publicerad: 1956
RASP ras4p, sbst.2, r. l. m. l. f., förr äv. RASPE, sbst.1, m. l. f.; best. -en; pl. -ar (OxBr. 11: 699 (1637) osv.) ((†) -er TullbSthm 9/12 1569, Därs. 27/9 1578).
Ordformer
(rasbår, pl. 1827. rasp (rassp) 1647 osv. raspar (rasspar), pl. 1637 osv. raspe 1541. rasper, pl. 1569—1578)
Etymologi
[jfr d. rasp, (ä.) d. raspe; av mlt. raspe; jfr holl. rasp (ä. holl. raspe), rasp, rivjärn, t. raspe, eng. rasp; sannol. av ffr. raspe, rasp (fr. râpe, rasp, rivjärn, vartill râper, raspa, riva); jfr mlat. raspa, rasp; sannol. till det verb som föreligger i prov. raspa, it. raspare, span. raspar, skrapa, raspa, mlat. raspare, skrapa bort, i sin tur av germ. urspr. o. utgående från ett verb svarande mot fht. raspōn, skrapa l. samla ihop, av ett urgerm. hraps- (med avs. på metatesen jfr GÄSPA), till den rot hrap som föreligger bl. a. i t. raffen (se RAFFA). — Jfr RAFSA, RASP, sbst.3, RASPA, sbst. o. v., RASPATORIUM m. fl.]
om vissa med tänder l. vassa upphöjningar försedda värktyg för bearbetning av (i sht mjukare) material l. ämne o. d. gm successivt avrivande av smådelar från materialet osv.; oftast om dylikt värktyg (vanl. av samma l. liknande form som en fil) vars värksamma (vanl. stångformiga) del är försedd med grad bestående av radformigt anbragta haktänder (raspgrad) som uppdrivits med mejselspets l. dorn; äv. om grovt huggen, enkelgradig fil (l. filliknande värktyg); jfr SKRUBB-FIL, SKAV-JÄRN. Flat, rund, halvrund rasp. Roterande raspar (i fackspr.), försedda med en mer l. mindre konformig l. cylinderformig del med raspgrad o. avsedda att fastsättas i spännhylsor i borrmaskiner o. d. 3 Junij Annamad(es) aff pett(er) messz 1 stor Raspe och 2 fiilkloffuar. VaruhusR 1541. Medh min granna och grofwa Rasp, / Tiänar iagh (dvs. smeden) Penningar medh en hast. Bedlegr. 16 (1647). En handyxa hvars blad är af sten .. en rasp af Corall .. för at fila och göra slätt, utgöra .. (bl. a.) de verktyg, som nyttjas (på Tahiti) at bygga Hus och Piroguer. Fréville Söderh. 1: 261 (1776). Den framstående kanten af (hov-)väggen rundas af med raspen. Bergman Hofbesl. 108 (1905). Sulans kant (på de vända skodonen) formas noga med knif och rasp. 2NF 25: 1039 (1917). Raspar .. utföras ant. med raspgrad el. engradiga med särsk. grov huggning. 2SvUppslB 9: 497 (1948). — jfr AVDRAGS-, HOV-, HOVSLAGAR-, KRANS-, PLIGG-, SKO-, TAND-, TRÄ-RASP m. fl. — särsk.
a) (förr) om värktyg (med raspgrad) avsett för avrivande av skorpa på bröd. HovförtärSthm 1683, s. 1316. Uphuggit 7 för nötta brödraspar .. Danniel Rutz .. dessa siu raspar hafver iag richtig bekommit .. Carl Kammecke (hovbagare). Därs. 1734, s. 2444.
c) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) rivjärn; äv. (i ssgn SNUS-RASP) om värktyg påminnande om ett platt rivjärn o. avsett för sönderrivning av tobak till snus (snusrivare). Dalin FrSvLex. 2: 370 (1843).
d) (†) tekn. i utvidgad anv., om förr använd maskin för sönderraspning l. sönderhackning av trä vid pappersmassetillvärkning; jfr RASPEL. TT 1873, s. 91 (om tyska förh.).
e) (mera tillf.) mer l. mindre bildl.; särsk. om föremål med skrovlig yta (med vassa upphöjningar). Har du ej en Gymnasist, som med Sahlstedts, Westes, Adelungs, Ihres, m. fl. Glossarier framför sig, kunde yxa till, hvarefter du med rasp och hyfvel gaf litet form deråt (dvs. åt ordboksarbetet)? Beskow i 3SAH XLVII. 2: 40 (1836). Vi .. sätta oss fast på en riktig rasp till klippa, som nu vid lågvattenstid råkat gå för högt i vädret. Holmström ResHoll. 70 (1915). jfr (†): Corallraspar. Wallerius Min. 347 (1747; om ett slags koraller med taggig yta).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. uppfattas ss. sammansatta med raspa, v.): RASP-FIL. [jfr holl. raspvijl, t. raspelfeile, eng. rasp-file] (numera bl. tillf.) rasp; i sht förr särsk. dels om flat rasp som på ena sidan är försedd med raspgrad o. på den andra med dubbel filgrad, dels om rasp med böjd spets, avsedd att användas för bearbetning av (trånga) håligheter o. d., bildhuggarrasp, ”krumrasp”. BoupptSthm 28/7 1688. (Sv.) Raspfil, .. (t.) Raspelfeile .. (fr.) rifloir .. (eng.) crooked file. ÖoL (1852). Eneberg Karmarsch 1: 139 (1858; om flat rasp med dubbel filgrad på ena sidan). Harlock (1944; om rasp). —
-GRAD, r. l. m. (i fackspr.) grad (hugg) bestående av radformigt anbragta haktänder som uppdrivits med mejselspets l. dorn. Eneberg Karmarsch 1: 139 (1858). —
-HUGGARE. (i fackspr.) man (arbetare) som upphugger grad på raspar. ÖbergFilfabr. 36 (1950). —
-HUGGERI3~002, äv. 1004 l. 0104. (i fackspr.) särsk. konkret, om anläggning (värkstad) för rasphuggning. —
-HUGGNING. (i fackspr.) upphuggning av grad på raspar. ÖbergFilfabr. 48 (1950). —
-SKIVA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) zool. med bakåtriktade taggar av kitin besatt, raspliknande skiva som betäcker en valk av muskelvävnad (tungan) i munhålans botten hos de flesta blötdjur, radula; äv. med inbegrepp av muskelvalken; jfr -tunga. LfF 1877, s. 223. 3NF 3: 613 (1925). —
-SORL. [jfr fr. bruit de râpe] (numera bl. tillf.) med. ljud som höres från hjärtat vid vissa hjärtsjukdomar o. som påminner om ljudet av en rasp; jfr -ljud. TLäk. 1834, s. 501. —
-STAMP, r. l. m. (i vissa trakter, i sht förr) redskap (dorn) för upphuggning av raspgrad. Levander DalBondek. 2: 72 (1944). —
Avledn.: RASPAKTIG, adj. (numera bl. tillf.) som liknar l. påminner om en rasp. Lind 1: 1253 (1749).
Spoiler title
Spoiler content