publicerad: 1950
OLIV ωli4v, äv. ol-, r. l. m. l. f. (TRudeen Vitt. 145 (c. 1694) osv.) ((†) n. Björnståhl Resa 1: 151 (1770)); best. -en; pl. -er ((†) -en KryddRSthm 1541, s. 43, Lundberg Träg. 157 (1754); best. olivren Adlerbeth Buc. 74 (1807)); förr äv. OLIVA, f.; anträffat bl. i pl. -or (Gl2Mos. 22: 29 (Bib. 1541)) samt ss. förled i ssgr; förr äv. OLIVER, r. l. m. l. f. (Widegren (1788), DA 1824, nr 70, s. 6) l. n. (Lind (1749)); pl. =.
Ordformer
(oliv (-if, -iw) c. 1694 osv. olive 1770—1791. olive- (-i(ff)ue-, -ifve-, -iwe-, -ivæ-) (i ssgr) 1541 (: Oliue lööff)—1933 (: oliv(e)bladet). oliven, sg. best. 1790 osv. oliven (-uen), pl. 1541—1754. oliven- (-ijffwen-, -ifven-, -i(f)wen-) (i ssgr) 1667 (: Olijffwenfärg, adj.)—1801 (: Olivenolja). oliver, sg. 1738—1824. oliver (olii-, olij-, -(ff)uer, -f(v)er, -(f)wer), pl. 1540 osv. oliver- (i ssgr) 1755 (: Oliver-Sauce)—1863 (: Oliversås). oliuo- (i ssgr) 1541 (: Oliuo kernar, oliuoträä). oliuor, pl. 1541)
Etymologi
[fsv. oliva (ss. förled i ssgr), y. fsv. oliva (PMSkr. 400); jfr fd. oliuæ (ä. d. oliv o. olive, d. oliven), isl. olifa, oliva, olifi, mnl. olive (holl. olijf), mht. olīve (t. olive), meng. oliue (eng. olive), ffr. o. fr. olive; av lat. oliva (äv. olea), om trädet o. frukten, av gr. ἐλαία, (frukt av) olivträd. — Jfr OLEUM, OLJA, sbst.]
1) olivträd. Lundberg Träg. 157 (1754). Sedan urminnes tider odlas oliven för den fina olja som utvinnes ur dess .. frukter. GHT 1942, nr 9, s. 10. — särsk. [jfr 2] (i vitter stil, mindre br.) om olivträdet ss. symbol för freden; äv. oeg. l. bildl. 2SAH 5: 108 (1808). Under fredens oliver skulle nu de djupa sår läkas, som tillfogats (Sverige). Rydqvist StatsekonBetr. 122 (1865).
2) (i vitter stil, numera mindre br.) om kvist l. gren l. blad av olivträdet ss. symbol för freden; äv. oeg. l. bildl.; jfr OLIV-BLAD, -LÖV. TRudeen Vitt. 145 (c. 1694). Med svärdet i den ena och oliven i den andra handen. Franzén Minnest. 1: 337 (1820). (K. XIV J.) hafver bevärdigats af Herren, att bära fridens oliv till våra bygder. Rundgren Minn. 2: 96 (1864, 1883).
3) (i sht i fackspr.) om (virke av) olivträ. Snoilsky 2: 287 (1881). HantvB I. 2: 30 (1934). — särsk. [jfr 2] (föga br.) bildl., ss. symbol för freden. (K. XIV J:s härförarstav) skulle .. förbytas till en spira af oliv. Atterbom Minnest. 1: 305 (1844).
4) den ätliga frukten (eg. en stenfrukt med oljerikt kött) av olivträdet (särsk. av den odlade formen Olea europæa Lin. var. sativa DC.); äv. kok. om på visst sätt (t. ex. gm insaltning) beredda dylika frukter; i sht förr äv. koll. 2VittAH 8: 110 (1540). Oliuer medh ätickie må brukas wid maat. BOlavi 105 b (1578). DA 1824, nr 70, s. 6 (koll.). VaruhbTulltaxa 1: 45 (1931). — jfr MYSK-OLIV.
5) om föremål som till formen liknar en oliv (i bet. 4); särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. nylat.] anat. om var särskild av de två bildningar som sitta vid sidan av två bakom hjärnbryggan liggande pyramidformade kroppar (pyramiderna) tillhörande förlängda märgen. Retzius BrFlorman 45 (1826). Man (torde) med skäl kunna anse oliverna vara centralorganer för mim- och tal-rörelserna. TLäk. 1835, s. 248. Svenson Sinnessj. 22 (1907).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (i fackspr.) i glas: (gm slipning åstadkommen) kortare käl med avrundade ändar; vanl. i pl. 2UB 7: 278 (1903). MeddÖgFm. 1933—34, s. 117.
6) [delvis ellips av OLIV-FÄRG] (i sht i fackspr.) färg(nyans) som liknar olivens. VetAH 1791, s. 307. (Vid färgningen) får tyget en vacker Oliv. Retzius FlOec. 407 (1806). SvD(A) 1933, nr 238, s. 9. — särsk. ss. predikatsfyllnad närmande sig adjektivisk anv. Hennes hy var blek oliv. Åkerhielm GamlRoman 142 (1907).
(1) -BLAD. (oliv- 1788 osv. olive- 1690—1933) blad av olivträd; ofta (i sht i vitter stil) ss. symbol för freden l. för hoppet (utgående från berättelsen i 1Mos. 8 om duvan som utsläpptes från Noaks ark o. återvände med ett olivblad ss. tecken på att syndafloden givit vika); äv. oeg. l. bildl.; jfr -löv, ävensom olje-blad. Gröne Oliwe-Bladh. Rålamb 13: 174 (1690; med medicinell anv.). Jändel Sång. 70 (1921; bildl.). —
(4) -BRUN. (oliv- 1805 osv. olive- 1805—1870. oliven- c. 1800) [jfr d. olivenbrun, t. olivenbraun] som har den (ljust) brungröna färgnyans som kännetecknar vissa oliver. Fatab. 1907, s. 227 (c. 1800). —
(1) -DUNGE. (oliv- 1859 osv. olive- 1849—1867) (om förh. i medelhavsländerna) Rydberg Ath. 85 (1859). jfr Hagberg Shaksp. 6: 363 (1849; i Ardennerna). —
(4) -FLUGA. [jfr d. olivenflue, eng. olive-fly] entomol. borrflugan Dacus oleæ Rossi, vars larv lever i olivernas fruktkött. 3NF 3: 894 (1925). —
(1, 4) -FÄRG, r. l. f. (oliv- 1804 osv. olive- 1734—1828. oliven- 1757. oliver- 1787) jfr -brunt, -grått, -grönt. Serenius Pp 2 a (1734). —
(1, 4) -FÄRGAD, p. adj. (oliv- 1824 osv. olive- 1602—1869) jfr -brun, -grå, -grön. Oliffuefärgat kläde. KlädkamRSthm 1602 E, s. 156 a. —
(1, 4) -GRÅ. som har den gröngrå färgnyans som kännetecknar vissa oliver (i bet. 4) l. som kännetecknar olivträdens blad. Nilsson Fauna II. 1: 221 (1824). Det olivgråa videt. PT 1907, nr 299 A, s. 3. —
(4) -GRÖN. (oliv- 1805 osv. olive- 1772—1872) som har den (i gråbrunt l. gröngult stötande) gröna färgnyans som kännetecknar vissa oliver. Retzius Djurr. 147 (1772). —
(4) -GUL. (oliv- 1805 osv. olive- 1801—1839) [jfr t. olivengelb] jfr -grön. VetAH 1801, s. 211. Hellberg FrödingM 94 (1925; om hy). —
(1) -GÅRD. (oliv- 1874 osv. olive- 1749—1835) [jfr t. olivengarten, eng. olive-garden] (om förh. i medelhavsländerna) plantering av olivträd. Lind 1: 1202 (1749). Zilliacus PilgrHellas 226 (1923). —
(2) -KRANS. (oliv- 1889 osv. olive- 1771—1843) krans av oliv(blad); särsk. om dylik krans som gavs åt segraren i de olympiska spelen i det forntida Grekland. Björnståhl Resa 1: 268 (1771). —
(1) -KULLE. (oliv- 1836 osv. olive- 1818) (om förh. i medelhavsländerna) kulle bevuxen med olivträd. Atterbom Minn. 446 (1818). —
(1, 4) -KULTUR. (oliv- 1882 osv. olive- 1835—1925) (om förh. i medelhavsländerna, i fackspr.) abstr. o. konkret; jfr kultur 2 (slutet), ävensom -odling. Palmblad LbGeogr. 180 (1835). Aurén EurOr. 123 (1936; konkret). —
(1) -KVIST. (oliv- 1790 osv. olive- 1541—1933) [fsv. olivo qvister] kvist av olivträd; ofta ss. symbol för freden; äv. oeg. l. bildl.; jfr olje-kvist. Psalt. 128: 3 (Bib. 1541). Grimberg SvH 438 (1908; bildl.). —
(4) -KÄRNA, r. l. f. (oliv- 1804 osv. olive- 1749—1805. olivo- 1541) jfr kärna, sbst.1 1 b. Bar. 6: 42 (Bib. 1541). —
(4, 6) -LAV. (oliv- 1791 osv. olive- 1806) bot. laven Parmelia olivacea (Lin.) Ach. som har olivbrun bål. VetAH 1791, s. 307. —
(1) -LUND. (oliv- 1843 osv. olive- 1818—1933) (om förh. i medelhavsländerna) Atterbom Minn. 393 (1818). —
(1) -LÖV. (oliv- c. 1870 osv. olive- 1541—1856) jfr -blad. (Arkens duva) förde j sin munn itt affbrutit Oliue lööff. 1Mos. 8: 11 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). särsk. (i vissa trakter) oeg., om andra ständigt gröna växter.
(4) -OLJA, r. l. f. (oliv- 1804 osv. olive- 1698—1843. oliven- 1801) [y. fsv. olivo olia] pressad ur oliver; jfr bomolja, mat-olja. ApotT 1698, s. 56. —
(1) -PLANTAGE. (olive- 1751—1842) (om förh. i medelhavsländerna) jfr -gård. Osbeck Resa 57 (1751, 1757). —
(1) -PLANTERING. (oliv- 1843 osv. olive- 1869) (om förh. i medelhavsländerna) särsk. konkret. Svedelius Statsk. 4: 420 (1869; konkret). —
(4) -PRESS. [jfr t. olivenpresse, eng. olivepress] för pressning av olja ur oliver. Deledda Aska 59 (1928). —
-ROT. [möjl. uppkommet gm ombildning av viol-rot l. ss. ersättning för florentiner-rot efter mönster av det synonyma ordparet florentiner-olja: oliv-olja] (†) farm. violrot; jfr florentiner-rot. Lindgren Läkem. 58 (1902). —
(1) -SKOG. (oliv- 1804 osv. olive- 1785—1869) [jfr t. olivenwald] (om förh. i medelhavsländerna) jfr -lund, ävensom olje-skog. Ödmann StrSaml. 2: 149 (1785; på Libanon). —
(4) -SKÖRD. (oliv- 1795 osv. olive- 1788—1828) (om förh. i medelhavsländerna) GT 1788, nr 28, s. 2. —
(5 b) -SLIPNING. (i fackspr.) slipning av oliver (i bet. 5 b) i glas; äv. konkret(are), om mönstring som erhållits gm dylik slipning. Punschkaraff m(ed) olivslipning. KatalNK 1903 —04, s. 44. Eidem ÄGlasH 111 (1912). —
(4) -SNÄCKA. [jfr t. olivenschnecke, eng. olive-shell; snäckorna likna oliver] zool. individ l. art av snäcksläktet Oliva Brug., vars arter leva i subtropiska hav. Thorell Zool. 2: 304 (1865). —
(4) -STEN. (oliv- 1766, 1773. olive- (-æ-) 1747—1791) [jfr t. olivenstein; dessa försteningar likna oliver] (†) paleont. = jude-sten. Wallerius Min. 383 (1747). Murberg FörslSAOB Bih. (1791). —
(4) -SÅS. (oliv- 1860 osv. oliver- 1755—1863) kok. sås vari oliver ingå ss. den viktigaste smaksättande beståndsdelen. Warg 261 (1755). Högstedt KokB 270 (1920). —
(1) -TRÄ. (oliv- 1790 osv. olive- 1541—1797. oliven- 1650—1685. olivo- 1541) [fsv. olivo trä]
1) = -träd 1; numera bl. (vard.) i pl.; jfr olje-trä 1. Psalt. 52: 10 (Bib. 1541). En .. sluttning med .. olivträn. Thordeman FlickItal. 62 (1932).
-TRÄD. (oliv- 1790 osv. olive- 1754—1904)
1) det i medelhavsländerna växande trädet Olea europæa Lin.; äv. (bot.) allmännare, om träd tillhörande släktet Olea Lin.; jfr olje-träd. Lundberg Träg. 157 (1754). 3NF (1931; allmännare).
(1) -TRÄDGÅRD~20 l. ~02. (oliv- 1790 osv. olive- 1749—1805) (om förh. i medelhavsländerna, mera tillf.) = -gård. Lind (1749). —
(1) -VÄXT, r. l. m. bot. växt tillhörande olivfamiljen; särsk. i pl., om denna familj. Lindman LbBot. 93 (1904).
B (numera bl. i vitter l. ålderdomlig stil): OLIVE-BLAD, -BRUN, -BUSKE, -DUNGE, -FORM, -FORMIG, -FÄRG, -FÄRGAD, -GREN, -GRÖN, -GUL, -GÅRD, se A. —
-KRANS, -KULLE, -KULTUR, -KVIST, -KÄRNA, -LAV, -LUND, -LÖV, se A. —
-OLJA, -PLANTAGE, -PLANTERING, -SKOG, -SKÖRD, -STEN, se A. —
-TRÄ, -TRÄD, -TRÄDGÅRD, se A.
C (†): OLIVEN-BRUN, -FÄRG, sbst., se A. —
(4) -FÄRG, adj. [efter t. olivenfarb; med avs. på senare ssgsleden se liv-färga, adj.] (†) olivfärgad. BoupptSthm 15/11 1667. —
-OLJA, -TRÄ, se A.
D (†): OLIVER-FÄRG, -SÅS, se A.
E (†): OLIVO-KÄRNA, -TRÄ, se A.
Spoiler title
Spoiler content