publicerad: 1955
PUKA pɯ3ka2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VarRerV 10 a (1579) osv.) ((†) -er RARP 1: 138 (1631), HH XVIII. 3: 12 (c. 1745)).
Ordformer
(buk- c. 1702. puch- 1567 (: puchslagare)—1586. puck- 1575 (: puckslaghare)—1723. pug- 1573 (: pugslagere). pughck- 1575 (: pughckslagare). puk- 1579 osv.)
Etymologi
[av mht. pūke, būke l. en lt. motsvarighet därtill; jfr t. pauke (varav d. pauke, holl. pauk); av omtvistat urspr.]
musikinstrument i form av en (på en ställning vilande) halvklotformig kittel (vanl. av koppar l. mässing) med ett över öppningen (medelst särskilda regleringsanordningar mer l. mindre hårt) spänt skinn varpå man slår med pinnar klädda med läder l. filt o. d.; i fråga om utländska förh. äv. om vissa andra membraninstrument; ofta i uttr. slå (på) puka l. pukor; förr äv. i sådana uttr. som omslå i pukorna, gå omkring o. slå puka (för att tillkännage att en kungörelse kommer att uppläsas); jfr KITTEL-TRUMMA, TYMPAN. VarRerV 10 a (1579). Den 7. Januarj. wardt j Trumpeterne omblåsst och i pukerne Omslagitt och .. opläsitt, att .. (ständerna skulle) låta antekna sig. RARP 3: 180 (1642). Af slaginstrument förekommo (i det forntida Egypten) pukor i olika form af bränd lera med öfverspändt skinn. Valentin Musikh. 1: 13 (1900). Kulturen 1939, s. 40. — jfr FÄLT-, HAND-, HÄR-, KOPPAR-, SILVER-PUKA m. fl. — särsk.
a) [jfr språkprovet från 1642 ovan o. t. mit pauken und trompeten] i uttr. med (i β o. γ äv. under) pukor och trumpeter.
α) i eg. anv., i sådana uttr. som musicera med pukor och trumpeter. KOF II. 1: 223 (1659). Hans Maij:tt .. lät med puckor och trumpeter för sig mussicera. KKD 3: 190 (1711). Efter kransnedläggningen spelade Svea livgardes musikkår Narvamarschen med pukor och trumpeter. SvD(A) 1933, nr 229, s. 5.
β) (i sht förr) i utvidgad anv., för att beteckna musik med pukor o. trumpeter (t. ex. vid tillkännagivande av kungörelser). OxBr. 8: 508 (1645). Dagen förut .. aflyses Rijksdagen under pukor och trompeter igenom en härold. 2RARP 8: 625 (1734). PH 9: 735 (1771).
γ) bildl. (jfr b), för att beteckna att ngt sker med glans o. ståt l. med stora åthävor l. på ett sätt som väcker uppmärksamhet l. att ngt går utan svårigheter l. att ngt har framgång. Bli mottagen med pukor och trumpeter (dvs. festligt). Visste jag dagen (då du kom), skulle vi möta dig med Pukor och Trumpeter vid Liljeholmen. Kellgren (SVS) 6: 307 (1790). Köpet gick igenom med pukor och trumpeter. TurÅ 1937, s. 129.
b) (mera tillf.) bildl. (jfr a γ); särsk. i sådana uttr. som slå på pukan, frambringa ett starkt ljud, dåna. Blanche Våln. 399 (1847). Åskan slår sina pukor. Bremer NVerld. 1: 362 (1853). Höstvind slår på pukan. Gellerstedt GVis. 99 (1900).
Ssgr: A: PUK-FANA. (i sht förr) från en pukas övre kant nedhängande fana (i sht förd av kavalleriregemente). KlädkamRSthm 1676 A, s. 28. —
-HÄST. (i sht förr) häst som bär pukslagare o. pukor. LMil. 4: 920 (1696). Heidenstam Karol. 1: 77 (1897). —
-KLANG, r. l. m., förr äv. n. (puke- c. 1750—1791) [jfr t. paukenklang] (numera bl. tillf.) pukors klang, musik på pukor; förr ngn gg äv. i utvidgad anv., om likartad musik frambragt på annat instrument; jfr klang, sbst. I 1 a. (Svenska hären marscherade mot Fredrikshall) vnder ett högt och vida gällande puke- och trompete-klang. Rhyzelius Ant. 92 (c. 1750). Wetz, välkommen hem tillbaka / Vid trompeters pukeklang! Bellman SkrNS 2: 172 (1789). —
-SKINN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2358). (puk- c. 1755 osv. puke- 1646) (kalv- l. åsne)skinn avsett l. använt till att spänna över puka. HovförtärSthm 1646, s. 423 i. —
-SKRUV. var o. en av de i kanten på pukans resonansbotten sittande skruvar med vilka pukskinnets spänning regleras. KlädkamRSthm 1772, s. 50. —
-SLAG. (puk- 1665 osv. puke- 1639—1771) om (ljudet av) slag på puka; äv. bildl. Schroderus Comenius 710 (1639). Ständigt uthållna pukslag och virvlar av tordönet. Törneros Brev 2: 87 (1827; uppl. 1925). Entusiastiska keltomaner ha med pukslag och trumpetskall förkunnat, att kelterna varit och äro bärare av de demokratiska idealen. Nordenstreng EurMänRas. 134 (1917). Pukslagen i Beethovens femte symfoni. Löfstedt i 3SAH LVI. 1: 14 (1945). —
-SLAGARE. (puk- 1567 osv. puke- 1582—1669) [jfr t. paukenschläger] person som slår puka. KlädkamRSthm 1567—69 K, s. 28 b. jfr hov-pukslagare.
Ssgr: pukslagar- l. pukslagare-boställe. (förr) boställe avsett för pukslagare tillhörande krigsmakten. KrigVAT 1854, s. 520.
-pojke. (numera bl. tillf.) pojke som tjänstgör ss. pukslagare; förr äv. = -dräng. HovförtärSthm 1619—20 A, s. 35. Därs. 1621—23, s. 30.
-SLAGERSKA. (numera bl. tillf.) kvinnlig pukslagare; förr sannol. äv. om pukslagares hustru l. änka. Wollimhaus Ind. (1652). BoupptSthm 1675, s. 1383 a. —
Ssg: pukstocks-lav. [bålflikarna likna pukstockar] bot. laven Parmelia tubulosa (Hag.) Bitt. Ursing SvVäxt. Krypt. 194 (1949). —
-STÄLL. ställning varpå puka vilar, numera vanl. bestående av en med fötter o. handtag försedd ring vari pukan nedsättes. —
-TÄCKE. (puk- 1677 osv. puke- 1752—1756) skyddstäcke för puka. BoupptSthm 1677, s. 10 a. SvUppslB (1935). —
-VAKT. (förr) mil. vakttjänstgöring vid ett förbands pukor. LMil. 4: 649 (1695). (I Vram) war jag på pukwacht. OStiernhöök (1700) i KFÅb. 1912, s. 353. —
B (†): PUKE-FÄLL, r. l. m. [jfr t. paukenfell] pukskinn; jfr fäll, sbst.1 5. KlädkamRSthm 1756, s. 590. —
-KLANG, se A. —
-KNALL. musik på pukor; jfr puk-klang. Vnder puke- och trompete-knall. Rhyzelius Ant. 86 (c. 1750). —
-SKALL. [jfr t. paukenschall] = -knall. Med puke- och trumpeteskall. 2PrästP 1: 41 (1719). Schultze Ordb. 4190 (c. 1755). —
-SKINN, -SLAG, -SLAGARE, -TÄCKE, se A.
Spoiler title
Spoiler content