SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAPPA rap3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se RAPPNING, sbst.2); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. rappe; möjl. lösgjort ur BERAPPA; jfr holl. berapen, t. berappen samt t. rapputz, rappning, grovputs; möjl. avledn. av ett ord motsv. mht. rappe, rapfe, skorv (se RAPPEN), o. syftande på den rappade ytans skrovlighet]
beslå (en mur l. vägg l. ett hus o. d.) med (mur)bruk (kalkbruk), kalkslå; äv. abs.; ofta i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.). Linc. (1640). Låtha rappa och hwijtlimma heele Slottet. HSH 31: 266 (1667). Jag .. rappar invändigt, målar och tapetserar. AHamilton (1845) i Solnedg. 2: 268. Hela ugnen rappas väl med lerbruk. Rejmers Koln. 45 (1868). Fogarna (i muren) rappades. Cornell NorrlKyrklK 17 (1918). Rappade hus. Melin AmazUrskog. 48 (1929). Rappat resvirke. Hofrén Herrg. 487 (1937). — jfr AV-, GUL-, KALK-, OM-RAPPA m. fl. samt NY-, O-RAPPAD. — särsk. bildl. Forsslund Djur 33 (1900). Granarna (ha) rappats av snö. Rickson JerB 3: 110 (1928).
Särsk. förb.: RAPPA IGEN10 04. fylla igen (ngt) med rappning. Rappa ighen alla remnor under hualfwet. Murenius AV 451 (1660). —
RAPPA OM10 4. rappa (ngt) på nytt. Weste (1807). —
RAPPA UPP10 4. ge (ngt) ny rappning, förbättra (ngt) gm rappning. Weste (1807). jfr upprappa. —
RAPPA ÖVER10 40. täcka (ngt) med rappning. (Barocktiden) hade .. rappat öfver freskerna. Bildt Ital. 80 (1896). jfr överrappa.
Ssgr (†): A: RAPP-SPADE. ett slags spade l. slev använd vid rappning; jfr mur-slev. Lind (1749; under tünch-kelle).
B: RAPPE-BRUK. murbruk använt till rappning. Wijnblad Tegelbr. 98 (1761). —
-KALK. = -bruk. Verelius 135 (1681).
Avledn.: RAPPARE, sbst.1, m. (numera i sht i Finl.) byggnadsarbetare som rappar. Linc. (1640). PT 1896, nr 102, s. 2 (i Helsingfors). Estlander 11Årt. 2: 258 (1921).
Spoiler title
Spoiler content