publicerad: 1950
ORANGE ωraŋ4ʃ l. or-, l. -an4ʃ, sbst. r. l. m. o. adj.; ss. sbst. best. (i bet. I 1, 2) -en -aŋ4ʃen osv., ngn gg -aŋ4en (Östergren 1934); pl. (i bet. I 1, 2) -er -aŋ4ʃer osv., ngn gg -aŋ4er (Östergren 1934); ss. adj. oböjl.; ss. sbst. förr äv. ORANIE, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; l. AURANTIA, r. l. f. (i bet. I 3), l., ss. förled i ssg, ARANIE- (i bet. I 1).
Ordformer
(aranee- 1540 (: Aranee blommor). aranie- 1580 (: Aranieskall). aurantia 1883 (i bet. I 3). orange 1645 osv. orangé- 1757 (: orangé trähn). orangie- 1675 (: orangie färga)—1751 (: o-rangie lukt). oranie 1635 (: oranieferga)—1786. oranje- 1784 (: oranje apel). oransche- 1712 (: O-ransche husset). vranie 1648 (: Vranie äplen))
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. orange; av fr. orange, om frukten o. färgen orange, omtydning efter or, guld, av äldre arange, av it. arancia, samt gm omtydning efter auro, guld, aurantia (jfr nylat. Pomum aurantium, ”guldäpple”, pomerans), i it. dial. naranza, av pers.-arab. naranǰ; jfr sanskr. nāranga, orangeträd. — Jfr ORANGERI]
I. sbst.
1) (i sht i vitter stil o. i fackspr.) om frukten av apelsinträdet, apelsin (stundom kallad söt orange); förr äv. om frukt av pomeransträdet; i pl. äv. (i fackspr.) ss. sammanfattande benämning på apelsiner o. pomeranser, stundom äv. om frukt av närstående arter, vilka jämte de förstnämnda ofta betraktats som varieteter av samma art, Citrus aurantium Lin.; jfr APELSIN o. POMERANS. OxBr. 11: 817 (1645). Tag .. skaal af .. een Oranie. Rålamb 14: 135 (1690). Om man vill hafva smak .. (på brylén) af vanill, citronskal eller orange, så kokas (osv.). Nordström Matlagn. 158 (1822). Oranger (d. ä. apelsiner, citroner och pomeranser). BtRiksdP 1883, I. 1: nr 41, s. 40. Orangernas syrliga friskhet. Larsson KinD 76 (1894). Oranger: Pomerans .. Apelsin .. Bergamott .. Pompelmus. Jönsson Gagnv. 104 (1910). Grimberg VärldH 7: 471 (1936).
2) (i sht i vitter stil, mera sällan i fackspr.) orangeträd, numera nästan bl. om apelsinträd; äv. koll. Stränder, klädda med Orange och Myrten. JGOxenstierna 4: 124 (1815). De leende parkerna med cypresser och oranger. Atterbom Minn. 512 (1818). Mins du ett land, orangens hemlandsbygd. Snoilsky Goethe Ball. 4 (1861, 1876). I växlande former klippta träd af välluktande orange och allvarlig lager. Abelin TrInomh. 9 (1904). — jfr MANDARIN-ORANGE.
3) om den rödgula färgnyans som kännetecknar skalen hos vissa apelsinsorter l. pomeranser; brandgul färg; äv. om färgämne. (Färgerna i spektrum äro:) Rödt, Orange, Gult, Grönt, Ljusblått, Mörkblått och Violet. Wåhlin Bastholm 51 (1791). Allmogegardiner, mörk orange. VårkatalNK 1917, Omsl. s. 2. — jfr ANILIN-, AZO-, ISABELL-, KROM-, METYL-, RÖD-ORANGE m. fl.
II. (i sht i fackspr.) adj.: orangefärgad. BoupptSthm 19/7 1654. Om det först besedda tyget är gult och det andra orange .. så (osv.). Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 71. Man kan .. färga orange i samma soppa, hvari man färgat kochenillrödt, om (osv.). AHB 38: 15 (1869).
Ssgr: (I 3) ORANGE-AMIRAL, m. l. r. zool. kägelsnäckan Conus aurisiacus Lin., vars skal är orangefärgat; jfr amiral 3 b. Linné FörelDjurr. 317 (1752). 1Brehm III. 2: 290 (1876). —
(I 2) -BLOM. (i vitter stil, föga br.) koll.: orangeblommor. PT 1906, nr 28 A, s. 3. Hallström Sagodr. 198 (1910). —
(I 2) -BLOMMA, r. l. f. (i sht i fackspr. samt i vitter stil) blomma av orangeträd. Tersmeden Mem. 2: 94 (1735). Af orange-blommor destilleras neroliolja. Fries SystBot. 110 (1891). särsk.
a) kok. om blommor av apelsin- l. pomeransträdet, vilka förr användes (färska l. kanderade o. d.) för tillredning av efterrätter l. tårtor o. d.; i pl. l. koll. 2VittAH 8: 109 (1540). Anrätta (kakan) medh Deszmans-socker och Oranie-Blomma. Rålamb 14: 85 (1690). SvKock. 147 (1837).
b) oeg., om konstgjord blomma föreställande en orangeblomma (apelsinblomma) o. avsedd till hårprydnad för damer, i sht till brudklädsel; i sht i pl. Hårprydnad af perlor med orange-blommor. KonstNyhMag. 2: 12 (1819; till brudklädsel). VaruhbTulltaxa 1: 358 (1931).
-olja, r. l. f. (-blom- 1870—1935. -blomme- 1845) farm. orangeolja. Almström Handelsv. 283 (1845). Simmons Jönsson 398 (1935).
-vatten. (-blom- 1730—1934. -blomme- 1690) (numera bl. farm.) destillat av orangeblommor, orangevatten. Glassera .. (de kokta äggen) medh Såcker och Oranie-Blomme wattn. Rålamb 14: 123 (1690). AHB 55: 6 (1871). NoK 44: 210 (1925). —
(I 1, 3, II) -BRUN. orangefärgad med dragning åt brunt, mörkt orangefärgad. Almström KemTekn. 2: 492 (1845). AHB 53: 18 (1871). —
(jfr I 3) -FÄRG. = orange I 3. Hiärne 2Anl. 277 (1706). VetAH 1791, s. 297 (om färgämne). SDS 1911, nr 252, s. 3. —
(I 1, 3, II) -GUL. brandgul som en apelsin l. pomerans, rödgul, pomeransgul. Rinman JärnH 862 (1782). Bolin VFöda 54 (1933). —
(II) -LAV. bot. om vissa lavar med orangegula fruktkroppar.
(II) -MÖNJA, r. l. f. orangefärgad mönja. (Ekenberg o.) Landin 688 (1894). HantvB I. 1: 64 (1934). —
(I 1) -OLJA, r. l. f. olja i apelsin- l. pomeransblommor (vilken tillvaratages gm extraktion l. destillation o. användes vid framställning av likörer o. parfymer), pomeransolja, neroliolja. AHB 54: 44 (1871). —
(I 1, 3, II) -RÖD. orangefärgad med dragning åt rött. Thomson Insect. 183 (1862). Smith OrgKemi 206 (1938). —
(I 1) -SKAL. (numera bl. tillf.) apelsin- l. pomeransskal. TullbSthm 24/5 1580. Glaserade .. Orange skahl. HovförtärSthm 1722 A, s. 1574. —
(II) -SKÅL. bot. svampen Aleuria aurantia (Fr.) Fuckel, med skålformig, på insidan orangeröd fruktkropp. Krok o. Almquist Fl. 2: 170 (1907). —
(jfr I 2) -TRÄ. (†) = -träd. Risingh LandB 45 (1671). Lundgren Res. 149 (1849). Rydberg Sägn. 41 (1874). —
(jfr I 2) -TRÄD. (i fackspr. samt i vitter stil) trädet Citrus sinensis (Lin.) Osb., apelsinträd; förr äv.: pomeransträd. VetAH 1745, s. 283. Jönsson Gagnv. 106 (1910). —
(I 2) -TRÄDGÅRD~02, äv. ~20. (i vitter stil, om sydeuropeiska förh.) trädgård med apelsinträd. Atterbom Minn. 511 (1818). Lundberg-Nyblom Barn 113 (1933). —
(I 1) -VATTEN. (i fackspr., i sht farm.) orangeblomvatten, pomeransblomvatten. HovförtärSthm 1681 B, s. 1206. Berlin Farm. 2: 138 (1851). VaruhbTulltaxa 1: 187 (1931). —
Avledn.: ORANGEHET, r. l. f. (†) till II, konkretare, närmande sig bet.: orange färgnyans. Isabell-orange .. en något smutsig och blek orangehet. VetAH 1813, s. 117. —
ORANGERA, v. [jfr fr. oranger, ge orangefärg] (i sht förr) färg. till II, med avs. på färggods (se färg-gods, sbst.2): behandla med kalk, varigm citrongult överföres till orange. Sahlin SkånFärg. 206 (1928).
Spoiler title
Spoiler content