PRENOTIONER pren1otʃω4ner l. pre1-, l. -ωtʃ- l. -oʃ- l. -ωʃ-, sbst. pl.
Ordformer
(pre- c. 1820 osv. præ- c. 1780—1900. prä- 1843—1847)
Etymologi
[jfr t. pränotion, förkunskap, eng. prenotion, föreställning om ngt i förväg, förkunskap, fr. prénotion, medfödd idé, ytlig kunskap om ngt, innan man undersökt l. studerat det; av lat. prænotio (gen. -ōnis), begrepp om ngt i förväg, till prænoscere, lära känna (ngt) i förväg, veta (ngt) i förväg, av præ (se PRE-) o. (g)noscere, lära känna, varsebli, veta (jfr INKOGNITO), besläktat med KUNNA, v.1, o. gr. γιγνώσκειν, (lära) känna, veta (jfr DIAGNOS,GNOSISm. fl.)]
(numera knappast br.; se dock slutet) grundläggande begrepp (erforderliga för vidare l. mera djupgående studier i ett läroämne o. d.), förkunskaper. Biberg 2: 55(c. 1820). Huruvida det är något egentligt vunnet med att meddela de algebraiska prenotionerna åt dem, som aldrig skola fortsätta ämnet. Anderson Reseber. 16(1877). — särsk. [efter nylat. prænotiones theologicæ] (om ä. förh.) i uttr. teologiska prenotioner (l. elliptiskt därför), eg.: teologiens grundläggande begrepp; benämning på en på olika sätt fattad, urspr. apologetiskt inriktad teologisk inledningsvetenskap (fram till 1938 examensämne i den teologiska fakulteten vid sv. universitet), senast främst omfattande religionshistoria, religionsfilosofi och religionspsykologi. Reuterdahl InlTheol. 3(1837). Lärobok i de Theologiska Pränotionerna. Lénström (1843; boktitel). SFS 1935, s. 201.jfr (†): Teologiska prænotioner, det är af förnuftet hämtade skäl att bevisa det uppenbarade ordets .. gudomliga ursprung. KyrkohÅ 1908, s. 202(c. 1780).
