk.
β) [jfr liknande uttr. i fsv. lagspr.] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i förb. med nyckel (l. nycklar); särsk. i uttr. ha ngt under lås och nyckel, ha ngt i förvar (o. ansvara för det). Han hade aldrig godzet vnd[er] sin lååsz och nyclar. OPetri Tb. 178 (1527; uppl. 1929). jfr: (Hustrun) var (enl. landskapslagarna) gift till lås och nycklar, och förvaltade derföre den inre hushållningen. Nordström Samh. 2: 60 (1840).
c) [jfr motsv. anv. i d., nor. o. isl.] i vissa uttr., övergående i bet.: tillstånd(et) att vara låst; särsk.
α) i fråga om dörr o. d.; i sådana uttr. som vara, gå, slå i lås, vara låst resp. falla igen o. stängas av sig själv medelst låskolven. Dören gick i låås. VRP 1645, s. 76. (Göran) frågades om döran war i låås. ConsAcAboP 2: 432 (1663). Hedin Pol 2: 193 (1911). jfr BAKLÅS a. särsk. i oeg. anv., om ett föremåls rörliga delar: fastlåsas. En papperssax, hvars käftar gått i lås af rost. Strindberg RödaR 12 (1879). Mården är af det slaget, att käften går i lås när han biter. Engström Lif 54 (1907).
β) i sådana uttr. som slå, smälla en dörr o. d. i lås, hastigt stänga en dörr osv. o. låsa den; slå igen en dörr, så att den går i lås; vrida nyckeln i lås, vrida om nyckeln så att dörren osv. låses. Dom. 3: 23 (Bib. 1541). Hon smäller dörren i lås, och tar nyckelen ur. Pilgren FigBröll. 44 (1785). (Han) vred .. i lås nyckeln till dörren åt förstugan. Cronholm Minnesbl. 199 (1908).
γ) (†) oeg., i uttr. som beteckna att det slagit lock för öronen (se LOCK, sbst.2 g); särsk. i uttr. öronen (l. örhinnorna) flyga l. springa i lås, det slår lock för öronen. I ett sällskap, der hon så tappert höll målron vid makt, att flere örhinnor sprungo i lås. Törneblad Julkl. 17 (1812). Topelius Fält. 1: 124 (1853: flugit). Skomakarpojkar med öronen i lås af deras mästares örfilar. Därs. 5: 184 (1867).
δ) (ngt vard.) bildl., i uttr. gå i lås, om försök l. företag o. d.: gå efter beräkning; låta sig göra, lyckas (se d. o. 2 a); förr äv. om önskan: uppfyllas. Allt gick (väl) i lås. Tersmeden Mem. 4: 172 (1762). Er önskan .. skall riktigt gå i lås. Remmer Theat. 1: 14 (1814). Hur er plan skall gå i lås. CVAStrandberg 2: 277 (1860). Det gick inte .. i lås med bankdirektörens planer. Essén Vap. 26 (1917).
d) (i sht i vitter stil; se dock α) bildl.; jfr c δ. Hans egnaste jag, som .. är nyckeln till det innersta låset för hans inre verld. Verd. 1889, s. 43. — särsk.
α) (vard.) i uttr. sätta (ett) lås för munnen (på ngn) l. för ngns mun l. dyl., tiga, vara tyst resp. hindra ngn att tala, förmå ngn att tiga, sätta ”munlås” på ngn. För min tunga är ey satt lååss. Messenius Disa 18 (1611). RP 6: 236 (1636). Tyst, tyst! drottningen kommer: nu är det bäst att sätta lås för munnen. Bergstedt Vikr. 50 (1846). Högberg Vred. 2: 76 (1906). jfr: O at iach kunde settia itt låås på min mund. Syr. 22: 27 (”23”) (öv. 1536). jfr MUN-LÅS.
γ) om befästning l. dyl. som avser att hindra en fiende att få tillträde till bakomliggande landområde l. dyl. (Stockholm) är Huwodet och endels låset for hela Swerige. G1R 10: 271 (1535). 3SAH 17: 92 (1902; om Bodens fästning).
2) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv., om anordningar som i ngt avseende, i sht gm att (i visst läge) fungera ss. spärr, erinra om lås (i bet. 1). — jfr ANKAR(E)-, ARMBANDS-, BAJONETT-, BOGSPRÖTS-, BRO-, BÄNK-, KEDJE-, KLOCK-, KRAN-, KYSKHETS-, KÄTTING-, LIN-, OLJE-, VATTEN-LÅS m. fl. — särsk.
a) mil. o. jakt. om avfyringsanordning på (eld)handvapen, i sht av äldre konstruktioner. G1R 19: 114 (1548). ReglRustmäst. 1744, s. 3 a. (Man bör) aldrig (då man bär bössa) gå med spänt lås. Greiff Jagt 58 (1828). EldhandvFältartill. 1887, s. 6 (på karbin). Alm VapnH 21 (1927; på armborst). jfr BÖSS-, FLINT-, FYR-, HAKA-, HJUL-, KEDJE-, KNALL-, LUNT-, PERKUSSIONS-, RÖR-, SINT-, SLAG-, SNAPP-LÅS m. fl. särsk. i utvidgad anv., om likartad anordning på sjöartilleripjäs; i ssgn KANON-LÅS.
b) mil. på vissa artilleripjäser: mekanism varmed luckan (då den öppnas l. slutes) fastlåses vid kammarskruven l. pjäsen. LbArtill. 24 (1892).
c) sjöt. om anordning som fasthåller rodret på dess plats. Engström Skeppsb. 28 (1889). jfr RODER-LÅS.
d) (i fackspr.) vid stapelavlöpning: anordning varigm avlöpningssläden med fartyget kvarhålles på avlöpningsbädden (resp. gm vars lossande avlöpningssläden jämte fartyget glider ned i vattnet). Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Topelius Vint. II. 2: 20 (1882). VFl. 1908, s. 109.
e) i sht skeppsb. om nagel l. kil o. d. varigm tvenne timmer, plankor l. dyl. sammanfogas på längden (laskas). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
f) (förr) bärgv. i konstgång: anordning varigm stängerna äro fästa vid varandra, stånglås. JernkA 1822, s. 174. Därs. 1823, s. 155. jfr STÅNG-LÅS.
g) (i vissa trakter) fisk. om anordning varigm en strömmingssköt i vissa fall fasthålles vid en förankringslina (”nerränning”). Arwidsson Strömm. 37 (1913).
h) på vissa slag av huggna stenar (ss. betäckningsstenar, kajstenar o. d.): anordning (bestående av utsprång på en viss kant av en sten som svarar emot inhuggningar i en kant på en annan sten) varigm stenarna kvarhållas i ett visst läge inbördes (”låsas”); äv. om motsvarande anordning på betongblock. SDS 1900, nr 115, s. 1. TLev. 1901, nr 45, s. 4. jfr STEN-LÅS.
i) zool. hos vissa musslor o. armfotingar: anordning varigm de bägge skalen äro förbundna med varandra (vanl. bestående av ”tänder” på det ena skalet som skjuta in i däremot svarande gropar i det andra skalet). SNilsson (1824) hos Berzelius Brev 14: 30. SvUppslB 2: 353 (1929; hos armfotingar).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa ssgr kunna äv. anslutas till LÅSA. I dessa förekom förr ngn gg äv. formen läs- (läse-), motsv. läsa, v.1)
-ANORDNING~020. —
(2 i) -BAND. zool. på musslor: elastisk valk som går från den ena skalhalvans låsrand till den andras. Alm. 1862, s. 37. —
(2 a) -BETÄCKARE, r. l. m. (i sht förr) mil. o. jakt. på eldhandvapen av äldre konstruktion: hölje (oftast av läder) avsett att skydda lås (o. fängkrut) mot inträngande fukt. Leijonflycht (1827). —
-BLOCK.
1) (förr) till 2, om black (se black, sbst.1 1) som var försedd med låsanordning. Tiden 1848, nr 208, s. 4.
2) (i fackspr.) till 2 h, om (hugget) stenblock, betongblock l. dyl. försett med lås. TT 1894, Byggn. s. 30. Därs. 1897, Allm. s. 185. —
-BLÄCK.
1) (numera föga br.) tekn. till 1: (tunn) plåt av metall, avsedd att användas vid tillvärkning av lås. Bergv. 3: 523 (1775). Eneberg Karmarsch 2: 229 (1861).
2) tekn. till 1: den flata yttersidan av stommen på ett lås; äv. om bläck vari nyckelhålet till ett lås är anbragt; äv. om den i dörrpost, bordsskiva l. dyl. infällda plåt i vars hål låskolven på en dörr osv. vid låsning ingriper. König Mec. 163 (i handl. fr. c. 1710). Låsblecket, hvaruti nyckelhålet är anbragt. Rothstein Byggn. 502 (1859). 2SvKulturb. 1—2: 104 (1934; till kistlås).
3) (i sht förr) mil. o. jakt. till 2 a, om stommen av ett gevärslås, vid vilken de övriga delarna äro fästa o. som medelst skruvar fasthålles vid gevärets stock. VetAH 1740, s. 255. Alm VapnH 49 (1927). —
-BORR. (lås- 1579—1682. låse- 1582) [elliptiskt för låstappsborr] (†) för uppborrande av hål i en låstapp. VinkällRSthm 1579. BoupptSthm 14/8 1682. —
-BROTT. (lås- 1638—1687. låsa- 1602. låse- 1696) (†) om förhållandet att ett lås brytes upp l. är uppbrutet. (Intet) låsabrott fines i Kyrkian ell[er] på Kistan. HammarkDomb. 2/6 1602. FörarbSvLag 4: 397 (1696). —
-BRÄKEN. [jfr fjätter-ört] bot. ormbunken Botrychium lunaria (Lin.) Swartz; äv. ss. namn på släktet Botrychium Swartz; jfr -gräs. Fries BotUtfl. 3: 210 (1864). Dens. Ordb. (c. 1870; om släktet). —
-BYGEL.
(2 a) -BÅGE. [jfr d. laasbue, isl. lásbogi] (förr) pilbåge som hölls spänd (o. avfyrades) medelst en låsanordning, armborst; motsatt: handbåge. Peringskiöld Wilk. 213 (1715). Alm VapnH 33 (1927). —
-BÄNK. (förr) (väggfast) bänk (se d. o. II) vars förvaringsrum var försett med låsanordning. Rudbeckius Dagb. 151 (1630). En lååssbänck medh tu rum tuå låss och nycklar. BoupptSthm 3/12 1659. —
-CYLINDER. särsk. till 2 a, i handeldvapen av äldre konstruktion; jfr cylinder 3. EldhandvSkjutsk. 2: 116 (1877). —
-FJÄDER. fjäder (se d. o. II 1) som håller kolven i ett lås i ett visst läge. Schultze Ordb. 1120 (c. 1755). —
(2 h) -FOG. (i fackspr.) på vissa huggna stenar: fog försedd med lås. Bildmark Entrepr. 94 (1921). —
(2 i) -GROP. zool. på vissa musslor o. armfotingar, om de fördjupningar på ena skalets kant som svara mot ”tänderna” i det andra skalets kant; jfr -tand. NF 9: 1126 (1885). —
-GRÄS. (lås- 1659 osv. låse- 1638—1745) [jfr fjätter-ört] bot. = -bräken. Franckenius Spec. D 1 a (1638). 2NF 20: 748 (1914; om släktet Botrychium). —
-GÅNG; pl. -ar. (lås- 1731 osv. låse- 1665)
-HAKE. särsk. [efter t. schlosshaken] till 1: järnbläck i dörrpost o. d. vari låskolven vid dörrens osv. låsning går in. Wikforss (1804; under schloszhaken). —
(2) -HASP. (†) hasp (varmed ngt låses). VGR 1772, Verif. s. 388. Ambrosiani DokumPprsbr. 332 (i handl. fr. 1839). —
-HUS. (i fackspr.) den (av järnbläck, gjutjärn l. dyl. förfärdigade) del av ett lås vari mekanismen är innesluten. ArbB 212 (1887). —
-INFÄLLNING~020. särsk. (förr) vapenhist. till 2 a, konkret, om fördjupning i gevärsstocken avsedd att ge plats åt låset. SFS 1830, s. 832. —
(2 a slutet) -KAPELL. (förr) sjöartill. skyddskapell till en kanons slaglås. Platen Glascock 2: 24 (1837). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-KEDJA, förr äv. -KED, r. l. f. (lås- 1788 osv. låsa- 1909) särsk. till 2.
a) (numera i sht i skildringar av ä. förh.) om (hals)kedja av guld l. silver, försedd med låsinrättning (så att kedjans båda ändar kunna förenas med varandra). LdVBl. 1822, nr 29, s. 3. Fatab. 1913, s. 75 (ss. fästmansgåva i Delsbo).
b) (förr) bärgv. kedja utgörande del av en skruvanordning, avsedd att vid utbyte av en storstång i en stångrad användas för att uppspänna stångraden, så att hoplåsning kan ske. Rinman 1: 1025 (1788). —
-KISTA.
(2 b) -KLACK. artill. på kanon: klack (se klack, sbst.2 1) varmed låskolven kan hållas i visst läge. Ramsten 58 (1866). —
-KLINKA, r. l. f.
2) (i fackspr.) till 2, om låsanordning (spärrhake l. dyl.) varmed ngt fasthålles i ett visst läge. Rinman 2: 883 (1789; på stånggång). TSjöv. 1890, s. 130 (för fastlåsning av handtaget på kanons avfyringsinrättning). —
(2) -KLOSS. skeppsb. på träfartyg: de småtimmer (”karvlar”) som infällas i skeppets längdriktning emellan däcksbalkarna i närheten av skeppssidorna (så att varje balk kvarhålles orubbad på sin plats). Röding SD 48 (1798). Nilsson Skeppsb. 221 (1932). —
(2) -KNAPP, r. l. m. mil. på vissa uniformsmössor av äldre modell: visst slags knapp varmed en s. k. paradplåt kunde fästas på mössan. SD(L) 1895, nr 137, s. 8. TLev. 1905, nr 18, s. 1. —
-KOLV.
2) (i fackspr.) till 2: maskindel (”kolv”) med vars hjälp en maskins rörelse kan avstannas. TT 1895, M. s. 31.
3) artill. till 2 b, på kanon av äldre modell: kolv som vid avfyring fastlåser slutstycket vid eldröret. UFlott. 3: 73 (1906). Därs. 85. —
(2) -KRAN. (lås- 1853—1917. låse- 1585) kran (se d. o. 4) försedd med låsinrättning. VinkällRSthm 1585. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-MAKARE. (förr)
-PATRON, r. l. m. (i sht i fackspr.) ett slags portativt lås (bestående av en cylinderformad metallhylsa försedd med nyckelhål); äv. om den i ett s. k. patentlås (ss. yalelås o. d.) befintliga cylinderhylsan som kringvrides med den däri införda nyckeln. SvPostv. 83 (1924). —
-PLATTA, r. l. f. särsk. (i fackspr.) om den flata, utåt synliga yttersidan av ett låshus; jfr -bläck 2. GHT 1897, nr 26, s. 2. —
-PLÅT. (lås- 1853 osv. låsa- 1541. låse- 1555) särsk. (i fackspr.) = -bläck 1, 2. VaruhusR 1541 (bet. oviss). HantvB I. 2: 299 (1934). —
(2) -PUNG. (lås- 1733—1885. låse- 1571) (†) pänningpung försedd med låsanordning. TullbSthm 13/6 1571. Wadman Saml. 1: 12 (1817, 1830). —
-PÄNNINGAR, pl. (lås- 1669—1803. låse- 1683) (förr) kam. avgift som erlades åt fångvaktare av den som slogs i bojor resp. befriades från dem; äv.: i uttr. lås- och fjätterpänningar. Barckhusen Cotossichin 126 (1669). LMil. 1: 276 (1683). ÖfverståthEmbIVaktm. 1803, s. B 3 a. —
(2 i) -RAND. zool. hos vissa musslor o. armfotingar: den övre randen av skalet, där låset är beläget. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 271. Sundevall Zool. 134 (1841). —
-REGEL; pl. reglar; l. -RIGEL. låskolv; särsk. på (dörr)lås: kolv som håller till dörren osv. bl. då låset är reglat (med nyckel); jfr fall-regel, sbst.1 Holmberg 2: 355 (1795). Rothstein Byggn. 502 (1859). —
-RING. särsk.
1) till 2; på automobil: öppen, fjädrande ring avsedd att fastlåsa ngn del (t. ex. glaset i en strålkastare) i ett bestämt läge. Nerén (1930).
2) till 2: ringformad bricka, mutter, maskindel l. dyl. avsedd till fastlåsning (”säkring”) av ngt. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 193. Nerén BilB 3: 241 (1928).
-SKRUV. (lås- 1682 osv. låse- 1571)
2) tekn. till 2: skruv som fasthåller (”säkrar”) en maskindel l. dyl. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 193.
3) till 2 a: lång, genomgående skruv som fasthåller låset vid stocken på ett gevär. Leijonflycht (1827). —
-SMED. (lås- 1548 osv. låsa- 1538—1611. låse- 1552—1703)
-SPANN, se C. —
-SPIK. (i fackspr.) spik med platt huvud varmed (dörr)lås fastsättes; äv. koll. Enkel, dubbel låsspik, om kort resp. lång låsspik. BoupptVäxjö 1748. 4200 st. enkel Låsspik. VGR 1806—07. —
(2) -TAPP. (lås- c. 1580 osv. låsa- 1538. låse- 1640—1652. läse- 1640)
1) (†) tapp med kran på tunna, ankare o. d.; jfr hane-tapp. VarRerV 29 (1538). WoJ (1891; bet. oviss).
2) (i sht i fackspr.) tapp (sprint o. d.) varmed en maskindel o. d. fasthålles i visst läge. Högberg Jim 106 (1909). —
(2) -TASKA. (lås- 1546—1548. låse- 1584) [y. fsv. lasa taska (HSH 18: 264 (1525))] (†) väska försedd med låsinrättning. Skråordn. 319 (1546). TullbSthm 23/10 1584. —
-TENLIKA. (†) = -spik; särsk. i uttr. hela, halva, dubbla låstenlikor, om låsspikar av olika storlek. BoupptSthm 1673, s. 307 b, Bil. (: halfua; Heela). Dubla Lås tenlikor. Rinman Jernförädl. 177 (1772). —
(2) -TUNNA, förr äv. -TYNNA, r. l. f. (lås- 1536—1681. låsa- 1590. låse- 1558—c. 1676. läse- 1638) [fsv. lasa tunna (ArbogaTb. 29)] (förr) tunna försedd med låsanordning l. ”låstapp”? TullbSthm 1536, s. 65 a. 1 Låås Tunna medh Vthan Låås. BoupptSthm 4/6 1681. —
(2 a) -TVÅNG. (förr) redskap som användes bl. a. vid söndertagning av ett gevärslås. SPF 1846, s. 179. Därs. 1855, s. 215. —
(1, 2) -TYP. —
B (†): LÅSA-BROTT, se A. —
-KEDJA, -PLÅT, -SMED, -TAPP, -TUNNA, se A.
C (†): LÅSE-BORR, -BROTT, se A. —
-BUCKLA, f. (-puck-) gm stansning l. dyl. bearbetad, kupig låsplåt(?); jfr buckla, sbst. 1 a, 2. GripshR 1546 —47. GripshInvent. 26/5 1547. —
-GRÄS, -GÅNG, -KRAN, se A. —
-LÄDER. läderbit avsedd att täta ”låskranar” med(?). VinkällRSthm 1579 (bland redskap använda vid tillvärkning av tunnor). —
-PLÅT, -PUNG, -PÄNNINGAR, -SKRUV, -SMED, se A. —
(2) -SPANN, r. l. m. (lås- 1655. låse- 1606—1756) hink försedd med låsanordning. GullbgDomb. 16/10 1606. TaxaInrLandTull. 1756, s. 25. —
-TAPP, -TASKA, -TUNNA, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content