publicerad: 1947
NÅ nå4, v., når, nådde nod3e2, nått not4, nådd nod4. vbalsbst. -ENDE.
Ordformer
(inf. akt. o. pr. ind. pl. nå (nhå, nåå) G1R 7: 183 (1530) osv. nåhe OxBr. 11: 437 (1631). nåhå RA II. 2: 141 (1617). inf. pass. noss OxBr. 5: 92 (1616). nåes RA II. 2: 3 (1616). nås (-åh-, -åå-) Gustaf II Adolf 472 (1612) osv. nååss OxBr. 5: 268 (1624). — pr. sg. når (-åå-) G1R 7: 184 (1530) osv. — ipf. nådde (-åå-) Girs J3 10 (1627) osv. — sup. nåt RA I. 2: 318 (1569), Nordenflycht QT 1745, s. 12. nått (-dt) OxBr. 5: 14 (1612) osv. — p. pf. nådd HC11H 14: 12 (1660: nådt, n.), Runeberg 5: 125 (1863) osv.)
Etymologi
[fsv. na, sv. dial. nå; jfr d. naa, mht. nāhen (t. (sich) nahen), närma sig, ävensom got. nēhwjan sik o. feng. genēhwian, närma sig; samhörigt med NA- (i NABO), NÅ- (i NÅGRANNE) o. NÄRA, adv. o. adj. — Jfr ERNÅ]
1) lyckas i sin strävan l. avsikt att komma fram till en viss plats dit man önskar komma l. hinna fram till viss person o. d. (som man söker l. följer efter o. d.); uppnå; hinna (se HINNA, v.2 2); med obj. l. måttsadverb l. med prep. till; äv. ngt allmännare, utan särskild tanke på att rörelsen är avsiktlig: komma till. Nå fasta landet. Nå hamnen (ofta bildl.). Hade the icke hugget sine espinge sigh ifrå, / The Swenske hade them wäl kunnet nåå. Svart Gensw. H 7 b (1558). Få dagar sedan vi nått rymden (dvs. öppna havet), blefvo vi anfallna af en förskräcklig storm. Ödmann Belin de la Liborlière 2: 260 (1809). Hur långt än öknen räckte, / (skall) du Jordanen nå till slut. Rydberg Dikt. 1: 8 (1877, 1882). Kämpande mot strömmen .. når han ändtligen efter oerhörda ansträngningar kanten af bryggan. Ödman VårD 1: 80 (1883, 1887). Lagerlöf Holg. 2: 303 (1907: nått till). När sommaren var slut, flyttade .. (lapparna) så långt neråt fjällen, att de nådde gränsen mellan barrskog och lövskog. Därs. 360. — särsk.
a) (†) anträffa (ngn som man söker). När Kyrckiotienaren icke är till at nhå: Moste man tå mz Herrans Natward haffwa fördragh. L. Paulinus Gothus ThesCat. 329 (1631).
b) om ljud, budskap, rykte o. d.: komma fram till; äv. i uttr. nå ngn med brev, telegram o. d., lyckas komma i kontakt med ngn gm brev osv. Adlerbeth Æn. 14 (1804). Till mitt öra nå, som ur grafvar, klagande toner. Stagnelius (SVS) 3: 69 (1817). År 1845 nåddes Europa af ryktet om märkvärdiga fynd. UVTF 12: 16 (1875). Det dröjde länge, innan någon underrättelse om Armfelts öde nådde dem (dvs. hans hustru o. barn). Tegnér Armfelt 2: 272 (1884). Bref, som aldrig nådde honom. Boheman Heyking (1903; boktitel). Hon undrade och funderade hur hon skulle bära sig åt för att ännu kunna nå honom med ett tack. Lagerlöf Holg. 2: 450 (1907).
c) i fråga om ngns synförmåga o. d. Från Plogen, åth Skogen, / Så widt han nåår, / låt Oxen titta och glugga. Wivallius Dikt. 105 (c. 1642). De små .. badkåkarna radades upp så långt blicken nådde. Lundh Bleik 27 (1911). (†) Hwem dät mig gifwit har däss ansikt Iag äy når (dvs. får syn på). LejonkDr. 84 (1689).
2) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 1: komma fram (till ngt), uppnå, hinna (se HINNA, v.2 2). När kriget nått sitt slut. Nå slutet på sin bana. När han äntligen nått till sista sidan av boken. Ingenting därom har ännu nått (till) offentligheten (jfr 1 b). Nå ärans höjder. Så är thett ondt att strecke machten lenger än hon kan nå. G1R 14: 395 (1542). (All denna vedermöda) hafver ock nåt til monge andre potentaters undersåter um kring hele Östresiön och väl flerestädz. RA I. 2: 318 (1569). Nyantiken .. når sin höjdpunkt under 1800-talets början. Hahr ArkitH 457 (1902). Respekten för Jesus når längre och djupare än någon formel om honom. Söderblom StundVäxl. 1: 132 (1903, 1909). (†) Hr Svante Stenbock .., hvilken aff [ph]tisin ähr dödh bleffuen och mycket hårdt pärssat, för ähn han sin dödh nått haffuer. OxBr. 3: 260 (1632). — särsk.
a) (i skriftspr.) komma till l. uppnå viss ålder. Nå (till) mogen ålder. (Herre!) Lät them (dvs. brudparet) Säll liwa, til thes at The nåår / Nestoris Åhr. Lucidor (SVS) 216 (1672). Han hade sitt sextonde år ej nått. Runeberg 5: 91 (1860).
b) (i sht i skriftspr.) lyckas i sin strävan l. sitt arbete att komma fram till l. uppnå ett visst resultat l. förvärkliga en viss avsikt; komma upp l. fram till (ett visst mål); uppnå (ngt); ernå. Nå sitt mål l. sin avsikt. Nå åsyftad värkan. Nå påtagliga resultat. Nå ett storartat uppsving. Då äpplet nått sin fulla mognad. Nå en hastighet av 100 km i timmen. Enighet nåddes till slut om att förlänga handelsavtalet. Tidningen nådde snart stor spridning. Svart Gensw. I 7 b (1558). Nu haar Åtråån nåt hwadh han wil. Lucidor (SVS) 355 (1674). Den plastiska konst, som i Assyrien nådde en så hög grad af utbildning. UVTF 12: 89 (1875). Avtalet (gick) ut, utan att något samförstånd nåtts. Hellström Malmros 47 (1931). — särsk.
α) (†) övergående i bet.: förmå, mäkta, kunna; särsk. i uttr. nå att göra ngt (äv. utan att), rå med att göra ngt. Huilcket (dvs. att komma i besittning av det ryska väldet) andre potentater .. icke haffua kunne nådt eller förmådt. OxBr. 5: 14 (1612). (Om) Pastor primarius wore .. förhindrat, så at han sitt ämbete icke nådde skiöta. HSH 33: 292 (c. 1650). (Han) nåår .. och wähl exponera bötherna för henne. ConsAcAboP 5: 62 (1680).
β) (†) övergående i bet.: lyckas utvärka (ngt av ngn), uppnå. Så frampt man skall någod hoos dem nå. RP 1: 142 (1629). (Då) Germanus sågh, sigh på samma Möte icke kunna nåå, at Beläternas Dyrkan motte blifwa behollen. Schroderus Os. 2: 423 (1635). (Fursten) önskade .. at han kunde nå aff Kongl. May:tt then Nåden, at få .. wärfwa sigh 500 Swenske Soldater. Rålamb Resa 22 (1658, 1679).
3) (kunna) komma i besittning av (ngt), (kunna) skaffa sig l. få tag på l. få l. erhålla (ngt l. ngn), bekomma; ernå; vinna; med obj., förr äv. ngn gg med prep. till; numera bl. tillf. med anslutning till 2; förr äv. i uttr. nå och bekomma, nå och erhålla, nå och vinna. G1R 26: 548 (1556). (Mången) klagar, at ändogh hans Saak haffuer warit än en gång så godh, haffuer han dogh icke kunnat nåå til nogon Rätt. Schroderus Waldt 2 a (1616). Förnimmer, at E(rs) N(åd) int kan nåhe någon, som H. K. M. factorij ij Danzigh antaga vill. OxBr. 11: 437 (1631). Tå nu the Venetianers List och Falskheet bleeff vptäkt, kunde theras Legater alzingen fredh nåå. Schroderus Os. III. 1: 18 (1635). Arvidi B 1 b (1651: nhå och winna). Med en tryckande vält din tröskningslafve må jemnas, / Glattas med handen och nå af det sega leret sin fasthet. Adlerbeth Buc. 59 (1807). Så ”ville hon (dvs. Lotta Svärd) ha sin butik så ställd, / Att han nådde en styrketår.” Runeberg 5: 26 (1860). Om du har skammen att ha nått / mest guld i denna nord. Karlfeldt FlBell. 112 (1918). — särsk. [jfr uttr. klå och få] (i vissa trakter) i uttr. nå och klå, skaffa ihop (ngt), skrapa ihop. Taga alt hvad man kan nå och klå. Weste (1807). Allt vad .. (bortbytingen) kunde nå och klå satte han i sig. Dahllöf SagÄv. 1: 42 (1919).
4) i fråga om följden av ngns l. ngts utsträckning (höjd, längd, djup osv.).
a) kunna sträcka sig så långt att man kan vidröra l. gripa ngt som befinner sig på visst avstånd, räcka; äv. om föremål: röra vid. Ställ dig på tå, så når du nog (att ta) boken däruppe på hyllan. Jag når icke så långt. Lind (1749). Nå taket med yttersta fingerändarna. Murberg FörslSAOB (1793). När .. själva marken (skövlats) djupt under vad som någonsin nåtts av plogar. 3SAH 50: 10 (1940). Du kanske når botten. Känn efter. Suber RöttLjus 273 (1945). — särsk.
α) i utvidgad anv., i fråga om skottvidden av ett skjutvapen. Om han en Orre seer i högsta grane-topp, / Tå frestar han om eij hans byssa når tijt op. Spegel ÖPar. 48 (1705). Bössan når långt. Auerbach (1913).
β) (†) bildl., i uttr. icke nå tacken, icke ha gjort ngt som är att tacka för. ”Gud välsigne er!” sade Elisa. ”Når ej tacken, når ej tacken!” sade mannen. ”Hvad jag gjort är alls ingenting.” Callerholm Stowe 73 (1852).
b) vara så lång att man (med ngn kroppsdel) vidrör l. kan vidröra ngt som befinner sig på visst avstånd, räcka; ha tillräckligt stor utsträckning (höjd, längd, djup osv.) för att komma i jämnhöjd osv. med l. gränsa intill ngt l. uppnå visst mått, sträcka sig l. gå l. komma upp l. fram (till ngt); med prep. till l. obj. l. måttsadverbial. Han var så lång att han nådde ända till taket, när han stod rak. Nå ngn till axeln. Vatnet nådde til hakan på honom. Lind (1749). Endast vid Göta elfs utlopp nådde Vestergötland till hafvet. Geijer II. 4: 93 (1836). Jordens .. högsta kända berg når knappt 30,000 fot öfver hafsytan. Svensén Jord. 3 (1884). Under ett toppigt myggtält, som nådde taket. Heidenstam Alienus 1: 120 (1892). Fransarne på amien nådde nästan i golf. Hallström GHist. 49 (1895). särsk. (†) bildl., i fråga om jämförelse: vara jämgod l. i höjd med. Brask Pufendorf Hist. 177 (1680). Hans förtjenster nå icke fadrens. Nordforss (1805).
5) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) få tillfälle l. tid (att göra ngt), hinna med (ngt). Desse woro de, som fluxt upmodade Konungen i Dannemark til Krig emot de Swenske; föllo dock för änn de ändan der på se nådde. Girs J3 10 (1627). Förr än som man nådde Stormningen wärckeligen företaga .., hände thet sigh, at (osv.). Widekindi KrijgH 524 (1671). Lind (1749).
Särsk. förb.: NÅ FRAM0 4.
1) till 1, 2: (lyckas att) komma fram (till ngt); uppnå. 2SAH 58: 269 (1882). Den måttfullhet och det behag, som hvilar öfver allt grekiskt, nådde .. (romarna) aldrig fram till. AntT XI. 1: 48 (1890). Sedan når trädgårdsmästaren med ett par väldiga steg fram till en ny liten damm. Lagerlöf Holg. 2: 51 (1907). särsk. abs. till nå, v. 2: ha framgång. Han vill ge litet vänligt stöd åt dem som icke nått riktigt fram. Fröding Brev 242 (1895).
2) till 4: sträcka sig fram. Medelfingret nåår längst fram. Schroderus Comenius 262 (1639). Kolhuset nådde fram till verkstäderna. Lagerlöf Holg. 2: 115 (1907). —
NÅ IN0 4. särsk. till 1: (lyckas att) komma in. Hallström Skälmr. 97 (1906). Över Dalfors och Tungsen nådde vi in i Hälsingland. Böök ResSv. 152 (1924). —
NÅ NED0 4 l. NER4. till 4: räcka ned; sträcka sig l. komma ned. En kiortel som når ned på hälarna. Lind (1749). Detta berodde .. därpå, att solen sällan når så djupt ned som till botten af en smal gata. Geijerstam LycklMänn. 6 (1899). Konstigt att du inte når ner till marken, fast du är så förbaskat lång. Siwertz Låg. 126 (1932). —
NÅ TILL0 4.
1) (†) till 2 b α: förmå, mäkta. (A. Oxenstiernas) lefwerne, död och salige welkor effter döden, nåår iagh intet til at säya medh min Tungo. Emporagrius Oxenstierna Dedic. 3 b (1655).
2) (mera tillf.) till 4 a: nå. (Hon) tåkade (dvs. makade undan) .. spetorna i wadmalet, så at man kunde nå til med händerna. Verelius Gothr. 12 (1664). CVAStrandberg 1: 212 (1857; bildl.).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 6: räcka till, förslå. G1R 7: 183 (1530). Wor pungh wiil icke lenghe nå tiil att giffue them slig beszoldingh szom the haffua wele. Därs. 10: 188 (1535). Carlén Bull. 1: 356 (1847). jfr tillnå. —
1) till 1, 2: (lyckas) komma upp. Nordforss (1805). Innan kort nådde vi upp till Monte Sacro, ett gammalt förfallet kloster. Lundgren MålAnt. 1: 202 (1874). Innan jag nått upp till de tjugo. Wägner Norrt. 74 (1908); jfr nå, v. 2 a.
2) till 4: räcka upp (till ngt); sträcka sig upp l. gå upp (till viss gränslinje l. till visst mått); äv. bildl. Jag når inte upp till översta hyllan, där boken står. Store Steenar liggia på Marckenne, (antingen the nåå vp, eller liggia Jooltächte). Schroderus Comenius 83 (1639). Den lille var ej större än att han jemnt nådde upp till bordskanten. 3SAH 2: 142 (1887). Det kan dock ej nekas, att dess konstnärliga värde icke når upp i jämnhöjd med dess idévärde. Söderhjelm Runebg 2: 396 (1906; om dikten ”Landshövdingen”). —
NÅ UT0 4. särsk. till 4: sträcka sig ut (till l. från ngt). (Sprickorna) nådde ut till plåtens kanter. TT 1895, Allm. s. 141. Inom detta bälte har inlandsisen, som nådde ut från urbergsområdet i norr, avlagrat sitt leriga moränmaterial. SvGeogrÅb. 1929, s. 204. —
NÅ ÅT. (†)
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] till 4: kunna nå l. komma åt. Schroderus Dict. 264 (c. 1635). Jag når icke åt med handen. Sahlstedt (1773). Den tjudrade stuten hade gnagit allt hvad han nått åt. Skogman Eug. 1: 173 (1854).
NÅ ÖVER0 40. till 4: sträcka sig l. komma över (ngt); äv. bildl.: överstiga. Ibland är ett hus (i Visby) så lågt, att en person, som inte alls är lång, når över fönstren och i jämnhöjd med taket. Sandström NatArb. 1: 86 (1908). (Shaws) dramatiska arbeten nå redan öfver det andra dussinet. Vallentin London 506 (1912).
1) till 1. För dessa (målare) hade orienten och äfven Grekland legat utom nåhåll, en resa dit var allt för tidsödande. Nordensvan KonstH 162 (1900).
Avledn. (till 1, 2): NÅBAR, adj. som kan nås. Tavaststjerna Marin 122 (1890). Det förhållandet, att ibland endast den ena sidan af ett psykofysiskt förlopp är direkt nåbar för undersökning. Vannérus WundtPsyk. 378 (1896). Samma i möjligaste mån nåbara ideal för liv och hållning för alla individer. Almquist VärldH II. 1: 205 (1931). jfr onåbar.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content