publicerad: 1956
RATION ratʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(ration 1719 osv. ratjon 1791. rattjon 1809)
Etymologi
[jfr t. o. eng. ration; av fr. ration, av lat. ratio (gen. -ōnis), (be)räkning, summa, uträkning, avsikt, tänkande, bevis, skäl, argument(ering), affärs(angelägenhet), förbindelse, förhållande m. m., till en ieur. rot re-, som äv. föreligger i lat. reri, beräkna, anse m. m. (med p. pf. ratus; jfr RATE, sbst.2), o. germ. raþa-, tal (se HUNDRA, räkneord1 o. sbst.2). — Jfr RANSON, RATIFICERA, RATIHABITION, RATIONALISERA, RATIONELL, RATIONERA, RESON m. fl.]
1) (†) grund, argument, skäl, bevis; i sht i pl. Kongl. Maij:tt .. ville giärna .. höra Rådets Rationer. HSH 28: 69 (1649). (Under disputationen) tilldrogh sigh, .. att D. Episcopus sina rationer utur böckerna androgh. VDAkt. 1663, nr 361. BraheBrevväxl. 1: 260 (1679). — särsk. i uttr. med god ration, närmande sig l. övergående i bet.: på ett (pedagogiskt) förnuftigt l. skickligt sätt. Först, skal jagh medh godh Ration / Ehr lära pronunciation. Brasck FörlSon. E 3 a (1645).
2) (numera föga br.) mat. förhållande (mellan två tal l. storheter o. d.); kvot. AJGothus ThesArithm. 60 (1621). Rationen emellan 1 och 29 1/2 eller emellan 2 och 59 som är alt detsamma. Polhem Invent. 6 (1729). Qvoten af enhvar .. (term) och den näst föregående .. plägar kallas (den geometriska) progressionens .. Ration. Björling Alg. II. 2: 46 (1870). 3NF (1932).
3) el.-tekn. i brygga för mätning av elektriska storheter (mätbrygga): var o. en av en serie impedanser så beskaffade att det inbördes storleksförhållandet mellan två av dem anger det tal med vilket avläsningsvärdet skall multipliceras för att det sökta mätvärdet skall erhållas; äv. abstrakt, om detta tal, rationsförhållande. TT 1897, M. s. 99. Rationerna, hvilka bestå af trenne motstånd på 10, 100 och 1.000 ohm. Därs. 1898, M. s. 15. KursMättekn. 63 (1944).
4) ranson, portion; numera vanl. (i sht mil.) om dagsranson av foder för en häst (l. hund o. d.); förr äv. om dagsranson av livsmedel o. d. för krigsman o. d., dagsportion. 2RA 1: 53 (1719). At man .. til .. (soldaterna) utdelar uti Rationer Lifsmedel, ved och häste-foder. Richardson Krigsv. 1: 168 (1738). Proviant och Fourage i Portioner och Rationer. PH 5: 3136 (1751). Fulla rationer af grönt gräs (åt korna). QLm. 3: 41 (1833). Manskapet (blev) förplägadt med en dubbel ration bränvin. Rydberg Frib. 364 (1857). KrigVAT 1895, s. 112 (i fråga om livsmedel för krigsman). Rationer för djur av olika slag. SFS 1938, s. 630. — jfr DAG-, DEPÅ-, FODER-, FÄLT-, HÄST-, HÖ-, KRIGS-, NÖD-, SOLDAT-RATION. — särsk.
a) [jfr fr. mettre à la ration] (numera bl. tillf.) i uttr. sätta ngn på (så l. så stor) ration, införa l. genomföra ransonering för ngn (med så l. så stora ransoner); jfr b. Skulle .. det .. bli ondt om bananer, bör ni sätta folket på ration. Dahlgren Stanley 1: 475 (1890).
b) (mera tillf.) mer l. mindre bildl.; äv. (numera bl. tillf.) motsv. a, i uttr. sätta ngt på (så l. så stor) ranson. Geijer I. 8: 90 (1835; i bild). Det släkte, som nu tagit världen om hand, har satt fantasien på half ration. (Cavallin o.) Lysander 325 (1877). Verd. 1886, s. 284.
-ERSÄTTNING~020. mil. kontant ersättning som utgår till personal berättigad till fri ration för varje dag furage icke till ngn del tillhandahålles; jfr portions-ersättning. KrigVAT 1856, s. 577. —
(3) -FÖRHÅLLANDE, n. el.-tekn. förhållandet mellan storleksvärdena hos två rationer i en mätbrygga. KursMättekn. 63 (1944). —
(3) -MOTSTÅND~02, äv. ~20. el.-tekn. i en mätbrygga: ration som utgör ett motstånd (en resistans). TT 1898, M. s. 15. —
-PÄNNINGAR, pl. (†) mil. om pänningmedel för dagsranson av furage; särsk. om kontant ersättning åt krigsman som själv anskaffar dagsranson av furage; jfr -ersättning, portions-pänning. Adlerbeth Ant. 1: 41 (c. 1792). KrigVAT 1847, s. 22. —
-STAT. mil. vid militärförband: stat som anger fodermängden per häst o. dag, utfodringsstat; jfr portions-stat. SFS 1881, nr 59, s. 35. —
(2) -TAL. (numera föga br.) mat. tal som uttrycker förhållandet mellan två storheter; jfr -exponent. Zweigbergk Räkn. 128 (1839). Björling Alg. II. 2: 53 (1870). Fennia IX. 1: 80 (1894).
Spoiler title
Spoiler content