PLAGIO- plag1iω- l. -io- l. -iå-, ssgsförled.
Etymologi
[av gr. πλάγιος, sned, till πλάγος, sida (jfr PLAGAL)]
sned-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: PLAGIO-KLAS -kla4s, r.; best. -en; pl. -er. [till gr. κλάσις, sönderbrytande, brott (jfr kataklas, oligo-klas, orto-klas)] miner. fältspat tillhörande en viss grupp som kännetecknas därav att spaltningsvinkeln med några grader avviker från en rät vinkel, kalknatron- l. kalkalkalifältspat; motsatt: ortoklas; i pl. ofta ss. benämning på gruppen. HSjögren Min. 157 (1880). Frosterus Min. 26 (1917).
Ssgr (miner.): plagioklas-basalt. basalt som till en del består av plagioklas. Rebau NatH 3: 86 (1879).
-dolerit. dolerit som till en del består av plagioklas. Rebau NatH 3: 85 (1879).
-TROP -trå4p, adj. [till gr. τρόπος, riktning] bot. om växtdel: som vid invärkan av en viss kraft, t. ex. av tyngdkraften l. av ljusbestrålning, intar en sned ställning i förh. till den värkande kraftens riktning (jordradien resp. ljusstrålarnas riktning), snedställd; motsatt: ortotrop. Elfving GeotropVäxtd. 37 (1879). BotN 1917, s. 273.
Avledn. (bot.): plagiotropi10104 l. 01004, r. egenskapen l. förhållandet att vara plagiotrop, benägenhet att intaga resp. (i fråga om växt) låta vissa växtdelar intaga plagiotrop ställning. BotN 1917, s. 273.
Avledn.: PLAGIONIT1004 l. 0104, r. [jfr eng. plagionite; benämningen föranledd av kristallernas struktur] miner. mineral bestående av svavelbly o. svavelantimon. ASScF 1: 679 (1842).
