SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RECESSIV re1säsi4v l. res1-, l. -esi4v, l. 40~1, äv. 30~2, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. rezessiv, eng. recessive, fr. récessif; ytterst till supinstammen av lat. recedere (se RECEDERA); ss. term inom ärftlighetsläran infört 1865 av österrikaren J. G. Mendel]
ärftligh. som utgör l. har samband med l. uppvisar o. d. en (ärftlig) egenskap l. ett (ärftligt) anlag som icke kan göra sig gällande, om motsvarande dominanta anlag finnes (hos samma individ); vikande; motsatt: dominant (se DOMINANT, adj. 2). BotN 1900, s. 187. Vid korsning av svart och vitt får är svart dominant och vitt recessivt. Jundell Barn. 1: 50 (1927). Såsom exempel på recessiva egenskaper hos människan .. vill jag nämna albinism och viss dövstumhet. Backman MännRas. 260 (1935).
Ssg (ärftligh.): RECESSIV-GEN, r. jfr gen, sbst.2 SvVäxtförädl. 2: 33 (1951).
Avledn.: RECESSIVITET10104, äv. 01004, r. [jfr t. rezessivität] ärftligh. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara recessiv; motsatt: dominans (se dominans, sbst.2). Ymer 1913, nr 421.
Spoiler title
Spoiler content