publicerad: 1955
PUTT put4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) -ar (Schultze Fisk. 16 (1778) osv.) ((†) -er Palmchron SundhSp. 117 (1642)).
Ordformer
(put 1672. putt 1637 osv.)
Etymologi
[jfr fsv. pott(er), grop, brunn, avgrund, sv. dial. putt, pytt, pöl, bottenlöst djup, helvete, samt d. pyt, nor. putt, pytt, isl. pyttr, fht. puzz, puzzi (t. pfütze), feng. pytt (eng. pit); av omstritt urspr.; möjl. ytterst av lat. puteus, brunn (jfr PUSS, sbst.1). — Jfr PITPROPS, PUTTA, sbst.3, PYTS]
1) (numera nästan bl. i Finl.) liten vattensamling på marken, pöl, göl, puss; äv. (i sht skämts.) metonymiskt för: sjö; jfr POTT, sbst.3 4. Hiärne Watt. 69 (1683). Skire-sjön, en liten putt mitt i en måse. Hallman Blacksta 8 (1748). (Han ägnade) hela sin uppmärksamhet åt att undvika puttarna på landvägen. Ahrenberg Roj. 225 (1901). Bland dessa ”avloppslösa” sjöar och puttar är Patajärvi .. den största. Fennia LIII. 1: 119 (1930). — jfr KÄRR-, SJÖ-, VATTEN-PUTT. — särsk. allmännare, i sådana uttr. som knuffa ngn l. falla l. hoppa i putten o. d., knuffa ngn osv. i sjön l. vattnet l. ”spa't”; borra (ett fartyg) i putten (enst.), borra (ett fartyg) i sank. Topelius Fält. 2: 107 (1856: hoppa). Att knuffa hvarandra i putten. Cygnæus 6: 409 (1877; i bild). Högberg Vred. 3: 123 (1906: borra).
2) (†) om helvetet (stundom med särskild tanke på helvetet ss. en djup, mörk avgrund l. en brinnande sjö l. dyl.) l. (i fråga om icke kristna föreställningar, särsk. i uttr. Stygia l. Stygge putt) om dödsriket l. underjorden l. hades (i denna senare anv. möjl. äv. med särskild tanke på floden Styx l. den mörka sjön vid sammanflödet av Styx o. Kokytos). Schroderus Lex. 3 (1637). Stygia putt. Stiernhielm Herc. 289 (1648, 1668). Den falske Propheten tillijka medh Diuret och de orene Diefwulens Andar (bli) grepne, och i den brinnande Putten kastade. Kempe Krigzpersp. 37 (1664). Plutos mörcka putt. Wexionius Sinn. 3: C 1 a (1684). Vare sådant bruk (dvs. att hjältar överlistas av kvinnor) til stygge putt fördömdt. Kolmodin QvSp. 1: 256 (1732). Här (dvs. hos Pluto) gjordes anstalt strax till graföl uti Putten. Livin Kyrk. 149 (1781). Weste (1807; ”skämtv.”). — jfr DJÄVLA-, SVAVEL-PUTT. — särsk. allmännare: avgrundsdjupt hål, avgrund l. dyl. Vthi then logande Putten (dvs. ett på Forum uppkommet svalg). Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668).
3) [väsentligen till 2] i bildl. uttr. som beteckna ohjälplig undergång l. förlust l. ohjälpligt misslyckande o. d. (jfr HELVETE 2).
a) (†) i sådana uttr. som kasta ngt i putten, kasta ngt ”åt skogen” l. ”åt helvete” l. dyl.; vara i putten, vara förlorad l. ”åt skogen” l. ”åt helvete”; stanna i putten, gå i stöpet, aldrig bli av; stryka i putten, stryka med. Kasta Fiolen åt helfvite, hej! / Hej han är rutten, / Kasta'n i Putten. Bellman (BellmS) 1: 57 (c. 1770, 1790). Huru går nu med Crediten? / Strunt, sa Bacchus, i den sk ... n, / Den är i putten. Därs. 2: 131 (c. 1784, 1791). Den Dalinska (visan) om Hr Henrik och Arwed, hvilkas resa stannade i Putten! SvLitTidn. 1815, sp. 731. Hälften af det lilla jag tog af för mina små behofver, det strök i putten för att tillfredsställa hans kreditorer. Jolin Smädeskr. 53 (1863). En barnslighet .. som kunde föra allt i putten. Strindberg TjqvS 4: 225 (1876).
b) (vard.) i uttr. gå i (tillf. äv. åt) putten, gå förlorad l. om intet l. misslyckas, gå i kvav, gå på tok l. ”åt skogen” l. ”åt pipan” l. ”åt fanders” l. ”åt helvete” o. d. CLivijn (1805) hos Ljunggren SVH 3: 592. Pers andra giftermål gick i putten. Wigström Folkd. 2: 89 (1881). Att förbundet går åt putten på detta vis är säkert. Nordensvan Larsson 2: 31 (i handl. fr. 1891). Min lilla provision gick i putten. Bergman Patr. 106 (1928).
Spoiler title
Spoiler content